Sommaren 2023 går nog inte direkt till historien som den bästa någonsin. Juni var bra, men sen gick det bara utför. Regn, rusk och inte precis vad jag hade hoppats på för väder. Nu känns det redan som höst och jag deppar. Vad lärde vi oss av den här sommaren? Boka.Alltid.Resa. Sen om det råkar vara varmt i Finland just den veckan som vi är till Grekland, må så vara, men boka alltid resa. Plus. Maxa. Far till gästhamnen fast varje dag i juni, för det kan hända att det är enda möjligheten du får.
Allt har väl inte varit deppigt och regnat bort, vi gjorde även roliga saker.
Sommaren 2023
Bröllop En av sommarens höjdpunkter var att gå på bröllop i juni. Klä upp sig, äta och dricka gott, fira, dansa. Sånt gillar man ju.
Kaskis Åt livets middag på Kaskis i Åbo. Det var inte precis lätt att få bordsreservation dit, men lyckades till slut. Så så gott och värt pengarna. (och nej, det var inte billigt)
Ekenäs Den dag det typ regnade minst på vår semester var vi till Ekenäs. Säkert femton år sedan senast, men bra hittade vi för det.
Stugan Varje ledig stund har spenderats här. Nästan i alla fall. Det är nog ganska kul med egen stuga, även om jag hade önskat lite bättre väder.
Gästhamnen/Kamu/Suntti Det är våra go-to ställen i Pargas. Tre gånger till gästhamnen, en gång till Kamu och en gång till Suntti. Det är väl nästan godkänt? Hade planer på att besöka fler ställen och oftare, men det är inte lika kul när det regnar 🙂
Ananaslonkero Vem har inte druckit ananaslonkero i sommar?
Kvällspromenader Nån kvällspromenad har vi varit på, inte många, men nån.
Träning Förstås. Roligast har nästan varit att springa på stugan och upptäcka nya stigar där.
Den här veckan blev en till bra träningsvecka. Det känns skönt när det bara är åtta veckor kvar till maraton. Att känna att formen är på väg upp och att jag kan springa som jag vill. Den här veckan bestod av ett distanspass på stugan, ett långpass på 24 kilometer, tusingar som intervaller och styrketräning. Plus att jag faktiskt också yogade/stretchade hemma.
Nästa vecka och sen följande har jag semester och då hoppas jag att få till ännu en bra träningsvecka. Nu när jag äntligen har tid att träna. Långpassen tar ju mycket tid i anspråk och det är alltid lite stressigt att hinna springa dem ifall jag springer innan jobbet. Det är inte så där bara att sticka ut, utan det kräver planering. Tidig väckning för att hinna äta frukost, smälta frukosten men inte bli hungrig igen och så springa i tre timmar.
Den här veckan sprang jag även mitt långpass på asfalt och inte på spånbanan och det gör nog stor skillnad i tempot. Jag tycker att jag orkade mycket bättre, fastän det blev långt. Jag hade inget vatten med mig, men en smoothie och energigodis. Det räckte och fungerade bra med magen. Klart att det skulle ha varit gott med vatten också, men helt okej känsla ändå. Bättre än okej. Jag är nästan ännu också förvånad över hur bra det känns. Speciellt efteråt. Jag känner mig inte sliten och jag har inte ont i kroppen/benen.
Idag blev det veckans sista träningspass, tusingar. Det var evigheter jag sprang tusingar senast och jag var osäker på tempot. Fem gånger tusen meter, med två minuter gåvila. Jag tror jag fegade lite, jag hade nog kunnat ta i mer, men jag var som sagt osäker på tempot. Hur hårt orkar jag springa. Jag vill inte maxa den första och sedan inte orka fler. Nu blev det i stället att jag mot slutet kunde trycka på ordentligt. Därför tror jag också att jag hade kunnat starta hårdare. Men kanske bättre den här vägen, att kunna avsluta starkt.
Ibland är det svårt att blogga på sommaren. Det finns så mycket annat kul att göra än sitta inne vid datorn. Kanske en veckosummering får bli ett inslag på sommaren? Åtminstone en veckosummering över träningen.
