Ett sämre pass

Klart att jag skulle göra ett sämre pass innan maraton, när träningen hittills gått bra. Det var inte ens ett dåligt pass, bara ett sämre, så egentligen borde jag vara nöjd. Men. Det var veckans viktigaste pass som gick åt skogen. Långpasset.

ett sämre pass

Planen var 25 kilometer. Jag var väl förberedd, bra mat, bra sömn, gott om tid att springa. Jag hade min rutt planerad. Allt var upplagt för ett bra pass. Redan från början kände jag att magen krånglade. Inget problem ännu, den kändes mest av. Ibland är det så i början och så blir det bättre, ibland blir det bara sämre. Den här gången blev det värre. Dessutom hade jag planerat min runda helt fel.

Hur kan det vara så svårt att få till långa långpass? Jag tycker alltid att det är samma problem. Jag hittar ingen bra rutt att springa, ingen bra runda. Det är alltid för kort. Det finns väl en orsak till att jag brukar springa tusen varv på spånbanan, eller bara springa längs med Skärgårdsvägen mot Åbo och sedan vända om efter lämplig sträcka.

Nu sprang jag igen på stugan och hade tänkt att jag springer därifrån in mot Kyrkbacken och sedan en annan väg till stugan igen. Det borde lätt bli 25 kilometer. Vid Nagu centrum visade klockan 12 kilometer. Great. Det blir så inte 25 kilometer av det här. Jag sprang kringelikrokar och omvägar och mer omvägar, men tja. Nej. Mot slutet av rundan protesterade magen redan så mycket att jag mest gick.

Jag är lite besviken över mina långpass under semestern. Nu när jag för en gångs skull hade haft tid till att springa långt, blev det bara 20 kilometer och 23,5 kilometer. Vilket ju förstås att jättebra, men inte vad jag hade hoppats på. Jag ville så mycket mer. Ena gången var det ösregnet som hindrade mig från att springa längre och andra gången magkrasch. Så positivt i alla fall att det inte var benen/kroppen eller konditionen det var fel på. Alltid något.

1

2 tankar kring ”Ett sämre pass

  1. Frido

    Voi nej! Det har säkert redan blivit bättre för dig ! Tycker själv att magen går lite enligt vad man äter/ om man stressat/ när man springer i relation till när man ätit. Men det är ju individuellt. Jag sprang i stormen idag och klarade mig utan att få en kvist (eller ett träd…) i huvudet. Det var skönt med vinden som svalkade (är man tokig eller?)! Satte tom längdrekord för sommaren.

    Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Jo då, nu är det redan mycket bättre. Tack! Jag sprang också i stormen igår, tidigt på morgonen innan det blåste som allra värst. Jag klarade mig också utan att få något i huvudet 🙂

      Kul med längdrekord, grattis!

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *