Kategori: Tankar och funderingar (sida 1 av 8)

Skor versus dagsform

Hur mycket beror på skor och hur mycket på dagsform? Känslan i löpningen alltså. Jag vet att ifall jag är i dålig form hjälper inga skor i världen mig till att bli bättre, men ifall jag är i bra form kan ett par skor sinka mig? Jag har fyra par löparskor som jag varvar mellan. Ett par för snabba intervaller, riktigt lätta skor med lite dämpning. Mina favoriter. Ett par hyfsat lätta skor, men ändå uppbyggda med dämpning, mitt senaste köp. Ett par rejäla klossar, de jag sprang mitt maraton i, mest för långpass. Och så ett par som egentligen borde kasseras, men som är bra som mängdsko.

dagsform

Jag har märkt att jag springer som bäst, och med det menar jag snabbast, när jag har mina lätta skor på. Och som ”sämst” när jag har de tyngre skorna på. Jag vet inte om det är av en slump och beror på dagsform, eller om det beror på skorna. Jag vet att jag inte kan springa alla mina pass i lätta skor, speciellt inte långpass. Men det gör såå mycket för känslan i löpningen. Jag vill känna mig snabb och lätt i benen. Det i sig gör ju att jag orkar mer och springer snabbare. En boost för självförtroendet. Placebo-effekt och sånt.

Jag har ibland gjort misstaget att springa intervaller i mera dämpade skor. Jag tycker inte att mina intervaller går lika bra då. Igen en gång, jag vet inte om det berott på skor eller på dagsform. Kanske passet gått lika dålig oberoende av vilka skor jag haft på mig. För att dagsformen var dålig. Eller kanske gjorde skorna att passet gick sämre än det behövt gå, om jag haft ett par andra skor på. Eller kanske jag helt enkelt funderar för mycket 🙂

Hur tänker du kring ämnet? Har du ett par favoritskor?
Dela gärna

Mjölkfria produkter part 3

Jag har nu använt mig av mjölkfria produkter i kanske två månader. Jag är kluven till hur jag ska fortsätta. Jag har inte märkt av några resultat, varken till det sämre eller det bättre. Samtidigt är jag inte direkt strikt i mina val, det är inte så konstigt om jag inte ser resultat. Orsaken till att jag ville testa mjölkfria produkter var mina problem med löparmage. Igår drabbades jag igen av löparmage när jag sprang. Trots att jag både ätit sojgurt till mellis och druckit latte gjord på havremjölk istället för vanlig. Och äggmacka till frukost, med oatlys påmackan som ”smör”. Verkligen alla rätt den dagen och ändå drabbades jag…

Det är inget problem med att äta mjölkfritt, det är helt gott och så, men det är inte direkt billigt. Jag trodde på något konstigt sätt att det kostade ungefär samma sak, tills jag började jämföra priser noggrannare. Vanlig matlagningsgrädde kostar ungefär 0,60 euro, medan Plantis kostar ca. 1,20. Jag hade säkert bara sett på priset på Plantis och tänkt att det väl inte är så dyrt, tills jag insåg vad vanlig grädde kostar… För att inte tala om yoghurt.

mjölkfria produkter

Dessutom är det konsistensen. Det jag mest saknar från vanlig kvarg eller yoghurt är konsistensen. Jag gillar min yoghurt tjock, det känns som om det mättar mer. De versioner jag hittills testat både gjorda på havre och soja har varit rinniga.  De har mer påmint om mjölk än om sådan yoghurt jag är van vid. Jag brukar främst äta tjock turkisk (eller grekisk) yoghurt, riktigt tjock och fet alltså. Smaken har aldrig varit ett problem. Jag har gillat alla hittills, förutom blåbärs gurtti av Valio.

Nu vet jag inte hur jag ska fortsätta. Jag har inte sett några nämnvärda resultat och det ger inte  motivation till att fortsätta testa. Eller ska jag gå all in och utesluta alla mjölkprodukter och se om det hjälper? Nu har jag ibland använt vanlig grädde, ibland mjölkfria produkter. Ibland fått feeling och ätit glass i värmen. Ibland lagat mat innehållande massa ost. Ibland varit strikt och ätit bara mjölkfria produkter. Både ost, smör, grädde, yoghurt… Jag fick en kommentar på tidigare inlägg om att det är vanligt att man inte tål soja heller om man inte tål mjölkprodukter… Jag som just gillar sojaprodukterna bättre.

