Det har nu gått en vecka sedan jag sprang maraton. Hur känns det i kroppen så här en vecka senare? Kroppen känns pigg, men besvikelsen har kanske inte ännu lagt sig. Jag ska skriva ett skilt inlägg om mina tankar kring loppet, men besviken är nog kanske det ord jag skulle använda. Men så här en vecka senare är kroppen i alla fall förvånansvärt pigg.

Jag har inte tränat något ännu, förutom en kort promenad på torsdagen. Fast jag är i och för sig väldigt aktiv på jobbet och där blir det många steg. Så helt inaktiv och legat på soffan har jag inte heller varit. Jag vet inte riktigt vad som menas med att vila efter lopp. Bara ligga på soffan och äta chips, eller räknas typ promenader som vila. Aktiv vila. För att få i gång kroppen, blodcirkulationen och inte helt stelna till. 

På söndagen direkt efter maraton hade jag ont i hela kroppen. Träningsvärk på de mest konstiga ställen. På måndagen var jag mest stel i benen, men på tisdagen var jag redan nästan som normal. Lite kände jag i benen när jag böjde mig ner/framåt. Och efter det har jag känt mig som vanligt.

Knät känner jag inte av just nu, men jag har som sagt inte tränat heller. Därför väntar jag också lite extra med träningen. Nästa vecka tror jag det blir några promenader, i alla fall om det är fint väder, och så får jag se hur det blir med löpningen. När jag vågar testspringa igen. Jag vill inte springa för tidigt, för att sedan riskera att inte kunna springa alls. Hellre vilar jag lite extra så får knät chans att återhämta sig.