Som jag njuter av att springa just nu. Mycket har att göra med vädret. Det är såå mycket roligare att springa i solsken och i vanliga löparskor än att springa i grått snöslask med dubbskor. Löpningen känns mycket lättare. Nu är nästa steg att vänta på att gatorna blir sopade och att jag ska kunna skala av mig ännu mer kläder. Aj että.

Idag sprang jag igen över 15 kilometer och det känns ingenstans. Jag blir fortfarande förvånad varje gång jag springer så långt. Över hur lätt det känns och över hur jag inte känner mig sliten. Det känns alltid som om det finns mer i kroppen och som om jag hade kunnat fortsätta springa längre.

Idag hade jag också en bra dag pulsmässigt. Jag hoppas att det är nu det har vänt. Att allt kämpande och slit har haft effekt. För nu kan jag äntligen springa längre sträckor utan att behöva pausa för att gå hela tiden. Nu har jag dessutom högre fart. Jag sprang flera kilometer i under 8:00 tempo. En till och med så fort som i 7:38. Vilket i sig inte är speciellt fort, men med tanke på att jag harvat runt i tempon kring 8:30-8:50 hela vintern, är det en betydlig förbättring.

Det här är den bästa tiden på året. När våren ligger i luften, förväntningarna är höga och allt det härliga är framför en. Jag njuter av att springa i solsken och kan ännu springa valfria pass. Maratonträningen har inte börjat på allvar och jag kan springa som jag vill. Sen på sommaren när det är trettio grader varmt, men jag ändå måste springa långpass, då är det inte lika kul mer. Lika njutbart. Eller i och för sig om det bara regnar och regnar och regnar hela sommaren, det är inte heller kul. Det är kanske bättre för löpningen, men inte kul annars. Fast inte är det fan kul att springa långpass i ösregn heller.