Eller är det kanske gluten som är problemet?

Dela gärna

Vad betyder allt i praktiken?

Det är en sak att ha en plan, en annan sak att omsätta allt i praktiken. Jag har listat mina nyckelpass och vad jag behöver jobba på inför Tallinn maraton. Jag ska försöka förklara mer detaljerat hur jag tänker kring de olika delarna.

Långpass

Detta känns som den viktigaste punkten. I min maratonträningsplan skrev jag att jag vill springa åtminstone ett långpass på över 30 kilometer och några på över 25. Det längsta jag sprungit hittills på långpass är 16 kilometer. Jag har tidigare ökat med 1-2 kilometer per vecka. Ökat i kanske tre veckor och sedan haft en lugnare vecka där jag sprungit mindre och inget långpass. Kilometermängden är för tillfället ungefär 30, fördelat på ett långpass, ett intervallpass/snabbare pass och ett vanligt distanspass.

Det är nu 20 veckor kvar till maraton, om jag inte räknat fel, och håller jag samma tak borde jag utan problem komma upp i 30 kilometer. Samtidigt vet jag att snart börjar pollenhelvetet, sommar och sol och lata dagar… Det är inte precis som om ett 30 kilometers pass springs på en timme efter jobbet. Det krävs tid, planering, ledig dag. Helst inte för varmt, för vill inte springa i värme. Helst inte regn. Kanske jag nån gång vill ta en drink på en uteservering. Kanske bara ligga på stranden.

Då måste jag komma ihåg. Maraton. Heidi du ska springa maraton! Långpassen måste springas.

i praktiken

Styrketräning

Näst efter långpasset kommer styrketräningen. Jag har tränat styrka regelbundet varje vecka länge. Inte efter en specifik plan, utan mest en massa övningar blandade hejvilt. Benböj, armhävningar, biceps curl, stå på händer… Inte direkt några övningar som hjälper när jag ska springa maraton. Eftersom min vänstra höft knorrar ibland, måste jag börja göra övningar för att stärka upp den. Mycket övningar på ett ben. Utfall med benet uppe på en bänk. Musslan. ”Curtsy” utfall. Typ alla dessa övningar. Och fortsätta med yoga och stretch. Förstås.

Träningsprogram

Jag tänker göra upp ett eget program och inte följa en strikt plan. Eftersom jag jobbar olika dagar, olika tider är jag i alla fall tvungen att kasta om alla pass beroende på hur min dag ser ut. Jag vill få in tre löppass, ett styrketräningspass och ett yogapass. Precis som nu alltså. Kilometermängden kommer att öka för varje vecka, främst för att långpasset blir längre hela tiden. Intervallpasset kommer att vara i varierande längd, beroende på vilket typ av intervaller jag springer. Distanspasset är min mysrunda på veckan. Det passet som får ge vika först om det inte passar in med övriga livet. Eller det passet som kan bytas ut mot, t.ex cykling.

Intervaller

Jag vill springa fortare än mitt förra maraton. Det är det tidsmålet jag har för tillfället. Ett intervallpass i veckan är planen. Här är jag ännu mest osäker på vilka jag ska springa. Det finns så många och inget är mer rätt eller fel än det andra. Kanske jag går enligt känsla och dagsform? Fast sen igen, när vill man springa backe?

Frågor på det?

Dela gärna

Träningen inför maraton

Det stora målet för säsongen är satt och nu gäller det att ta tag i träningen inför. Tallinn maraton springs på söndagen den 9.9. Det är fortfarande ännu långt dit, men samtidigt är det nu jag behöver steppa upp träningen. Nu ska grunden läggas, för att senare kunna fokusera mera på fart och finlir. Att inte sedan behöva stressa över långpassen. För stressa lär jag göra i alla fall och självklart springa långpass då också. Men jag vill få en grundtrygghet nu redan och komma upp i långpass på 20 kilometer.

maraton 2017

Hur jag tänker kring maraton

Långpass

Inför mitt första maraton förra sommaren hade jag som längst sprungit 27,5 kilometer. Bevisligen genomförde jag loppet, så det går ju att ha sprungit så ”lite”. Men. Det stämmer nog det som sägs att maraton börjar efter 30 kilometer. Då kommer väggen. Jag vet inte om det var väggen som kom, men något händer nog i kroppen efter 30 kilometer. Benen tog slut, även om flåset orkade. Inför Tallinn vill jag springa fler långa långpass. Jag behöver springa fler långa långpass. Vänja benen vid distansen och öka tåligheten. Förra gången hade jag sprungit ett pass på 27,5 kilometer, ett på 23,5 och så några på 18-20 kilometer. Och vanliga 12-14-16 kilometers rundor. Konstigt hur jag inför maraton klassar en 14 kilometers runda som vanlig… 🙂 Nu vill jag springa åtminstone ett pass på över 30 kilometer och några på över 25.

Styrketräning

Det är bra med blogg, då kan jag kolla tillbaka på mina gamla inlägg. Förra året den 14 juni skrev jag om mina problem med vänster höft. Hur den lätt blir stel när jag springer långt. Tre veckor senare var det dags för mitt maraton. När jag skriver att benen tog slut, menar jag egentligen att det var vänster höft som pajade. Slutt kaputt. Det var den som gjorde att jag var tvungen att gå mycket mot slutet. Vad lär vi oss av det här? Måste. Träna. Styrka. Om jag har problem med höften innan ett lopp, lär det knappast bli bättre av att jag springer 42,195 kilometer.

Träningsprogram

Förra gången följde jag ett träningsprogram ur boken ”Stora löparboken för kvinnor” av Lofsan och Jessica Almenäs. Programmet var 42 veckor långt, men jag hoppade in med 16 veckor kvar. Jag hade/har ju ändå en grund och börjar inte från noll. Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra den här gången. Jag tror inte att jag kommer att följa ett färdigt program, utan kommer att knåpa ihop ett eget. Plocka delar från olika upplägg, inspiration till intervaller och pass. Inget strikt som på måndagen dessa intervaller i den här farten. Tisdag vila, onsdag långpass osv. Tänk om jag jobbar onsdag då? Jag vet vad jag behöver göra och jobba på. Dessutom är jag som ett trotsigt litet barn, lägger armarna i kors tycker. Kan. själv.

Intervaller

Jag har inget tidsmål uppsatt ännu, men har förhoppningar om att springa snabbare än förra året. För att göra det måste jag öka på tempot. Få upp grundtempot i löpningen och orka springa fortare längre. Hej långa intervaller och tröskelpass. Tusingar. Norska intervaller. Backintervaller. Här kommer jag att plocka inspiration ur olika träningsprogram och gå på känsla.

målgång tallinn maraton

Målgången vid Tallinn maraton

Vad tror ni om min plan?

 

Dela gärna

Det där målet…

Jag har ju lovat att jag ska berätta om mitt mål för i år. Problemet har hela tiden varit att jag inte vet vad det är. Jag har inte kunnat bestämma mig för vad jag vill satsa på. Bli snabb på milen? Förbättra tiden på halvmaraton? Nytt maraton? När folk frågar vad jag ska springa för lopp i år, har jag bara hummat något obestämt. Redan i fjol när jag fick veta att datumet för Paavo Nurmi maraton var flyttat, anade jag att det skulle bli problem. Jag brukar alltid springa i Åbo, jag har gjort det de senaste fem åren. Olika distanser från år till år. De första två åren milen, sedan två halvmaraton och i fjol maraton. Tre år har jag sprungit i Tallinn, alltid halvmaraton.

planer på lopp

Det har alltid passat mig bra att springa i Åbo i slutet på juni och i Tallinn i början av september. Jag har haft bra tid för återhämtning mellan loppen oberoende av distans och kunnat träna inför nästa lopp. I år kommer Paavo Nurmi maraton att gå den 18.8 och Tallinn maraton den 9.9. Hur jag än vänder och vrider på saken får jag det inte att gå ihop. Jag kan inte springa båda loppen. Jag måste helt enkelt välja. Dessutom spelar jobbet in.

Jag jobbar helger och kommer antagligen att jobba då när det är Paavo Nurmi maraton. Jag har antagligen semester i slutet av juli, början av augusti och tror inte att jag kommer att ha en ledig helg direkt efter semestern. (jag är alltså ledig var fjärde) Dessutom är jag tvungen att önska ledigt den helgen som Tallinn maraton ordnas ifall jag vill delta där och det finns bara så många ”extra” lediga helger jag kan få.

