Orsaken till att jag gick en simkurs förra helgen var för att jag ville lära mig att simma frisim. Jag har kollat på Youtube videon och har väl haft ett hum om hur jag ska göra, men aldrig vågat testa tidigare. Jag har bara simmat bröstsim när jag varit och simmat. Nu vet jag ungefär hur jag ska göra, nu gäller det bara att öva. Nöta in rätt teknik och få en rutin. Muskelminne.

Igår var första gången jag simmade sedan jag gick kursen. Herrejösses så det är tungt att simma frisim. Jag orkade inte ens simma en längd, 25 meter, i ett svep. Då försökte jag ta det lugnt för att kunna koncentrera mig på tekniken och andningen. Ändå var jag helt slut efteråt. Jag var hela tiden tvungen att pausa, eller byta till bröstsim. Som tur var det väldigt lugnt i bassängen. Jag fick en hel bana för mig själv och hade gott om plats för att öva.

För övning, det kommer det att krävas. Jag tycker att det gick bra. Att jag fick till tekniken och jag tror att jag gjorde rätt. Det kändes åtminstone så. Sen att jag blev tokslut och hade hög puls är en annan sak. Men själva tekniken finns där, nu behöver jag bara öva och träna konditionen.

Det är nästan som när jag börjar cykla på sommaren. Fast jag har sprungit mycket och har en bra kondition, är det en helt annan sak att springa och att cykla. Minsta lilla backe vid cykling och benen tar slut. På samma sätt nu med simningen. Fast jag har simmat mycket och långt, blev det genast mycket svårare när jag bytte simsätt. Som att börja om från början.

Klockan påstår att jag simmade 1400 meter igår, men jag tror det är lite i överkant. Igår var jag så fokuserad på tekniken, att jag helt glömde bort att följa med om den visade rätt eller inte. Jag kan inte koncentrera mig på två saker samtidigt när jag simmar. Igår tyckte jag det var viktigare att öva på att simma frisim, än hur långt jag faktiskt simmade.