Semestern är över och snart är även maratonträningen över. Två veckor kvar till maraton. Den här veckan har det ännu blivit ganska mycket träning. Ungefär som vanligt, men kortare pass. Fyra gånger löpning och ett cykelpass. Plus att jag lagt in mer rörlighetsträning och stretch. Nästa vecka drar jag ytterligare ner på träningsmängden för att sedan sista veckan inför maraton knappt träna något.
Det känns nästan konstigt att maratonträningen snart är över. Är jag redo nu? Jag tror väl det. Jag hoppas på det i alla fall. De senaste träningspassen jag gjort har känts bra och som om formen finns där. Grunden är gjord, uthålligheten borde finnas och farten har varit helt okej. So far so good. Men ett maraton är alltid ett maraton och mycket kan hända.
Jag är nästan mest orolig för energiupptaget och hur magen ska bete sig. Jag vet att jag behöver trycka i mig sportdryck och gels och vad som nu erbjuds längs med banan, men jag är alltid orolig över hur magen ska tåla allt. Ibland bråkar den. Plus att jag förstås kommer att vara nervös också och det hjälper ju inte heller till.
Nu ska jag i alla fall lita på att träningen är gjord. Endast positiva tankar. Jag kommer kanske att springa fyra gånger ännu innan maraton. Några kortare fartpass och ett längre. Med längre menar jag i det här skedet ungefär tio kilometer. Mest för att testa mina nya skor och planerat maratontempo. Formcheck. Fast jag vet ju att formen finns där. Jag har tränat bra hela året. Jag är i form och redo för maraton.
Det är kanske svårt att tro att det här blev en lugnare träningsvecka, med tanke på att jag sprang ett riktigt långt långpass den här veckan. Men sett till intensiteten och mängden övriga pass, blev det faktiskt en lugnare träningsvecka. Helt som planerat.
Det blev bara två löppass, ett pass cykling och ett pass styrka/rörlighet. Plus två promenader. Trots bara två löppass, blev det ändå nästan 40 kilometer löpning. Långpassen gör nog massor för totalen. När jag inte tränar för maraton, som på hösten, då kan jag fortfarande springa tre gånger i veckan, men korta pass. Då blir veckototalen kanske 20 kilometer. Nu springer jag 20 kilometer på ett pass.
Snabbt ändrar gränsen också. Nu skulle jag nästan klassa 20 kilometer som ett kort långpass. I det kortaste laget. Nu vill jag åtminstone springa 25 kilometer på mina långpass. Det är inte många veckor kvar till maraton mer. Jag ska springa några långa långpass ännu, innan jag börjar dra ner på passen. Både i längd och intensitet.
Jag är ännu också nästan förvånad över hur bra kroppen svarar. Förra veckan när jag sprang långt, då kändes det i benen dagen efter. Jag skulle springa ett kort pass till stugan och direkt jag kom ut ur bilen och började springa kände jag bara oj. Det här var tungt. Den här veckan, kändes det ingenstans. Pigga, fräscha ben på cykeln.
Jag tror det har att göra med att förra veckan sprang jag långpass innan jobbet och den här veckan på en ledig dag. Den här veckan fick benen vila efteråt. Solstol och chill. Förra veckan, jobba, jobba, jobba. Massvis med steg och inte så mycket återhämtning.
Ny månad och nya tag. Jag kommer att inleda ett nytt block i träningen och jag ska skriva skilt om det, men först ska jag göra en utvärdering om mina träningsplaner del ett. Hur gick det egentligen? Vad hade jag ens för träningsplaner för januari till april?
Utvärdering av träningsplaner del ett
Pulsträning löpning
Det här var mitt stora fokus under januari till april. Jag ville få pulsen under kontroll. Springa lugnt och långsamt. Jag ville få upp längden på mina pass och gärna springa tre gånger i veckan. Tvåsiffriga pass och springa femton kilometer innan april.
Så check på det här. Jag ska skriva skilt om pulsträningen, men överlag mycket väl godkänt. Jag sprang femton kilometer redan i februari, och efter det har det bara rullat på. Femton, sjutton, aderton, tjugo. Massor med löpning och långa långpass. I snöstorm, i regn och i solsken. Jag har aldrig sprungit så här mycket, så här tidigt på året. 93 kilometer i januari, 103 i februari, 140 i mars och 146 i april. Jag brukar kanske ligga på 80 kilometer per månad, om ens det.
