Kategori: Tankar och funderingar (sida 1 av 10)

Ännu mera reflektioner från ett halvmaraton

Jag tyckte att jag skrivit ner alla mina tankar från ett halvmaraton i gårdagens inlägg, men jag kommer alltid på fler ett par dagar senare. Vissa inlägg som jag skriver är mest för mig själv, som en kom ihåg till nästa gång. Kan någon annan få tips och råd av det, så varsågoda. Här kommer ännu mera reflektioner från ett halvmaraton.

ännu mer reflektioner

Uppladdningen inför loppet var utmärkt. Även om starten gick sent på dagen, först klockan tre, blev jag inte hungrig. Eller törstig. Jag brukar alltid äta pizza kvällen innan loppet, det hör liksom till. Jag var orolig innan loppet att jag skulle bli hungrig, men det räckte bra med en rejäl frukost. Sedan banan, smoothie, några chips och lite godis innan starten. Bra mängd salt, bra vätskebalans och inga hungerkänslor.

Smörj in kroppen med så mycket vaselin det bara går. Jag har inte ett skavsår eller blåsa. Jag hade kletat vaselin under armhålorna, vid shortskanten, där pulsbandet ligger… Överallt. Det hjälpte, för inte en (ny) skråma i sikte.

Solglasögon är din bästa vän. Spring alltid i solglasögon, även om det bara är lite sol. Nu var det gassande sol under största delen av loppet, men ännu vid starten var det mulet. Jag funderade länge ifall jag skulle ha glasögonen eller ej, men beslöt mig till sist för att ha dem. Tack och lov! Det hjälpte mycket, huvudet hade kokat annars.

Bilden är från www.suvi-ilta.fi

Var snäll mot dig själv och ha inte för högt uppsatta mål. Malin är som vanligt klok som en bok och poängterar saker som jag nog egentligen vet själv. Att mina mål var högt uppsatta, att värmen påverkar och att det bara är ett lopp trots allt. Bara målgång är super och något jag ska vara stolt över.

Paavo Nurmi tio kilometer plus bröllop ett par timmar senare kommer så inte att funka. Jag skulle verkligen vilja springa på Paavo Nurmi i år igen, men vi ska på bröllop samma kväll. Det skulle kanske vara möjligt rent teoretiskt, om än tight om tid. De tre senaste lopp jag sprungit, har jag efteråt drabbats av löparmage, illamående, allmänt blä känsla i kroppen. Att gå på bröllop i det skicket, nej tack. På bröllopet vill jag ha kul, kunna njuta, äta, dricka, dansa… Då kan jag inte ha en mage som krånglar, eller vara illamående. Eller tokslut. Eller bara allmänt stressad för att först stressa över loppet, sedan springa det utan att kunna njuta, stressa hem, duscha, stressa till bröllopet. Det är bara att inse att det inte blir något Paavo Nurmi i år. Ett svårt beslut, men ett vettigt.

3

Reflektioner från ett halvmaraton

Alltid när jag springer lopp, oberoende om det går bra eller mindre bra, tycker jag om att skriva reflektioner från loppet ett par dagar senare. Jag kommer alltid på olika tankar, och det är bra att gå tillbaka och läsa senare. När jag glömt bort och allt blivit en suddig massa. Det är är några av mina reflektioner från mitt halvmaraton i Forssa.

reflektioner från ett halvmaraton

Reflektioner från ett halvmaraton

Jag var inte tillräckligt tränad för att springa fort. Loppet gick lite som jag befarade att det skulle gå innan. Distansen var inget problem, men farten fanns inte där. Det fanns ingen extra växel att trycka på, men det var i alla fall jämn och fin fart hela vägen 🙂 Jag tror inte att jag någonsin tidigare har snittat så jämnt. Det var 6:20-6:30 tempo hela tiden. En kilometer gick i 6:40 och den sista i 5:55, men utöver det. Jämnt och fint.

Jag springer alltid fortare på lopp än på träning. Mina långpass jag sprungit innan loppet har snittet legat på 6:40, nu var det högre. Till nästa lopp ska jag lita mer på min förmåga och inte tvivla lika mycket.

Nästa lopp ja… Jag känner mig lite tom efter loppet. Jag är inte direkt besviken, inte direkt nöjd heller. Det känns mest blaha. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och känna om det. Jag vet inte vad jag vill till näst. Vill jag ha revansch, hitta ett nytt halvmaraton och försöka springa snabbare? Ska jag springa milen? Ska jag springa maraton?

