Hur kan det vara så svårt att simma? Jag har ju simmat nu i två år, eller snarare har jag simmat över tjugo gånger. Ändå känns det som om jag inte kan någonting. Vilket blev bevisat när jag i helgen gick en simkurs fokuserat på simteknik.

Ibland har jag faktiskt tur med min semester. Att det passade mig att gå kursen. Fredag, lördag och söndag. En timme introduktion på fredag och två timmar på lördag och söndag. Nöta, nöta, nöta. Bröstsim, frisim och lite ryggsim. Teknikövningar och andning. Fokus på att hitta rätt simteknik, inte bara plaska runt.

Det här var precis det jag behövde ifall jag vill bli bättre. Personlig feedback och tydliga instruktioner, inte Youtube videon. Suck alltså! Det är så svårt (och tungt), för mycket att tänka på. Fokuserar jag på att ta rätt armtag, glömmer jag bort att sparka med benen. Sparkar jag med benen, tappar jag bort andningen. Får jag rätt andningsteknik, har jag huvudet fel. Eller armarna. Eller benen. Aldrig att jag skulle få allt att fungera på en och samma gång. Helheten.

Frisim var nästan lättare att lära sig än bröstsim, för där hade jag inga förkunskaper. Där var det ”bara” att göra som instruktören sa. Bröstsim har jag simmat fel hela tiden och det var svårare att korrigera när jag är så van att simma på ett annat sätt.

Nu vet jag i alla fall hur jag ska göra, nu börjar det svåra. Att nöta in rätt rörelsemönster och få rätt simteknik i praktiken. Öva och öva och öva. Hur tusan jag ska kunna göra det när det alltid är så förbaskat trångt i bassängen i Kaarina. Där finns inte plats att öva, där är alltid massvis med folk.