Pulsen har varit lite upp och ner, men jag har faktiskt sprungit långsamt. Det var först i april som jag började bli mindre strikt.
Styrketräning
Två pass i veckan var målet, men i alla fall ett Mycket väl godkänt även här. Det har blivit mycket gymträning, men jag har också tränat hemma. Jag har blivit starkare på gymmet och jag kan ha högre vikter i maskinerna. Tyvärr är det en färskvara. Blir det en paus från gymmet på en vecka eller två, måste jag genast backa. Även om jag tränat hemma under tiden.
Det är lättare på gymmet tycker jag. Lättare att koncentrera sig och göra det jag ska. Hemma finns det alltid två katter som ska ha uppmärksamhet. Jag märker att jag maskar. På gymmet finns det ju folk som ”ser på”, och då gör jag ordentligt. Plus att jag har lättare att veta vad jag ska göra. Jag går från en maskin till en annat. Hemma måste jag själv hitta på och även om jag kan och vet, känns det ibland som om jag mest gör en massa rörelser på måfå.
Men det är väl bättre än ingenting och jag har tränat styrka två gånger i veckan. Dessutom är det inte det jag ska bli bra på. Jag gör det för att jag vet att jag behöver det i löpningen.
Simning
Jag ville kunna simma 50 meter frisim. Få ett bättre flow och simma lugnt och kontrollerat. Inte godkänt. Jag kan fortfarande bara simma 25 meter och simmar varken lugnt eller kontrollerat. Det är så svårt att simma. Det är extra svårt att när det är jättetrångt i bassängen och jag bara simmar en gång i veckan. Jag behöver utrymme och jag behöver mer tid i bassängen. Jag blir stressad av andra människor.
Ibland går det bra och jag kan simma 25 meter utan problem. Så vänder jag och ska simma tillbaka. Kommer två armtag innan tekniken skiter sig. Jag är andfådd, har vatten i näsan och hostar och harklar. Simmar på personen framför mig och blir påsimmad bakifrån.
Det här visste jag att skulle bli den svåraste kategorin att klara. Just för att det är så mycket yttre faktorer och inte bara är upp till mig. Plus att jag vet att jag simmar alltför sällan för att bli bra på det. Men samtidigt är det här inte heller mitt huvudfokus. Löpningen är alltid prio ett och det har jag verkligen lyckats med under vintern och våren.
Det här blev en vecka med mindre träning. Jag hade från början tänkt ha en vecka med mindre träning nästa vecka, men vädret fick bestämma. Det har mest varit regn och rusk på de dagar jag hade haft möjlighet till att träna, så därför blev det så här. Nästa vecka kan sedan bli en vecka med högre träningsdos och förhoppningsvis också bättre väder. För jösses vad jag är trött på vädret. Jag vill ha sol och värme. Det kan på riktigt inte bara vara plus tre grader när det är mitten av april?!
Även om det blev en lugnare träningsvecka, har jag ändå tränat. Simning och gym på måndag. Långpass löpning på tisdag och ett snabbare löppass på torsdag. En lite längre promenad på onsdag och en kort promenad på fredag. Lördag och söndag ingenting. Godkänt tycker jag.
Jag vet att det är bra för mig att ha lugnare träningsveckor. Inte bara öka för varje vecka, utan ta det lugnt ibland och låta kroppen återhämta sig. Jag tycker att jag blivit mer sliten när jag börjat springa lite snabbare pass. Det är mer påfrestande för kroppen när pulsen blir högre. När jag bara sprungit lugna rundor med lägre puls, då har Garmins återhämtningsrådgivare visat kanske 18 timmar. Nu har det ibland varit så mycket som 48 timmar. Sen hur bra det stämmer är ju en annan sak.
Jag är ännu så i början av min maratonträning, jag har inte ens officiellt startat den. Jag ska inte redan känna mig sliten. Det vet jag att jag kommer att göra sedan i juli. Eller åtminstone känna mig mer sliten. Då kommer träningsdosen att vara högre. Längre långpass, mer intervaller, snabbare pass, mer mängd. Därför ska jag njuta av att ta det lugnt, medan jag ännu kan.
Det var evigheter sedan jag sprang fyrtio kilometer på en vecka. När jag sprungit trettio kilometer på en vecka har jag tyckt att det har varit mycket och bra. Hur bra är det då inte att springa fyrtio kilometer? Superbra!