Jag kämpar på med maratonträningen och börjar vara uppe i såna mängder löpning per vecka som jag är nöjd med. Den här veckan blev det 43 kilometer löpning. Plus över 30 kilometer cykling och ett styrkepass. Det är mer än godkänt. Jag är mest nöjd över känslan under långpasset. Det känns som om det finns mer att ge och jag blir inte sliten av det.
Jag har inte bestämt mig för ifall jag ska springa kommande långpass på spånbanan eller inte. Det har inte lovats lika varmt väder, men jag tycker kanske ändå att jag behöver vätska och energi för att orka springa långt. Eftersom jag inte äger någon vätskeväst vet jag inte hur jag skulle transportera vätska. Hålla en flaska i handen? Det blir kanske bara något som stör mig och tar mer energi mentalt. Att jag inte tycker att det är värt det.
Samtidigt vill jag nog ändå ha vätska och energi när det är varmare och när jag ska springa längre. Jag tycker att jag behöver det. På fredagen sprang jag mitt mängdpass för veckan. Jag sprang igen på nya stigar vid stugan och jag märkte att jag blev sliten. Jag orkade inte hålla mitt planerade tempo, för jag var så förbaskat törstig. Och hungrig. Att jag fortfarande inte heller har lärt mig. Jag behöver nog äta mer än vanligt om jag ska springa halvlångt, halvhårt.
Veckans intervallpass kändes i alla fall bra. Det finns nog lite tryck i steget. Ibland är det kul att springa fort också. Allt är väl relativt, men fortare än långpasstempo. Förhoppningen är ju att jag ska bli snabbare på långpassen också.
Jag var helt övertygad om att jag fyllt i den här listan varje år, men tydligen gjorde jag det senast år 2019. Kanske det inte finns så mycket annat att sammanfatta för 2020 och 2021 än corona och jag därför inte gjort ett inlägg om året. Hursomhelst, året var 2022. Vill man bara läsa om sommaren, finns det ett eget inlägg om det.
Året var 2022
Gjorde du något i år som du aldrig gjort tidigare? Hyrbil och Airbnb i Grekland. Undrar just ifall vi kommer att resa på något annat sätt mer.
Höll du dina nyårslöften? Jag tror inte att jag hade några nyårslöften i år, hade jag det har jag nog glömt bort dem för länge sedan.
Blev någon av dina vänner föräldrar i år? Nej.
Dog någon som stod dig nära? Nära och nära, men två släktingar i slutet av året.
Vilka länder besökte du? Året då vi äntligen kunde resa igen, som jag saknat det. Grekland i juni och Tallinn i september. Och en Sverigekryssning i april på nya Viking Glory, som då kändes som värsta upplevelsen efter två år sedan senaste resan.
Är det något som du saknat under 2022 som du vill ha 2023? Jag tycker att 2022 var ett bra år. Inte för världen, men för mig personligen.
Vilka datum kommer du att minnas från 2022? Är helt värdelös på datum, men minns händelsen. Då när vi satt på flyget till Grekland, grät när planet lyfte. Lyckotårar.
Största misstaget? Det är väl bra ifall jag inte kommer på något?
Har du varit sjuk eller skadat dig? Sa någon corona? I övrigt frisk och kry. Lite sjuka ben efter maraton, men det var väntat och gick över efter två dagar.
Bästa köpet/köpen? Köpte stuga i oktober.
Vad spenderade du mest pengar på? Nämnda stuga.
Gjorde något dig riktigt glad? Resan till Grekland, sommarens festligheter, Tallinn.
Vilka sånger kommer att påminna dig om 2022? Det här är feelis på hög nivå.
Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år? Gladare helt klart. Nämnde jag redan att vi reste till Grekland i år 🙂 Inga munskydd, inga restriktioner, folk, folkfest, sociala happenings, resor. Livet återvände.
Vad önskar du att du gjort mer av? Alltid när sommaren är över önskar jag att maxat mer. Mer uteserveringar, mer grillmat, mer solstol, fler kvällspromenader. Njutit av det mer, för imorgon kan det regna och plötsligt är det vinter igen.
Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig över corona. Inte var det ju kul att ha det, men inte var det så farligt heller. Två års panikstress helt i onödan. Minns ni hur jag var i början? Ja, jag bunkrade.
Blev du kär i år? Sam är fortfarande den jag är kär i.