I något skede fick jag nys om ett triathlonlopp. Ett motionslopp med simningen i pool, några kilometer cykling och några kilometer spring. Först tänkte jag satsa på det. En kul grej helt enkelt, en första introduktion till triathlon. En spark i baken åt mig som vill lära mig att simma. Något som motiverar mig att lära mig simma. Besöken till simhallen är fortfarande 0 (noll) sedan jag köpte den där jäkla baddräkten… Sedan visade det sig att loppet går samtidigt som Paavo Nurmi maraton, den 18.8. Not really helping med min planering där.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för vad jag ska göra. Typ. Jag skippar Paavo Nurmi maraton i år och satsar i stället på Tallinn. Distansen då? IIIIK! Maraton. Vågar jag ens skriva det här? Även om jag själv  har vetat om det och hela tiden haft det i tankarna, blir det mycket mer verkligt när jag skriver ut det. Skulle jag mot förmodan vara ledig den helgen som Paavo Nurmi går, kan jag alltid efteranmäla mig till loppet. Då är tanken i så fall milen.

Ett lopp som jag tänkte göra comeback på i år är Kaarina syysmaraton. Det ordnas den 27.10 och då borde jag ha återhämtat mig från maraton. Hunnit träna upp snabbheten. I Kaarina vill jag försöka sätta nytt personbästa på milen. Det är länge sedan jag sprang ett millopp och mitt personbästa är från 2015. Dags att maxa på milen. Först hade jag tänkt göra det på samma lopp där jag sprang mitt personbästa, men det loppet går inte i år. Alla mina planer verkar gå i stöpet i år…

20151024-111259-7344.jpg

Foto: Tomi Junnila

Vad ska du springa för lopp i år?

 

Dela gärna

En (till) lista om träning

Har jag nämnt att jag gillar listor? Listor om träning är extra kul och den här hittade jag hos Inprogressisabelle och jag har snott den rakt av. Fyll gärna i du också.

Vilket är ditt favoritmärke att handla träningskläder ifrån?
Jag har mycket att Stadiums egna märke, SOC. Det är prisvärt och bra. Sedan har jag blandat från Asics, Nike, Craft, Kari Traa och från kedjornas egna märke, typ HM. Skorna är Adidas eller Asics.

Du har ditt gym hemma på begränsad platsyta. Vilka fem träningsredskap/övriga saker måste finnas med?
Mina TRX-band (förstås), mina fem kilos hantlar, min yogamatta, min skivstång med avtagbara vikter och… Klarar mig med fyra saker.

Bara träna utomhus eller bara träna inomhus?
Utomhus. Men det är nog svårt att motivera sig till det ibland, när snön vräker ner eller det är -20 grader.

Korta och intensiva pass eller långa och behagliga pass?
Långa och behagliga helt klart. Jag är nog mer uthållig än snabb och explosiv.

Vilket är ditt bästa träningsminne?
När jag testade på poledancing på min möhippa. Det var så kul, både själva dansen och allt runtomkring på själva dagen. Jag hade gigantiska blåmärken efter dansen och hade sjukt i hela kroppen efteråt.

Vad äter du helst före och efter ett träningspass?
Det beror lite på vilken tid på dygnet jag tränar. Tränar egentligen helst där kring elva om jag är ledig. Frukosten har hunnit smälta, men jag har fortfarande energi för att träna. Efter passet är jag hungrig och då är det perfekt tid för lunch.

Har jag redan ätit lunch/middag och ska träna på kvällen kanske jag äter en banan innan jag ska springa om jag känner mig hungrig. Oftast äter jag inget för tätt inpå för att minimera risken för löparmage. Ibland går det bra och ibland straffar det sig för att jag blir hungrig mitt i passet.

Efter passet äter jag typ jogurt, bär, mysli och kaffe. Och vanlig mat senare på kvällen.

Tränar du med musik eller utan?
Utan om jag springer. Ibland på långpass kan jag lyssna på en podd. Med musik om jag tränar styrka hemma.

Bara träna överkropp eller bara träna underkropp?
Underkropp. Älskar att träna ben, även om träningsvärken brukar vara brutal dagen efter.

Var finner du inspiration till din träning?
Bloggar, instagram, poddar, vanligt folk… Mig själv och se min egen utveckling.

