Idag sprang jag för första gången sedan Masku-loppet. Vilan blev längre än planerad, men inte frivilligt. Jag blev nämligen förkyld efter loppet. Det var nästan väntat, så blöt och nedkyld som jag var… Jag har inte varit förkyld på nästan tre år och har glömt bort hur jobbigt det är. Jag får dessutom aldrig feber när jag är förkyld, men destu värre snuva och hosta.

Redan på måndagen dagen efter loppet hade jag lite känningar i halsen. Då hade jag annars också tänkt vila, men så fortsatte bara mitt halsont. Och jag fortsatte vila… Först på lördagen så bröt min förkylning ut ordentligt med hosta och snuva.

Igår var jag ute och gick en stund för att testa hur det kändes. Och idag var jag ute och sprang för första gången på över en och halv vecka. Planen var att bara ta en kort liten runda, lugnt och försiktigt. Så det blev tre kilometer. Det är roligt att se att en lugn runda ändå gick så snabbt som 6:10 fart. För det kändes lugnt när jag sprang. Dessutom hade jag motvind från helvetet på sina håll och det kändes som om jag inte alls kom framåt. Nu sprang jag ju visserligen ”bara” tre kilometer, så vi får se hur min fart håller på lite längre rundor.

Nästa springtur är planerad till söndagen. Då tänkte jag mig en vanlig distans på 6-8 kilometer ungefär. Känns allt bra då också, så börjar jag träna normalt nästa vecka. Då börjar jag säkert mitt nästa träningsprogram inför mitt nästa mål…

Mer om det i ett senare inlägg. Stay tuned..