Favoritserie? Jag ser bara på Masterchef Australia. Just nu ser vi på Sons of Anarchy, den är väl helt bra som tidsfördriv.
Bästa boken du läste? Sju systrar serien.
Vad gjorde du på din födelsedag? Jobbade? Var det midsommar då? Ingen aning faktiskt. Mamma hämtade en fin blomma i alla fall och så fick jag Plantui av Sam.
Hur skulle du beskriva din klädstil i år? Uppklädd och fin. Jag har liksom inte ”fula kläder”. När vi ska fixa på stugan måste jag alltid fundera på vad jag ska sätta på mig. Jag har ju bara snygga kappor, klänningar och tröjor. Träningskläder och pyjamas. Inte stugkläder. Jag sätter läppstift på mig när vi ska på kvällspromenad runt kvarteret.
Vad fick dig att må bra? Solen, resor, sociala tillställningar. Jag påverkas så av vädret och trivs allra bäst när det är soligt och varmt. Helst på en uteservering med en kall dryck och gott sällskap.
Vem saknade du? Jag vill alltid ha tid att träffa kompisar och familjen mer.
Bästa nya människorna du träffade? Jag tror inte att jag har träffat nå nya människor.
Planer för 2023? Träna och vara på stugan. Busa med katter och hundar. Gärna en resa också.
Året är nästan över och det är dags att göra en sammanfattning över träningen år 2022. Det här året har varit ett mycket bättre träningsår för mig än de två senaste. Jag blir helt klart motiverad av att ha ett tydligt mål, also known as Tallinn maraton. Även om jag självklart tränade under 2020 och 2021, blev det inte samma sak när jag inte hade ett lopp jag tränade för. Då var det inte lika viktigt att göra mina pass, springa mina intervaller och långpass, när jag ändå inte skulle få ett ”kvitto” på det hela. Nu snackar jag mest om löpning, andra träningsformer är mer fria. Utan mål, kravlösa och för att det är kul. Men träningen år 2022 skulle jag skriva om. Hur gick det med mina träningsplaner?
Träningen år 2022
Löpning
Check, check och check. Jag har typ gjort allt från min lista. Sprungit maraton i Tallinn på hösten. Sprungit över tusen kilometer hela året. Följt ett program. Sprungit långt och mycket. Tagit ut mig. Det här var det bästa löparåret på länge. Mitt bästa någonsin tror jag, sett till mängd. Senast jag sprang över tusen kilometer på ett år var 2018, då när jag senast tränade inför maraton. Samband much 😉
I augusti sprang jag det mesta jag någonsin gjort på en månad, över 195 kilometer. Det är massor. På en vecka sprang jag över 60 kilometer, också massor. Men hela året har varit ett bra år. I april, maj, juni, juli och augusti sprang jag över hundra kilometer per månad. Jag ser ett samband med när vädret blev bättre, jag började träna inför maraton och hur löpmängden ökade.
Efter maraton minskade löpningen, men det var väntat. November blev min sämsta månad med minsta mängd löpning, bara ynka 19, men då hade jag corona. I december var jag igen tillbaka på normal mängd och kunde avsluta året på topp.
Själva maraton i Tallinn var kanske inte mitt bästa lopp, men något jag är stolt över att jag klarade. Kämpa seger. Bra form, dålig dag, ungefär så skulle jag sammanfatta loppet.
Styrketräning
Typ check. Ganska bra ändå tycker jag och ungefär som jag trodde att det skulle bli. Två pass i veckan i januari, februari och mars. Sedan ett pass i veckan i april och sedan inledde jag maratonträningen. So far so good. Sedan första styrkepasset i *harkel* september efter maraton. Därefter två pass i veckan i oktober, sen corona i november och ingen träning och december får också godkänt. Ett pass i veckan.
Lite ojämnt, men jag har ändå tränat. Både på gym och hemma. Jag vet inte riktigt om jag kan kalla mig stark, om jag känner mig tightare eller om det gjort mig till en bättre löpare. Lite mer benstyrka tycker jag nog att jag behöver. Det var benen som tog slut i maraton. Konditionen var det inget fel på, men benen började göra ont lite för tidigt för att det skulle vara behagligt. För långt kvar av loppet för att orka kriga med stumma ben.
