Bestämde mig till slut för att vänta till kvällen i hopp om lite varmare grader innan jag begav mig ut på en löprunda. Klockan halv sex for jag ut och då visade termometern ”bara” -9. Så det fick duga helt enkelt.

Dagens löprunda blev den längsta och snabbaste sedan mitt förkylningsuppehåll. Jeij! Framsteg en fredag! Nu känns det som om jag är på banan igen och kan börja lägga upp en träningsplan inför maraton i sommar. Dagens runda var en s.k. normal runda för min del.

Jag sprang min testrunda som jag sprungit många gånger tidigare och alltid springer inför lopp och så för att känna av kroppen. Jag vet ungefär hur länge den brukar ta och  den ger mig en bra indikation ifall jag är i form eller inte. Så idag då så sprang jag den på en hyfsad tid. Inte den snabbaste någonsin, men ändå med betydligt snabbare fart än vad mina två första rundor efter förkylningen gått i.

Med det tänker jag önska er alla en trevlig helg! Min helg kommer att vara lite upp och ner. Först begravning imorgon för att sedan på söndagen fira min brorsdotter som fyller år.

Jag fryser! Jag är absolut ingen vinterperson, så jag har inte klagat det minsta när vi inte har haft någon snö eller vinter. För mig får det mycket hellre regna och vara grått ute…

Nu tycks den då ha kommit, vintern. Det är -8 grader ute och det är kallt. Jag fryser dygnet runt känns det som. Jag fryser på natten, på morgonen när jag vaknar, på väg till jobbet, på jobbet, på väg hem…Hela tiden. ( och jo då, jag har nog mycket kläder på mig, jag är helt enkelt frusen av mig)

Idag efter jobbet var jag på en joggingrunda, det blev nästan nio kilometer. Jag vet inte om det var kölden som påverkade eller alla lager med kläder jag hade på mig, för idag var mina ben tunga. Det var en helt annan känsla än under söndagens runda. Farten var väl inte såå mycket långsammare, men känslan. Det kändes mycket tyngre i benen. Inte direkt flåsigare, men trötta ben.

Jag är ändå stolt över mig själv för att jag genomförde passet. Redan vid två kilometer kändes det som att det kommer att bli en jobbig runda, men jag gav inte upp. Så nio kilometer är hur bra som helst. *klappar mig själv på axeln*

Imorgon blir det antagligen en vilodag eller en kort löprunda. På torsdagen är det ju år 2015 sista dag,  så det måste firas med en löptur på dagen och fest på kvällen.

Påverkas du av kölden (när du springer)?

Nu är det nya tag som gäller igen. Återhämtningsveckan är slut och nu tänkte jag försöka träna som normalt igen. Eftersom jag är ledig idag och vädret var super, så bestämde jag mig för att göra veckans långpass idag. Det var minus en grad ute och solsken(!), perfekt väder för långpass med andra ord.

Jag hade siktat in mig på en 15 kilometer. Jag tänkte att jag springer längs ”stora vägen”, mot Åbo hållet alltså och så vänder jag helt enkelt om efter ca 7,5 km och springer exakt samma sträcka tillbaka. Så behöver jag inte springa en massa kringelikrokar för att jaga kilometer.

Efter ca 6,5 kilometer så gör jag något som jag i princip aldrig gör. Jag vek av från stora vägen för att testa en nya väg! Tänk om jag springer vilse liksom! (Och jo då, med mig kan det nog lätt hända…) Jag hade egentligen springa ner till havet för att fota lite för det var som sagt jättefint väder ute. Och när man står där uppe så ser man ju havet och jag tänkte, det kan inte vara så långt dit. I värsta fall blir det ett lite längre långpass än 15 kilometer.

Gammal bild från mars, men liknande väder idag

Så jag viker alltså av, tassar på i lugn takt. Jag börjar skymta vatten där mellan träden när vägen plötsligt tar slut. Eller den allmänna vägen ska jag väl säga. Vägen fortsätter ju, men det dyker upp en stor skylt ”privat väg”. Jahapp tänker jag, jag får väl fota skylten istället då för havet. Så jag tar upp telefonen ur fickan, ska pausa runkeeper, ta fram kameran när telefonfanskapet ”laddar ur”. Det är alltså en Iphone jag har och den är känslig för kyla. Eller alltså den fungerar ju så länge jag inte rör den, men direkt jag vill göra nåt så stänger den av. Nån annan som har samma problem?

Jag bestämmer mig för att vända om och springer hemåt igen. Väl hemma så visar runkeeper 7,3 kilometer så dubblar man det eftersom jag ju sprang hem också, så blev det väl nästan 15 kilometer som planerat iaf. Dock inga foton..

Vad lär vi oss av detta? Köp en pulsklocka för att hålla koll på distansen alternativt ta med dig en annan kamera än telefonen ifall du vill fota…

Min träningsplan för den här veckan har fungerat ganska bra. På måndagen sprang jag som planerat ett vanligt distanspass, i går blev det zumba och idag var planen ett långpass. Det blev det dock inte, utan det blev ett vanligt distanspass igen.

Jag vet inte vad det är med mig och mina planerade långpass. Nästan alltid när jag är ledig och tänker att nu ska jag minsann springa långt och länge för nu har jag tid, så blir det bara blä. Det är som om kroppen låser sig. Jag kände det nästan genast när jag kom ut genom dörren att det här kommer att bli tungt. Så istället för att pressa kroppen så tänkte jag nöja mig med ett kortare pass idag.

Jag vet ju att det ibland är bra att vara ute ur ”comfort-zone” också och pressa farten och sånt där, men det här kändes inte som det. Det här kändes mer som om det skulle stjälpa snarare än hjälpa. Så jag vände hemåt tidigare än planerat och fortsatte med lite yoga-övningar när jag kom hem. Det var välbehövligt, jag har känt mig stel i kroppen, speciellt baksida lår stramar. Förhoppningsvis hjälper yogan lite.

Imorgon är det vilodag som gäller och fredagen hade jag tänkt köra ett styrkepass. På söndagen är planen att göra ett nytt försök på ett lite längre pass och förhoppningsvis känns kroppen bättre då. Då har jag jobbat hela dagen och av nån konstig anledning brukar löpningen gå bättre då. När jag inte hinner planera och fundera alltför mycket utan bara gör.

Det är nog lite det som är felet med mina planerade långpass kombinerat med lediga dagar. Jag stressar färdigt upp mig inför dem. Nu ska jag springa långt, när jag hinner för sen imorgon efter jobbet hinner jag inte… Sen när jag istället tänker att nu far jag bara ut och springer en liten runda efter jobbet så går det bättre, eftersom jag inte har nån press på mig att springa långt. Och då hade jag oftast kunna fortsätta längre, men hinner inte pga av andra åtaganden.

Knepigt det här… Jag kan ju inte alltid bara springa på känsla, eftersom jag ju vill utvecklas och bli bättre. Så nån form av plan borde jag ha. Men sen när jag har en plan, så stressar jag för mycket för att följa den och då blir det ju heller inte bra.

Hur gör du? Springa på känsla eller en utstakad plan?