Förra veckan sprang jag fyra gånger på en vecka. Det var lite av ett test för att se hur kroppen känns efteråt. Hur reagerar den på en ökad träningsmängd. Det blev ett långt långpass på sjutton kilometer och tre vanliga löppass på ungefär åtta kilometer. So far so good. Inga känningar i kroppen. Nu sprang jag visserligen ganska lugnt på alla pass och då brukar jag inte bli lika sliten. Ifall jag hade sprungit ett långt långpass plus tre hårda intervallpass, då skulle känslan säkert ha varit annorlunda.
Det är lite det som kommer att vara problemet sedan när jag ökar på dosen ännu mer och börjar min maratonträning på riktigt. Hur mycket kan jag öka utan att det sliter för mycket? För jag vill både kunna orka springa långt på långpassen och få in fartträning och hårdare intervallpass. Utan att bli sliten. För sliten. Jag vill ha kvalitet och kvantitet.
Jag kommer ju förstås inte springa tre intervallpass på en vecka och ett långt långpass, men det kommer nog att bli hårdare pass än vad jag sprungit hittills. Inte bara lugna rundor med låg puls. I april är planen ännu att ta det lugnare. Väcka kroppen från vinterdvalan och komma igång med snabbare pass, för att sedan i maj inleda maratonträningen.
När jag skriver inleda, menar jag väl snarare att jag börjar följa en plan. Jag har maratontränat hela hösten och vintern. Fokus har alltid varit mot maraton. I maj börjar jag sedan träna mer efter en plan. Kanske jag till och med ska följa ett träningsprogram.
Jag har haft lite bloggproblem och därför har det varit tyst här ett tag. Nu borde mina bloggproblem förhoppningsvis vara fixade och jag kan blogga igen. Vad ska jag blogga om då? Träningen under mars kanske? Och om kommande träningsplaner. Jag tror jag får dela upp det i två inlägg. Vi börjar med träningen under mars.
Jag sprang totalt 140 kilometer i mars. Jag fattar det nästan inte. 140 kilometer. Så mycket brukar jag ungefär springa i juli och augusti när jag ligger i hårdträning inför maraton. I mars brukar totalen vara som max 100 kilometer. Jag tror att den höga totalen kommer från alla långpass jag sprungit under mars. Det är klart att det bidrar.
Mars var månaden då jag började springa långpass ordentligt. Som längst sprang jag över 18 kilometer förra veckan. Det var mitt bästa pass på länge. Stark känsla genom hela passet. Pigga ben och bra flås. Under mars började jag också lägga in lite snabbare pass. Pass där jag inte brydde mig lika mycket om pulsen och var lika strikt med den. Det var kul att märka att det finns lite tryck i benen fortfarande, trots att jag inte sprungit snabbt på hela vintern.
Under mars tränade jag även mycket styrka. Två gånger i veckan fortfarande. Både på gymmet och hemma. Jag är stolt över mig själv att jag har hållit i styrketräningen, trots att det blivit mer löpning. Det är alltid kul att springa mer när det blir vår och varmt ute. Just nu är det tyvärr inte lika fint vårväder ute, och då är det lättare att hålla i styrketräningen.
Löpningen går bra, simningen känns bättre och jag är starkare i gymmet. Det är kul med framsteg och att formen pekar uppåt. Det ger mig motivation till att fortsätta när jag märker att träningen har effekt. Gårdagens gympass var det bästa på länge. Jösses vad jag hade tryck i musklerna. Jag kunde öka på vikterna på nästan alla övningar jag gjorde och jag kände mig riktigt stark i kroppen. Till och med simningen efteråt kändes bra.
Ibland går det bättre när jag simmar och ibland sämre, men igår gick det bra. Trots att det som vanligt var trångt i bassängen. Det är alltid så mycket folk. Det är svårt att simma i egen takt och öva på frisim när jag är tvungen att parera och justera farten. Ibland är andra människor långsamma och ibland känner jag mig själv i vägen. Just som jag pausat och försökt lämna utrymme till den som simmar före, så tränger sig nån förbi. Och jag är igen tvungen att vänta en stund för att inte simma på personen efter två armtag. Då är jag ju inte ens snabb, men jag vill ha lite space.