Cykel
Pass. Jag hade inget cykelmål och det syns i statistiken. Det blev bara 340 kilometer cykling i år. Jag cyklade till jobbet kanske en dag i veckan på sommaren och var aldrig i närheten av de tider jag hade förra året. Men eftersom jag inte hade ett mål, kan jag inte ens vara besviken över att inte ha klarat av det. Cyklingen blev alternativträning till löpning och inget mer.
Simning
Typ check. Har så inte simmat i havet på en allmän badstrand. Eller räknas Grekland? Inte för att jag precis simmade där heller, plaskade mest i havet. Simmat i pool i Kaarinan Uimahalli, det har jag däremot gjort. Elva gånger, som längst 1600 meter.
Jag tycker att jag blivit bättre. Kan inte simma frisim, men kämpar på med bröstsim. Är ändå tydligen så snabb att andra säger att jag kan simma före, för jag kommer ändå förbi. Och simmar också så långt att folk frågar hur långt och är imponerade när jag säger vad. Jag brukar till och med vara i banan för snabba simmare ibland, om jag tycker att det är för trångt i den vanliga simmare banan. Det är väl framsteg? Jag är kanske inte så dålig eller långsam som jag tror, även om jag inte simmar frisim och triathlon och öppet vatten fortfarande känns jätteskrämmande.
100 000 steg på en dag
Men snälla nån. Så inte check. Hur tänkte jag liksom? När skulle jag göra det här? Jag har kanske registrerat tio promenader i år, inte ens de kombinerat är 100 000 steg. Jag har ju förstås gått promenader utan klockan också, men ändå.
Första december idag. What?! November kom och for och det är dags att göra en sammanfattning av november. Det finns inte mycket att sammanfatta över träningen där inte. Orsaken är corona.
Det började så bra, eller första veckan var bra. Jag var igång igen ordentligt efter maraton. Löpningen rullade på, jag simmade och var till gymmet. Styrketränade hemma och kände mig stark. Kände mig i form och det var kul med träning. Sen fick vi corona och nu känns det som om jag måste börja om från början. Ta det lugnt, babysteps och inte ta i för mycket på en gång.
Under november blev det bara 20 kilometer löpning, vilket är det minsta jag sprungit på en månad på hela året. Två gymbesök, två simpass och ett styrkepass hemma. Två promenader. Inte riktigt vad jag brukar träna, jag brukar ligga på betydligt mera mängd. Även om jag inte ens tränar för något specifikt mål just nu.
Nu är jag åtminstone igång igen. Idag blev det ett besök till gymmet och simhallen. Jag tog det lugnare än vanligt. Inte så höga vikter, inte pressa utan bara komma igång. Simmade 1000 meter, även om jag kanske orkat med mer.
Träningen kändes helt okej. Jag tror nog att jag kan träna som vanligt igen. Jag blev inte tokslut eller trött. På söndagen när jag städade blev jag ännu trött av att anstränga mig, men fyra dagar senare gick det bra att träna. Kanske snuvmedicinen har hjälpt?
December har i alla fall börjat bra, även om min sammanfattning av november inte var mycket att hurra för. Nu hoppas jag att jag inte får några bakslag, men träningsvärk lär jag nog få. Jag känner mig nu redan skakis i kroppen.
Det här var enbra träningsvecka för mig. Nu känns det som om jag är där jag vill vara med träningen. Två rejäla styrkepass och två löppass. Plus en promenad. Det är en bra träningsvecka i dagsläget. Egentligen är det alltid bra, mycket mer hinner jag inte med.
Styrketräningen är det som känns bäst ju nu. Precis som jag vill alltså och enligt planen. Tanken är att jag ska fokusera på styrketräningen nu under hösten och vintern. Bli starkare igen. Jag vill förstås fortfarande springa, men det har blivit nedprioriterat. Styrkan ska vara mitt huvudfokus. Just nu känns det helt okej med mindre löpning.
Det är klart att det är kul att springa när det är fint väder, men det har inte varit fint väder på ett tag nu tycker jag. Bara regn, mörkt och dystert. Då kan jag lika gärna träna inomhus. Jag tycker att jag har märkt resultat på bara några veckor. Jag kan ha högre vikter redan och orkar med mer. Fler repetitioner, högre vikter och inte lika svag känsla. Nu känner jag mig mer säker i övningarna. Jag har hittat tekniken igen och kroppen fattar vad den ska göra. Dessutom får jag inte lika brutal träningsvärk längre.
