Hur går mitt projekt om att bli snabbare igen? Tja, jag kämpar på. Ibland är det jättetungt att springa intervaller, och det är roligare att springa långt, men det känns ändå som om det går framåt. Jag ska springa nästa testlopp om två veckor ungefär. Då får jag svart på vitt. Är det bara en känsla, eller går mitt projekt om att bli snabbare faktiskt framåt.

Idag sprang jag en favorit i repris från tidigare maratonprogram. Eller det är inte alls en favorit, men det är något som jag vet att är bra för mig. Sex minuter i 7:00 tempo och två minuter i 6:00 tempo. Gånger sex. För mer hann jag inte med. Plus att det var första gången jag sprang den här typen av pass. I maratonprogrammet som jag tidigare följt har det som mest varit tio intervaller. Och då kanske fyra minuter långsammare och fyra minuter snabbare.

Jag tycker den här typens pass är bra för att det är inte speciellt fort, men det är inte heller någon vila. Utan jag ska lära mig att växla i tempo, men ändå orka springa hela tiden. Jämnt och fint, men med fartökningar.

Lite beroende på hur mitt andra testlopp går så kommer jag att justera träningen sedan. Nu har jag ju sprungit intervaller, men utan någon större plan. Ibland vad klockan föreslår, och ibland eget. Ibland riktigt korta rusher och ibland tusingar. Jag tror väl att jag egentligen behöver springa längre intervaller, eftersom det är på maraton som jag vill bli snabbare på. Därför blir det säkert fler av dagens pass.