Jag är kanske mest nöjd över löpningen. Om jag bortser från pulsen, som fortfarande inte är där jag vill, så går det riktigt bra. Jag är förvånad över hur långt jag orkar springa och hur lätt det känns. Idag sprang jag igen nästan femton kilometer och det känns inte i kroppen. Jag skulle ha orkat springa längre. Med tanke på att jag både simmade och tränade på gymmet igår är det extra bra.
Jag har aldrig sprungit så här långt och mycket så här tidigt på året. När jag kollar på statistiken från förra året, då började jag springa långpass i mitten av april. Innan dess hade jag som längst sprungit nio kilometer. Att jag nu redan springer femton tyder på att formen definitivt pekar uppåt.
Det blev igen en bra träningsvecka. Den här veckan blev det över trettio kilometer löpning, mycket förstås tack vare att jag sprang femton kilometer på ett pass. Det var det viktigaste och bästa passet den här veckan. Det känns som om formen är på väg uppåt. Jag tror inte att jag någonsin har sprungit så här mycket och långt, så här tidigt på året. Det är först i mars april som jag brukar öka på mängden löpning och på längden på passen. När det blir varmare och vår. På vintern brukar jag mest hålla igång löpningen. Springa kortare pass några gånger i veckan.
Nu har jag sprungit tre gånger i veckan nästan varje vecka. Den här veckan sprang jag femton kilometer på ett pass, men under tidigare veckor har jag sprungit tolv och tretton. Det är nästan det som jag tycker är det bästa. Att det inte bara varit en engångshändelse, utan att jag fått långpassen till en rutin igen. Härifrån är det lättare att inleda maratonträningen. När jag redan har sprungit långpass på femton kilometer. Än att börja från säg åtta kilometer.
Nästa vecka tror jag att kommer att bli en lugnare träningsvecka. Det är sportlov, vilket för mig betyder bråda dagar på jobbet. Dessutom har jag en massa annat inplanerat, så jag får se hur jag hinner träna. Jag har fyra dagar som jag kan träna på, men bara en som är ”bra”. Då ska jag till gymmet och simhallen.
Två av dagarna är jag tvungen att träna efter jobbet och har det varit jättebråttom på jobbet, är det osäkert hur mycket jag orkar träna. Eller när jag ens kan sluta jobbet, hinner jag ens träna. De dagarna siktar jag på kortare löppass. Den sista dagen är jag ledig på, men då ska jag till munhygienisten. Visserligen på morgonen, så den dagen är vikt för ett längre pass löpning. Det viktigaste passet på ledig dag.
För nu känns det som om det viktigaste passet är långpasset. Jag ska inte öka på distansen varje vecka och det är inte ännu såå viktigt att springa ett långpass varje vecka, men det är något jag vill få till en rutin igen. Ifall jag inte kan springa långt nästa vecka, spelar det inte så stor roll, men åtminstone varannan vecka vill jag springa längre. Jag tycker att kroppen har varit pigg och det finns mer. Snart är det ändå vår och då börjar maratonträningen på allvar.
Januari blev en superbra träningsmånad. Vilken start på året! Jag har hållit mig till planen och kunnat träna som jag ville. När jag kollade på statistiken från klockan är jag förvånad över hur mycket träning det blivit. Jag har ju tyckt att jag tränat bra och mycket, men sen att se det svart på vitt är en annan sak. Så mycket? Wow.
Jag har sprungit 93,6 kilometer. Så mycket har jag aldrig sprungit i januari tidigare. Åtminstone inte sedan 2018, sedan jag började registrera träningen. Över 90 kilometer löpning är där jag brukar ligga när jag inleder maratonträningen. Typ i april. Under januari, februari och mars brukar löpningen landa på 50-80 kilometer. Jag är på riktigt förvånad över hur mycket löpning det blivit i januari. Speciellt med tanke på vädret. Har det inte varit minus tjugo grader, har det varit snöyra och snöstorm, eller som nu. Glashala vägar. Ändå har jag sprungit så mycket.
Den övriga träningen har också varit bra. Jag har tränat styrka två gånger per vecka. Jag har varit till gymmet en gång per vecka och tränat hemma en gång i veckan. Det är massor. Jag har blivit starkare och kan öka på vikterna. Träningsvärken är ett faktum, men det är kul att träna. Jag är motiverad och vill fortsätta. Trots skakiga ben och trötta muskler.