Nästa vecka kommer det antagligen att bli mindre träning än den här veckan, men då har jag istället andra kul saker att se framemot. Ett styrkepass vill jag ändå få till och ett löppass. Det känns som minimum och det ska jag nog klara av. Blir det mer träning än det är det positivt.
Semester är tydligen bra för träningen, för vilken träningsvecka jag haft. Helt super! Mängdrekord med råge, två långpass, ett intervallpass, ett vanligt. Plus cykling. Plus en massa promenader, turistande och sightseeing.
Jag fick nästan en chock när jag kollade på klockan och den visade att jag sprungit över 61 fricking kilometer. När jag sist tränade inför maraton och hade semester, då sprang jag 54 kilometer på en vecka. Nu blev över sju kilometer mer, jag har aldrig sprungit så mycket på en vecka. Och bäst av allt, det känns inte ens i kroppen.
Jag var lite orolig efter måndagens långpass, hur skulle kroppen reagera. Skulle jag orka springa ett till långpass samma vecka. Jo då, inga problem. Nu är problemet snarare att jag har jättesvårt att få till tillräckligt långa långpass. När jag springer min planerade runda som jag tror att kommer att vara över 20 kilometer, då är den kanske 16. Sedan får jag springa en massa kringelikrokar för att få in fler kilometer. Jag skulle inte orka springa längs med Skärgårdsvägen och vända och springa samma rutt tillbaka. Jag är inte riktigt sugen på att springa på spånbanan heller. Trots att jag tidigare har skrivit om att det är ett bra system för mig.
Just nu tycker jag att det fungerar bättre att inte springa på spånbanan. Den är kuperad och tung att springa, och mot slutet blir det mest att gå i alla backar. Nu väljer jag hellre en plattare runda och sedan faktiskt springa hela vägen. Jag behöver det mer mentalt, att veta att jag springer. För tillfället springer jag enligt taktiken spring 27-28 minuter och gå till 30. Spring till 57-58 och gå tills klockan visar 60. En liten paus inför varje halvtimme. Jag försökte med att pausa vid varje 25 minuters intervall, men konstaterade att hjärnan snabbt blir mos och att mitt räknehuvud inte fungerar sen mer 🙂 Men halvtimmen kan jag hålla reda på.
Jag är så nöjd över gårdagens långpass. 23 kilometer och med riktigt bra känsla och bra tempo. Trots att jag sprang långt och det nog mot slutet kändes i benen, kunde jag hålla ett jämnt tempo hela vägen. Jag kunde till och med öka mot slutet. Magen fungerade fint, energin räckte och huvudet var med mig. Som sagt, vilken jäkla super träningsvecka det blev. Dessutom har jag ännu semester nästa vecka också.
Hur fort går inte tiden? Vart tog januari vägen liksom? Är det redan dags att göra en sammanfattning över min januarichallenge? Challengen som gick ut på att jag skulle träna styrka flera gånger i veckan. Två gånger i veckan var målet. Hur har det då gått?
Riktigt super faktiskt. Jag har tränat styrka två gånger per vecka, under flera veckor till och med tre gånger. Jag har blandat tyngre styrketräning med pulsövningar och lättare kroppsviktsövningar. Ibland med hantlar, ibland med skivstång och någon enstaka gång med miniband.
Jag kan nästan inte fatta att jag har tränat så mycket styrka. Det har inte ens varit jobbigt, utan mest kul. Ibland har jag haft träningsvärk från helvetet dagen efter, men jag har tränat vidare ändå. Gjort mina pass och fortsatt kämpa. Ökat på vikterna på skivstången och kunnat göra mer. Fler repetitioner och fler varv. Hittat tekniken och rätt muskelgrupper.
Jag är glad över att vara igång ordentligt med styrketräningen igen. Det känns som om jag har blivit starkare. Eftersom vädret fortfarande är som det är, tror jag att jag kommer att fortsätta på samma sätt i februari. Fokusera mer på styrketräning och springa när det är fint väder. Även om jag nu gör en sammanfattning och ett avslut på min januarichallenge, betyder det inte att jag är ”klar” nu. Jag måste ju fortfarande hålla i det. En månad med fokus på styrketräning räcker inte långt. Nu är jag igång, nu är det bara att fortsätta.
