Hur går maratonträningen egentligen? Även om jag tränade på Cypern är det förstås inte samma sak som att följa ett strukturerat program inför maraton. Nu är det elva veckor till maraton. Det är långt kvar, men samtidigt ändå inte. Nu är det dags att ta tag i maratonträningen. På riktigt. Göra upp en plan och följa den. 

Jag tycker att jag är på god väg. Träningen känns bra och jag har ingen panik. Jag känner mig inte ”efter”. Kanske lite med långpassen, men istället har jag cyklat. Jag har sprungit mina intervaller och gjort min styrketräning. Jag har kanske inte sprungit långa långpass, men ändå kring 15 kilometer.

Idag blev det strax över 17 kilometer. Det är en bra start. Härifrån kan jag bygga vidare. 19-20 kilometer nästa vecka, sedan 22, sedan 24 och så vidare. Inte kanske exakta siffror, men där omkring. Det viktigaste just nu är att jag börjar springa långpass över 20 kilometer igen. Dagens 17 kilometer kändes helt okej. Jag vet inte varför jag alltid ska välja den backigaste rundan när jag springer långpass. Det blir tungt för tidigt, men det har mest att göra med backarna. För mot slutet kunde jag igen öka tempot, för att det var plattare underlag.

Långpassen kommer att vara prio ett. Efter det kommer långa intervaller. Inte långa som kilometer, utan längre tid i snabbare tempo. Inte en minuts max, utan kanske fyra minuter. Efter det är det öppet. Jag vill springa en gång till i veckan, men kanske det blir enligt dagsform. På plats fyra lägger jag cykling. Jag vet att det är ett bra komplement till löpningen. På det sättet får jag in mer kondition, utan att slita för mycket på benen.

Och på femte plats blir styrkan. Jag ska träna styrka, promise, men lättare. Underhåll, prehab och fotstyrka, inte bygga upp. Kanske jag till och med får feeling och stretchar/rörlighet/yoga. (Kommer så inte att hända förrän två veckor innan maraton).