Jag är besviken över att jag inte hade mer att ge, att det inte fanns någon extra växel. Samtidigt vet jag att värmen suger mycket energi och det säkert påverkade tiden en viss del. Jag vet att jag är i bättre form nu än år 2016, då det var så varmt så varmt och jag släpade mig i mål. Nu kändes det ändå ”lätt”. Fast om det kändes lätt, borde jag inte ha kunnat springa fortare och trycka på mer? Kanske det mest sitter i huvudet?

Hela loppet var lite av en blaha upplevelse. Klart att det var kul, för det var ju ändå lopp, men… Det var min näst sämsta tid och det var aldrig den roliga folkfesten. Det var inte tillräckligt kul för att jag inte skulle bry mig om tiden, om ni förstår hur jag menar. När jag sprang halvmaraton i Tallinn 2017, hade jag bara så jäkla kul under hela loppet att jag struntade i tiden. Känslan och stämningen var så bra, att tiden var en bisak. Nu var känslan okej, stämningen okej, loppet okej, tiden okej… Allt var liksom bara… okej.

Däremot var känslan efter loppet redan igår toppen. Inte ont någonstans, inte stela ben, ingenting. Hade jag inte haft så mycket att göra hemma med födelsedagskalas, hade jag säkert sprungit. Det kändes så bra i kroppen, att jag helt glömt bort att jag sprungit halvmaraton dagen innan.

Vilket sen igen leder mig till min första tanke. Hade jag kanske kunnat ta i lite mer i alla fall?

1

Tidsmål för halvmaraton

Jag brukar ha tidsmål för lopp, om det sedan är för tio kilometer eller för maraton. Ibland går det enligt planerna och ibland överträffar det alla mina förväntningar. Och tja, ibland går det ju också inte alls… Jag har även tidsmål för halvmaraton och som vanligt med en dag kvar till loppet tvivlar jag. Har jag gjort tillräckligt? Kommer jag att nå mitt tidsmål? Kommer jag ens i mål?

När jag började följa mitt träningsprogram, valde jag ett för halvmaraton under två timmar. Det verkade realistiskt när jag började träna inför halvmaraton. Mitt rekord på halvmaraton är 2:06, men det sprang jag år 2015. Sedan dess har jag inte varit i närheten av tiden, men jag har inte tränat för det heller. Mitt fokus har varit på maraton, och allt annat jag sprungit har varit en bonus. Eller år 2016 tränade jag faktiskt för halvmaraton, men då stoppade värmeböljan mig från rekord.

tidsmål för halvmaraton

Det verkar tyvärr som om historien kommer att upprepa sig. Det har lovats 21 grader och full sol till lördagen. Jag som redan innan tvivlade på rekordtider, tvivlar ännu mer efter väderprognosen. Värme och sol är härligt, men det är jobbigt att springa i. Speciellt långt. Det är som om värmen suger musten ur mig. Jag blir tröttare och flåsigare än vanligt. Huvudet blir mos och det känns som om jag kokar. Att i det läget försöka pressa mig till rekordtider, känns… Svårt. Och då är jag inte ens övertygad om att jag hade kunnat pressa mig till rekordtider annars heller. Utan värmebölja. Hursomhelst. Tidsmål för halvmaraton var rubriken för inlägget och tidsmål ska jag försöka skriva. Inför Tallinn maraton myntade Malin det fina uttrycket diamantmål, jag fortsätter använda det.

Tidsmål för halvmaraton

Diamantmål: under två timmar

Guldmål: personbästa

Silvermål: under 2:10

Bronsmål: under 2:15

Jag har haft svårt att veta vad som är ett realistiskt mål att ha. Långpassen jag sprungit har känts bra och som om det funnits mer att ge. Mina snabbare tempopass har också känts okej, jag har fått kämpa, men det har ändå gått. Fast då har jag i och för sig sprungit kortare sträckor och det är kanske därför jag tvivlar. Den gången jag försökte springa ett kortare långpass i snabbare tempo, gick det inte alls. På loppet tror jag inte att distansen kommer att vara ett problem, utan tempot. Och ifall tempot är ett problem, blir det svårt att nå något av mina tidsmål.

Äsch, jag bara svamlar. Målgång är bra!

Wish me luck!