Hur ser dina träningsplaner ut för resten av året?
Jag ska ta och skriva om det där målet… Men träna inför det. Långpass. Bygga upp mängden i kroppen. Fortsätta yoga och lära mig att stå på händer utan vägg.

Dela gärna

Springa på känsla och fartlek

Jag försöker bli bättre på att springa på känsla och att inte hela tiden stirra mig blind på pulsklockan. Inte kolla på tempot, på pulsen, på sträckan, tiden osv. Utan springa på bara och istället försöka lyssna på kroppen och gå på känsla. Det är svårt, men jag har blivit bättre på det. Klockan piper till vid varje sprungen kilometer och visar då tempot för den kilometern. Dessutom kan jag mina rundor utantill och vet ungefär att nu har jag sprungit två kilometer, nu tre. Där borta vid det huset blir det fyra… Jag är inte där ännu att jag skulle våga springa helt utan klocka. Det känns väldigt avlägset i dagsläget.

springa på känsla

Jag tror att jag har skippat tanken på att börja med lågpulsträning igen. Jag tänker i alla fall inte köra strikt, att varje pass ska vara enligt planen pulsen under 150. Istället tänker jag mig att mina långpass ska gå långsamt och då förhoppningsvis med lägre puls. Och att mina intervaller ska gå hårdare. Att det blir en större variation på farten och inte ”mellanfart” av allt. Det tredje passet ska sedan gå i valfritt tempo. Planen är att ändå springa på känsla under långpasset och distanspasset och inte kolla så mycket på klockan. Om pulsen går upp på långpasset, men det fortfarande känns bra, får det vara så. Intervallerna är skilt, för då vill jag springa hårt. Nå vill och vill, men tja, springer jag enligt känslan då tar jag inte i ordentligt utan maskar när det känns jobbigt.

För att mjukstarta mig plan, bestämde mig jag att dagens runda fick bli som ett test. Jag skulle springa hela passet enligt känslan i kroppen. Passet fick bli vad det blir. Ville jag gå eller bara springa tre kilometer var det okej. Ville jag springa hårt och springa tio, var det också okej. Sist och slutligen landade jag nånstans mitt i mellan. Tempot var högre än det varit på rundor då jag kollat på klockan hela tiden och försökt hålla pulsen låg. Pulsen var visserligen högre, men inte såå hög egentligen. Känslan i kroppen var prima och det var riktigt skönt att inte se på klockan under passet.

Jag tror att jag ska fortsätta i den här stilen. Ha någon form av plan för mina rundor och mina pass, men inget strikt. Mera att ett pass långsamt och lugnt, ett pass hårt (hårdare) och ett pass enligt dagsform. Idag fungerade det i alla fall alldeles utmärkt och jag är nöjd.

 

Dela gärna

Tankar om löparmage, del två

Jag fortsätter ännu på temat löparmage med några tankar som inte kom med i gårdagens inlägg. Idag känns magen bättre och jag hade säkert kunnat springa idag igen. Jag tog i alla fall det säkra före det osäkra och valde att istället träna veckans styrketräningspass idag. Det som är svårt med att drabbas av löparmage är att det kommer plötsligt. Hemma kan magen kännas hur bra som helst och även in i passet. Jag kan springa flera kilometer, nästan hinna avsluta passet, när det plötsligt hugger till. Därför avstod jag från att springa idag, även om magen redan känns bra. Jag har inte upptäckt något mönster när jag får löparmage. Att jag ätit si eller så och att det  är därför jag drabbas. Då hade det ju varit enkelt eller enklare att undvika det då jag vill träna. Nu blir det mer av en gissningslek och hoppas på det bästa. löparmage del 2

På lopp är det alltid problematiskt med sportdrycker. Ett tips som oftast ges är att prova på allt innan lopp. Vare sig det sedan gäller vilka skor eller kläder man ska springa i, eller att testa energigels och sportdrycker. Det kan fungera om den sportdrycken som används på loppet finns att köpa och testa, men det är ändå ingen garanti för att det kommer att fungera på själva loppdagen. Jag brukar oftast ta bara lite sportdryck vid kanske varannan station och samtidigt ta vatten. Jag har aldrig hittills vågat ta av gelen som delats ut.

