Kanske det var det snabbare passet på torsdagen som gjorde susen? Eller så var det solen och vårkänslorna? För jösses vad dagens löppass kändes lätt. Till och med pulsen hölls någorlunda under kontroll. Jag hade betydligt snabbare fart idag än vad jag sprungit i under hösten och vintern. Kanske också skorna påverkade. Det är så mycket roligare att springa i vanliga löparskor än att springa i dubbskor.

Dubbskorna är ju helt super när det är is och halt ute, men nog är de klumpiga. Tunga på foten och stela. Nu när jag äntligen kunnat springa i vanliga löparskor igen, känns det lättare. Som om jag flyger fram. Nu är det mer som om jag måste bromsa mig själv. Inte dra iväg för hårt med för hög puls.

Jag ska fortfarande hålla mig till planen och springa mina pass med låg puls, men det är svårt att hejda sig själv när vädret är så härligt. Idag var det sol och blå himmel. Det kändes verkligen som vår. Jag njöt av att springa. Nu känns det bara tråkigt att inte springa fort. Eller som jag vill.

På hösten och vintern när det är grått, mulet och kallt, då är det inte alltid så njutbart att springa annars heller. När vädret är härligt, då är det mycket roligare. Förstås. Samtidigt vet jag att jag inte är redo för snabbare pass och intervaller ännu. Jag måste smyga igång med dem. Jag ska hålla mig till planen och springa lugnt och långsamt ännu under mars och april.

Ibland kan jag få springa ett snabbare pass, men det gjorde jag redan på torsdagen den här veckan. Jag kan inte fuska varje pass. Trots härligt vårväder.