Det gäller att passa på när det är fint väder. Det vill säga att springa. Om det så krävs väckning tidigt på morgonen för att hinna göra det innan allt annat som ska hinnas med under dagen. På vad som verkar bli den enda soliga dagen på min semester. Det var inte sånt här väder jag ville ha på min semester. Jag vill ha soligt och fint vårväder.

Löpningen var i alla fall kul och kändes bra. Garmin föreslog igen långa, snabbare intervaller, men jag har lärt mig min läxa. Jag valde istället att springa som jag ville. Ett lugnare distanspass. Det är mycket roligare att känna mig stark och som om det finns mer att ge. Att jag klarar av att springa hela vägen, än att pressa mig hårt och känna mig misslyckad för att jag inte klarar av att hålla tempot. För att sedan vara tvungen att gå för att jag sprungit för hårt.

Jag märker ändå att det finns tryck i benen, men jag vill inte pressa för mycket. Just nu ska jag ännu fokusera på styrketräningen. Jag har inte inlett maratonträningen än, men självklart finns det hela tiden i tankarna. Jag lär väl börja springa längre distanser i april maj och lägga in lite intervaller, för att sedan i juni börja själva maratonprogrammet. Kanske. Jag har inte bestämt mig ännu hur jag vill göra. Det känns långt dit ännu, men samtidigt vet jag av erfarenhet att tiden går fort. Plötsligt står jag där på startlinjen och önskar att jag haft tid till fler långpass.

Därför tänker jag också att det gäller att passa på och njuta nu av kortare distansrundor i valfritt tempo. Snart måste jag springa långpass och hårda intervaller och då kommer jag att längta efter mysjogg runt kvarteret.