På kortare lopp som 10 kilometer går det ännu att klara sig utan att ta sportdryck eller annan form av extra energi. På längre lopp som halvmaraton och speciellt maraton behöver man/jag fylla på med energi under loppet. Då blir det en balansgång med hur mycket behöver jag ta mot hur mycket vågar jag ta. Utan energi orkar jag inte, men med en kollapsad mage är det inte heller kul. Vad är värre, pest eller kolera? Jag brukar oftast ta av ”maten” som delas ut vid vätskestationerna vid lopp. Banan, russin, saltgurka, apelsin… Det fungerar bättre än sportdryck. På Paavo Nurmi Maraton förra sommaren hade jag egen energi med i form av dextrosol. Det har fungerat för mig och fungerade tack och lov även då.

Återhämtningen från ett pass störs också av att ha drabbats av löparmage. Direkt efter ett hårdare eller längre pass borde jag fylla på med energi för att skynda på återhämtningen. Vara pigg till nästa pass och med fyllda energidepåer. Tyvärr är mat det sista jag vill tänka på då. Jag är både tömd på energi från att ha tagit ut mig på passet och tja *tömd på annat sätt också*. Och när jag inte tillför något pga illamående och olust blir det som en dålig spiral.

Har du drabbats av löparmage någon gång?

Dela gärna

23 kilometer

Idag har jag varit ledig och jag har därför haft möjligheten att springa och dessutom springa i dagsljus. Tyvärr sprang jag inte 23 kilometer som rubriken antyder, snarare blev det 5,5. Jag har inte kollat min statistik på länge, över hur mycket jag sprungit per vecka eller per månad. Jag vet att det inte är mycket, när jag främst gjort yoga den här månaden.

23 kilometer

Det visade sig att jag bara sprungit 23 kilometer under hela december. Eller tja, hittills då, men ändå. 23 kilometer. Tjugotre. Det brukar jag i normala fall springa på en vecka och då räknar jag det som en ”vilovecka”. Jag kollade längre bak i statistiken och jag hade senast sprungit  över trettio kilometer per vecka i slutet av augusti (!) Det är inte så att jag inte har sprungit, men med ett löppass på 6 kilometer per vecka, blir det inte mycket löpning i december.

Men 23 kilometer alltså! Jag är fortfarande chockad över hur lite det är. Med den mängden springs det inga nya maraton nästa sommar. De senaste månaderna har jag sprungit 68 km (november), 78 (oktober) och 61 (september). Augusti var den senaste månaden jag hade en bra träningsmånad enligt mina mått med över 120 kilometer per månad. Vilket inte är konstigt eftersom jag tränade inför Tallinn halvmaraton då.

Jag skrev tidigare om att jag var inne i en svacka i min träning. Jag har kommit bort från det och tränar, men det är som om jag inte kommit igång ”ordentligt”. Jag springer bevisligen, jag tränar styrka, jag yogar, men… Jag tycker att jag får kämpa mycket mer för att få till det. Passen har varit kortare och lättare än jag brukar springa och statistiken visar det. Det har mest varit mysrundor. Jag har inte sprungit långpass på evigheter, inte intervaller, jag har knappt sprungit över 10 kilometer.

Jag försöker att inte stressa över det. Jag vet att yoga också är bra för mig och att jag knappast tappar mycket av konditionen. Jag har inget lopp inplanerat, även planen är att springa maraton igen nästa år. Samtidigt vet jag också att jag har grunden och jag snabbt kan träna upp mig igen. Men lite chockad är jag i alla fall…

 

Dela gärna

Normalläge

Jag vågar inte riktigt ännu påstå att jag tillbaka till mitt normala träningsself, men jag har redan nu tränat lika mycket som hela förra veckan. Det känns som om jag är på väg mot rätt håll i alla fall. Förra veckan blev det ett corepass och lite yoga. Ingen löpning överhuvudtaget och ingen egentlig styrka.

Den här veckan har jag som sagt redan tränat lika mycket och jag har ännu planer på att träna fler gånger. Måndagens löppass kändes bra och jag vill springa en gång till den här veckan. Jag tänker mig imorgon efter jobbet, men vi får se hur det blir. Idag gjorde jag nämligen ett grymt benpass och jag gissar att jag kommer att ha träningsvärk imorgon. Det brukar hjälpa med rörelse och jag har ingen plan för min löpning för tillfället. Bara att jag springer och att jag kommer in i en rutin igen.

 

Dela gärna
Äldre inlägg

© 2018 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