Trots mycket styrketräning i januari har jag ändå sprungit nästan 55 kilometer. Det är jag nöjd med för det har inte varit en prioritet. Det är nästan mer löpning än jag trodde att det skulle bli.
Det är nytt år, men jag vill ännu göra en tillbakablick på träningsåret 2021. Hur gick det egentligen med mina träningsmål för 2021? Uppnådde jag dem? Blev det som jag tänkt?
Mina träningsmål för 2021 var uppdelade i fyra kategorier. Löpning, cykling, styrketräning och rörlighet. Redan nu märker jag att jag kastat om ordningen på mina mål. Löpningen var etta, men det är det alltid. Men tydligen hade jag som andra mål styrka, och sedan cykling. Inte cykling som tvåa. Oops 🙂 Men annars då, hur gick det?
Löpningen gick riktigt bra. Jag klarade mitt decembermål och kunde avsluta året på topp. Totalt blev det över 1000 kilometer löpning hela året. Det är det mesta jag har sprungit sedan 2018. 2020 blev det 640 kilometer och 2019, 770 kilometer, så en rejäl förbättring. Det känns som en bra grund inför framtiden. Det blev inget maraton och inget lopp överhuvudtaget, men det känns okej. Jag är i bra form även om jag inte kunnat springa lopp.
2021 var året då jag sprang långpass igen. Jag kunde springa över 15 kilometer utan problem. Kroppen svarade bra på en ökad träningsmängd och det blev längre och längre pass. Snabbheten finns kanske inte där, men eftersom jag inte springer lopp, spelar det ingen roll. Jag trivs med min taktik att gå de första hundra metrarna av varje kilometer och sedan springa tills klockan piper. Snabbhet kan jag träna på sedan ifall jag ska springa millopp.
Styrketräningen har varit okej. Jag hade som mål att komma upp i maxvikt på skivstången igen. Det målet har jag inte uppnått. Däremot har jag gjort comeback i gymmet igen och istället blivit starkare på det sättet. Jag har helt enkelt gjort andra övningar. Jag har inte tränat styrka en gång i veckan, men nästan. På sommaren blev det en svacka, för då var det roligare att springa och cykla. Jag har kanske inte heller tränat enligt en plan. Jag tränar fortfarande på måfå, men jag tränar ändå. Vilket ändå är det viktigaste.
Cyklingen är där jag gjort mest framsteg. Jag cyklade till och från jobbet flera dagar i veckan hela sommaren. Sista cyklingen blev först i september. Med vantar, reflexväst och tjock jacka. Orsaken till att jag slutade cykla var för att det blev för kallt och för mörkt för att vara kul längre. Annars var det jag och cykeln. Snabbaste cykelturen var 53 minuter, jag är inte långt från 50 minuter längre. Jag hade många snabba rundor. Det som 2020 var min snabbaste tid, var 2021 standard. Jag hade bra tryck i benen och orkade trampa på i uppförsbackar. Jag köpte nya cykelkläder och njöt verkligen av att cykla. Totalt blev över 1300 kilometer cykling, mycket mer än mitt mål på 1000.
Rörlighetsträningen då? Nja… Jag kämpar på, men det händer inte så mycket. Jag tycker att jag blivit bättre på att göra små saker, men jag vet också att jag borde göra så mycket mer. Målet var enkelt och ostrukturerat, men något. Det har jag väl uppnått, men jag vet att det inte räcker för att se resultat. Jag är fortfarande lika stel. Jag har fortfarande ont i axlar och nacke.
Sen hade jag det där målet om att gå 100 000 steg på en dag. Jag vet inte vad jag tänkte där. Jag är fortfarande sugen på att anta utmaningen, men jag vet att jag behöver förbereda mig. Konditionen är det inget fel på, kroppen skulle säkert också hålla för det, men jag behöver tid. Det kommer att ta längre än vad jag kanske räknar med. Jag är tvungen att starta tidigt på morgonen och sedan gå, gå och gå hela dagen. Det är också en orsak till varför jag aldrig ens försökte. Jag tror att det är utmaning som jag bör göra på våren eller sommaren. Då när det är ljust ute och hyfsat varmt.