3

Tankar kring triathlon

Jag får alltid nu och då tankar om att delta i triathlon. Det hänger oftast ihop med längre cykelpass. Jag tycker om att cykla, jag blir ivrig på det och vill göra det mer. Löpningen är det inget problem med, men den där simningen. Jag har alltid trott att det är det som stoppar mig. Att jag inte kan simma. Och ja, jag kan simma, men inte tillräckligt bra teknikmässigt för att det skulle vara behagligt att delta i triathlon. Plus att öppet vatten skrämmer mig, med alla fiskar som kommer att attackera mig. Sjögräs som jag tror är ormar. Alla andra simmare  jag måste trängas med och få kallsup hela tiden. Och så är det kallt i vattnet.

triathlon tankar

På något sätt har jag ändå tänkt att jag kan komma över det. För jag vill, och på vilja kommer man långt. Jag kan lära mig att simma bra, lära mig att tycka om öppet vatten. Att det bara är mina egna hjärnspöken, att det inte är farligt. Egentligen. Det var innan jag skrev om misstaget på Helsinki city run. Jag som trott att simningen är problemet. Lär jag mig bara att simma, kommer det inte vara något problem med triathlon. Tills Jessica kommenterade om byte av gren. Hur man ofta byter kläder/utrustning på samma plats, men sedan ska åt olika håll beroende på om man skall cykla eller springa.

Jag hade inte ens tänkt på det. Måste jag tänka på det också? Då kan man inte bara följa klungan, utan man ska ha koll på vart man ska till näst. Jag skulle så börja cykla på springbanan eller börja springa fastän jag ska cykla… Eller typ ta någon annans cykel för att alla ser likadana ut i raden av cyklar. Jag vet att de är numrerade enligt ens tävlingsnummer, och att det nog säkert finns pilar och skyltar till vart du ska näst. Funktionärer som visar vägen och liknande. Men ändå. Triathlon känns som ett mycket större projekt. Mer prylar att komma ihåg, och packa allt i rätt påsar. Det här ska jag ha till cyklingen, det här behöver jag till löpningen.

Det är inte bara att välja kläder och skor till löpningen, vilket brukar vara ett tillräckligt stort bekymmer bara det. Komma till starten i tid och sedan följa med klungan. I triathlon är det mycket mer att fundera på. Och jag som trodde att simningen var ett problem. Det verkar ju vara det minsta av mina bekymmer…

0

Nya lopp, nya mål, nya funderingar

Jag har inte kommit framåt alls i mina planer på lopp för i år. Alla lopp som jag har sprungit tidigare som Paavo Nurmi maraton eller Tallinn maraton passar inte alls in i min tidtabell i år. Livet, jobbet och andra saker kommer emellan. Jag hade nästan redan bestämt mig för att springa i Tallinn igen, men jag hade inte bestämt distansen. Det var innan jag fick veta att det händer grejer på jobbet den helgen, och jag tvivlar att jag får det ledigt. Jag började googla efter nya lopp att springa för att få idéer, men jag kom ingen vart. Vissa lopp i Helsingfors var rent ut sagt svindyra, ett maraton i maj känns inte alls realistiskt. Andra lopp gick samma helg som Paavo Nurmi och det hjälper inte heller.

nya lopp, nya funderingar

Nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Inga lopp i sikte. Jag har inte bestämt distansen, inte vilket lopp jag ska springa och stressen finns där. Stressen är kanske fel ord, för det är inte så att jag behöver springa lopp. Men jag tränar bäst när jag har ett mål. Jag vet med mig själv att när sommaren och värmen kommer, då lockar solstolen och uteserveringar mer. Har jag då något som jag tränar mot, har jag lättare att motivera mig själv. Springa först, sola sedan. Plus att jag vill springa lopp. Det är kul! Stämningen, publiken, hejaropen. Att pressa mig själv. Att överträffa mig själv och mina förväntningar. Allt runtomkring är roligt.

Nu vet jag i alla fall när jag har semester och det underlättar planeringen. Jag har lite börjat fundera på att springa ett halvmaraton i mitten av juni, men frågan är om det är för tidigt. Jag är inte i form för halvmaraton. Även om det är kul att springa lopp, och jag vet att jag inte kan springa personbästa varje gång, vill jag inte bara springa lopp för springandes skull. Jag vill känna mig i form och kunna prestera. Upplevelsen blir mycket roligare, ifall det inte är en plåga från start till mål. Ett halvmaraton är ändå väldigt långt ifall man inte tränat för det. Samtidigt vet jag med mig själv att jag nog är tillräckligt bra grundtränad för att komma i form till juni. Ifall jag bara vill genomföra loppet och inte har några tidsmål. Jag behöver bara få till några långpass och självförtroendet är tillbaka.