Simningen har också gått bra. I januari har jag fått en kontinuitet. Jag har varit till simhallen varje vecka och det är viktigt om jag vill utvecklas. Jag kämpar vidare med att simma frisim. Det är fortfarande svårt och tungt och jag får träningsvärk, men det är kul. För ett år sedan kunde jag inte simma frisim alls, nu kan jag ändå lite.
Nu hoppas jag att februari blir en lika bra träningsmånad. Härifrån är det roligt att bygga vidare.
Idag är det nyår. Poff, dit for ett år igen. Vad passar då bättre än att sammanfatta året med samma lista som tidigare år. Året var 2023.
Året var 2023
Gjorde du något i år som du aldrig gjort tidigare? Uppträdde på ett bröllop? Räknas det? Jag och några andra från möhippan, plus bruden dansade och det var superkul. Innan jag var löpare, var jag dansare och deltog i flera shower. Ibland saknar jag nog att stå på scen… Och så gick jag en simteknikkurs.
Höll du dina nyårslöften? Hade jag några nyårslöften? Jag tror inte det, men ifall jag hade det har jag glömt bort dem för länge sedan, och då blir ju svaret nej.
Blev någon av dina vänner föräldrar i år? Nej.
Dog någon som stod dig nära? Nej, tack och lov.
Vilka länder besökte du? Bara Estland i samband med Tallinn maraton i september.
Är det något du saknat under 2023 som du vill ha under 2024? Jag vill ha sol och värme och jag vill på en resa eller två. Gärna då till sol och värme.
Vilka datum kommer du att minnas från 2023? Värdelös på datum, men bröllopet och möhippan var kul.
Största misstaget? Att vi inte bokade en resa till sommaren. Sen när sommaren var så skit, var det plötsligt dyrt med resor, eller att allt var slutsålt.
Har du varit sjuk eller skadat dig? En dunderförkylning i slutet av november.
Bästa köpet/köpen? Jag köpte ny pulsklocka och det blev plötsligt mycket roligare att simma och träningen överlag fick ett lyft. Nu vet jag exakt hur länge jag tränat och med vilken puls. Jag har inte lärt mig alla funktioner ännu heller, men jag gillar klockan.
Vad spenderade du mest pengar på? Mat, huslån och sånt tråkigt. Middagen på Kaskis, men det var det värt.
Gjorde något dig riktigt glad? Inte något som jag kommer på just nu. Inte för att något har varit dåligt heller, men det är inget som sticker ut.
Vilka sånger kommer att påminna dig om 2023? Cha cha cha förstås. Är fortfarande bitter över att Finland inte vann.
Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år? Ganska lika tror jag. Eller ledsnare än 2022 kanske, men det var bara för att 2022 var ett bra år. Första året efter corona med resor och sociala tillställningar och sånt. Så om man jämför med 2022 så ledsnare, men inte ledsen per se.
Vad önskar du att du gjort mer av? Mer häng i gästhamnen och uteserveringar och stugan när vädret var fint. För man vet aldrig när det tar slut och plötsligt regnar det varje dag.
Vad önskar du att du gjort mindre av? Oroat mig över saker jag inte kan påverka. Jag måste bort från katastrofsidor på nätet. Det är säkert bra och allmänbildande att läsa om Israel (och Ukraina), men för min mentala hälsas skull får jag inte läsa för mycket.
Blev du kär i år? Jag är fortfarande kär i Sam.
Favoritserie? Jag ser fortfarande bara på Masterchef Australia och vad vi nu sen ser på för gamla serier. Mad Men, Fargo, True Detective. Egentligen ser jag mest på Youtube.
Bästa boken du läste? Med tanke på hur många böcker jag läser om året, borde jag säkert ha något svar här, men ingen bok sticker ut. Sju systrar boken om Atlas kanske. Det är den enda jag ens minns att jag läst.
Vad gjorde du på din födelsedag? Vi var till Suntti och åt hamburgare.
Hur skulle du beskriva din klädstil i år? Jag är säker i min stil och vet vad jag gillar. Klassiskt och snyggt, med färg. Allt som Kate Middleton har på sig, skulle jag också kunna tänka mig.
Vad fick dig att må bra? Träningen, solen, godis. Lediga, lata dagar på stugan och bus med katt och hund.
Vem saknade du? Vill alltid vara mer social och träffa kompisar och familjen mer.
Bästa nya människorna du träffade? Möhippegänget. Så kul dag.
Planer för 2024? Massvis, men det blir ett skilt inlägg om det.
