Igår sprang jag sista träningspasset inför lördagens halvmaraton. Allt kändes bra i kroppen som tur. Jag sprang min vanliga runda på 6,5 kilometer. Det brukar vara min ”testrunda” inför olika lopp. Farten var högre nu än vad den har varit inför tidigare lopp, men allt kändes fortfarande bra. Det kändes inte som om jag tog i för kung och fosterland utan mera som om jag lunkade på. Så när första mellantiden kom (med runkeeper alltså), blev jag bara whaat? så snabbt?

Hmmm… Nu blir det ännu svårare att veta hur jag ska ställa mig i startledet på lördagen. Mitt senaste pass (inte igår), gick i 5:20 tempo. Det är snabbare än vad jag vanligtvis springer i. Det ger ju en viss indikation om jag kanske klarar av min målsättning på under två timmar. Visserligen var det ju inte ens närapå lika långt som ett halvmaraton som jag sprang då, men iaf… Åh, det är så svårt det här.

Jag får väl helt enkelt bestämma mig på lördagen först. Se hur det känns sedan. Nu ska jag bara vila, stretcha, foam rulla, äta, ladda… Och försöka att inte fundera så mycket och vara så nervös 🙂 Det är ju bara ett lopp liksom.

Snart gäller det…