Det finns ännu tid att träna, om jag bara kunde bestämma mig. Vad som jag däremot bestämt mig för, tror jag, är att inte springa maraton i år. Det skulle i så fall vara på hösten. Om jag inte är tränad för halvmaraton, är jag definitivt inte tränad för maraton. Långpassen har lyst med sin frånvaro. Till halvmaraton räcker det för mig att jag springer några pass på kring 15 kilometer, då vet jag att jag klarar av det. Till maraton krävs nog mer. Då vill jag åtminstone springa pass på 25 kilometer och jag är inte ens i närheten av såna längder i dagsläget.

0

Stressad över att registrera min träning?

Jag fick en fråga om jag blir stressad över att registrera min träning. Om att varje träningspass borde gå snabbare eller bättre än det förra. Jag tycker om att få frågor, det är alltid bra att behöva reflektera över min träning och tankarna kring det. Jag registrerar all min träning på jogg.se. Min pulsklocka är synkad dit och laddar automatiskt upp alla pass när jag laddar klockan. Det är bara att fylla i vad för typ av pass, i vilken kategori och sedan spara. Övrig träning som yoga, styrketräning och zumban fyller jag i manuellt.

Just nu när jag inte ännu tränar inför ett specifikt lopp eller mål, är jag inte stressad över min träning. Det brukar ändra när jag tränar mer målmedvetet. Som till exempel mitt maratonprogram som jag följde förra året. Jag följde ett program för maraton under fem timmar. Det tog länge för mig att skriva ut mina tidsmål på bloggen. Kanske delvis för att jag var väldigt osäker på om jag skulle klara av det. I programmet fanns det korta intervaller, långa intervaller och långpass. De långa intervallerna var oftast uppdelade enligt principen sex minuter i 7:00 tempo och två minuter i 5:45 tempo. Gånger åtta. Eller liknande. När jag då inte alltid klarade av att hålla det angivna tempot, utan sprang långsammare, det är klart att stressen kommer då.

Jag känner mig mest stressad över min träning när jag inte är i form. När jag har haft ett uppehåll för att jag varit sjuk. Eller när det bara är en sämre dag. När jag har flera sämre pass på rad och känner att jag är inne i en formsvacka. Då kan jag ibland känna mig som att jag tappat allt. Plus att jag har ett kort minne. Varje år det blir varmt för första gången förstår jag inget. Vad har hänt? Varför är jag så trött och slö i kroppen? Sedan minns jag (igen) att jag inte är van vid värmen. Att det är helt normalt och att det kommer att vända.

Jag är glad över att jag sprungit så länge. Jag vet att det vänder och jag blir inte lika stressad längre. Formen går upp och ner. Jag tappar inte allt fastän jag är sjuk eller inte tränar. Viloveckor är bra för mig. Jag har också blivit klokare med åren och bryr mig inte lika mycket om tempot. Jag har tidigare varit stressad över tempot. Om att ”alla andra” springer fortare än mig. Som om de ens gör det, men. Nuförtiden tar jag det mer piano och tycker det är bra nog att springa.

Jag tror att maraton har hjälpt mig mycket här. Jag har kommit bort från fokus på tempo och istället fokuserat på att springa långt. Att springa två maraton har gjort mig så glad och stolt, tiden har varit en bisak. ”Alla andra” klarar faktiskt inte av att springa maraton, även om ”alla andra” i mitt huvud och tankar springer fortare än mig. Det har varit en bra insikt att komma till. En rejäl boost för självförtroendet.

stressad över träningen

Det hjälper mig också att påminna mig själv om varför jag tränar. Största orsaken till varför jag tränar är för hälsans skull. För att orka i vardagen, hålla mig skadefri, ha mer energi och sova bättre. Ha bättre kondition, känna mig pigg och för att det är kul.

1

Vad vill ni läsa om?

Jag behöver er hjälp! Jag ska ju på resa om mindre om två veckor (IIIIIK) och för att bloggen inte ska stå helt tom under resan hade jag igen tänkt tidsinställa inlägg. Men om vad? Jag har några inlägg på kommande, men jag behöver fler. Vad vill ni läsa om? Är det något ni undrar över? Min träning, min kost, mina träningsmål, övriga livet, tips och trix? Jag ska svara på allt som gott jag kan.

vad vill ni läsa om?

Ställ en fråga, kommentera, skicka mejl… Antingen här, eller på facebook, eller instagram.

