Äntligen har min förkylning gett med sig och jag kan träna normalt igen. Förra söndagen var jag och testsprang igen. Den gången sprang jag ett normalt distanspass, i normalt tempo. Allt kändes bra och det är fortfarande jättekul att märka att ett normalt tempo för tillfället är 5:50. Det kändes inte ens tungt, utan enkelt. Jag hoppas att det håller i sig…
Måndagen var sedan en planerad vilodag. Igår så var jag på en springtur på dagen, för det var så härligt väder. Senare på kvällen var vi ännu på en promenad med sambon. Springturen på dagen kändes inte lika lätt som söndagens pass, men gick ändå i nästan samma tempo. Känslan var annorlunda bara. Jag försöker vänja mig vid att springa utan musik. Jag springer ALLTID med musik, men har på senare tid börjat tycka att det stör mig. Inte själva musiken, men det är så mycket krångel runt omkring. Antingen så hålls inte lurarna i öronen, så sprakar ljudet, så skumpar telefonen för mycket… Jag ska försöka vänja mig vid att springa utan. Fast sen samtidigt tycker jag inte om att lyssna på mitt eget flåsande. Jag tycker att det låter tungt och så saktar jag kanske omedvetet ner farten. För att jag tror att jag inte orkar. Som igår då. Jag kommer hem och ser på farten i telefonen och konstaterar att det iaf gick snabbt fast det kändes jobbigt. jag måste bli bättre på att pressa mig själv. Ta i mer helt enkelt, jag klarar mer än jag tror.
Idag har det regnat hela dagen så jag har gjort nåt jag inte gjort på evigheter (och borde göra oftare). Jag har nämligen styrketränat. Jag gjorde en ordentlig genomkörare för hela kroppen. Ben och armar bara skakade när jag var klar. Förväntar mig grym träningsvärk imorgon.
Imorgon är det valborg så då blir det inte träning. Men första maj borde bli en normal träningsdag igen. Då ska jag kanske ge mig ut på mitt första långpass på länge. Borde få in mer såna nu, med tanke på mitt kommande mål… *vink vink*
0