Jag nämnde kanske lite i förbifarten i mitt inlägg om mina kommande träningsplaner att jag brukar springa femhundringar som intervaller. Jag tänkte att jag kanske borde förklara lite mer om hur jag springer dem. Vad det går ut på.

Femhundringar som intervaller är som namnet säger femhundra meters intervaller. Jag har tidigare sprungit tusingar (tusen meter), och jag ska väl lägga in dem senare i min maratonträning också, men jag är inte riktigt där ännu. Jag vill börja med lite kortare intervaller. Vänja kroppen vid högre fart, men inte springa så långt eller så fort att jag behöver ha gåvila eller pauser. När jag sprungit tusingar brukar jag springa 6-8 stycken och ha kanske två minuters gåvila mellan varje intervall.

Nu väljer jag i stället att springa 500 meter fort, och 500 meter… Mindre fort. Fokus ska hela tiden vara på att springa. Jag ska liksom inte bli spurtsnabb, utan mera uthållig i ett högre tempo. Inte för att man blir spurtsnabb av att springa tusingar, men i dagsläget är det en för lång sträcka för att springa fort.

Idag var det igen dags. Det var varmt och det var svettigt. Det var kanske inte den bästa idén att springa efter jobbet klockan fyra i gassande sol. Planen var att springa 5 gånger 500 meter. Med 500 meter ”vila” mellan varje intervall. Den snabbare skulle gå i under 6:00 tempo, ner mot 5:30 och vilan i 7:00. Det gick så där.

Jag kunde inte pressa mig till under 6:00 tempo. Jag är inte riktigt där ännu i fart. Visst, jag är betydligt snabbare än vad jag var på vintern i mitt lufs, men den sista växeln saknas. Ännu. Ändå känns det som om formen är på väg uppåt. Att det går åt rätt håll, jag var bara inte där idag.