Tack!

0

Tankar kring lopp

Jag har haft väldigt svårt att bestämma mig för vad jag ska springa för lopp i år. Jag vet inte om jag är närmare en plan, men jag ska försöka formulera ner mina tankar kring lopp. Kanske det hjälper att skriva ner saker, kanske jag får en klarhet då.

En av de största orsakerna till att jag inte kan bestämma mig, är för att jag inte vet vad jag vill satsa på. Vad ska vara min prioritering för år 2019? Ska jag springa ännu ett maraton? Vill jag bli snabb på milen? Ska jag springa halvmaraton och försöka förbättra mitt personbästa. Eller ska jag göra något helt outside the box och delta i något traillopp? Hinderbana? Triathlon?

tankar kring lopp

Under 2017 och 2018 var mitt fokus på maraton, och alla andra lopp jag sprang var bara en bonus. Eftersom maraton var huvudmålet, tränade jag mest inför det. Jag tränade uthållighet och tålighet, men inte snabbhet eller tempo. Jag visste hela tiden vad det stora målet var, och hade i det här skedet av året redan bestämt mig för vad, var och när jag ville springa. Kanske hade jag inte skrivit om det på bloggen, men jag visste det själv.

Nästa problem är när och var vill jag springa. Säg att jag bestämmer mig för halvmaraton, vilket ska jag springa. Ska jag springa i Tallinn igen? Eller blir det något helt annat. Jag kommer inte att kunna springa Paavo Nurmi i år, för den helgen är bokat för annat kul. Jag kommer knappast att springa Masku maraton, för det verkar som om det loppet är inställt också i år. Kaarina syysmaraton går som namnet säger på hösten, och det känns som väldigt sent att ha det som mitt huvudmål för säsongen.

Jag vet att det går lopp ungefär varje helg under sommaren, men jag måste ta och bestämma mig för vad jag vill springa. Jobbet påverkar, för jag är inte ledig varje helg. Jag måste antingen önska ledigt, eller planera in lopp på lediga dagar eller under min semester. Hur långt är det egentligen värt att resa för ett lopp? Säg om jag vill springa 10 kilometer, är det värt en resa till Helsingfors? Bo på hotell? Resan dit? Eller inte bo på hotell och bara köra dit över dagen. För ”bara” 10 kilometer. Eller borde jag då i stället satsa på att springa längre som halvmaraton eller maraton.

Fast om jag bestämmer för att springa längre, kan jag lika gärna också resa längre. Göra det under semestern om jag ändå ska bo på hotell… Som en upplevelse och grej och inte bara springa lopp och komma hem igen. Då är jag igen tillbaka i grundproblemet. Vad vill jag springa? Hur ska jag ens börja googla lopp när jag inte kan bestämma mig för vad?

Hjälp mig! Vad har du för tankar kring lopp?

För att då inte tala om den lilla detaljen att jag också måste träna inför lopp. Jag kan inte plötsligt bestämma mig för att springa maraton om två veckor när jag är ledig den helgen… Jag måste ju även träna för det. Och ska jag springa maraton i sommar, måste jag börja träna för det. Typ nu.

2

Mål för 2019

Bloggvärlden och Instagram svämmar över med nyårslöften och mål för 2019. Jag har blivit inspirerad till att göra mina egna målsättningar.

mål för 2019

Mina mål för 2019 är:

Äta mer vegetariskt
Jag har haft samma nyårslöfte två år i rad nu, men det tål att upprepas. Det känns som om jag kommit bort från den vegetariska linjen. Det blir köttfärs och pasta, kyckling och ris, kyckling och pasta och köttfärssoppa. Om och om och om igen. Jag tycker ju om vegetariskt! Varför lagar jag det inte mer? Lättja, brist på inspiration, gammal (o)vana att alltid välja köttfärs… Nu ska det bli ändring på den punkten.

Göra roliga saker
Under 2019 ska jag skämma bort mig med roliga saker. Jag känner mig alltid fin och mår bra efteråt, men tycker det är dyrt. Men YOLO och sånt 🙂 Jag ska gå till frisören oftare. Jag ska gå på ansiktsbehandling/fotvård/fixa naglarna… En massage eller fyra skulle vara skönt. Äta ute på restaurang oftare, och inte bara när det är något speciellt jag vill fira. En helt vanlig tisdag, bara för att.

Göra mindre roliga saker
Som motvikt till allt det roliga jag vill göra, måste jag också ta tag i mindre roliga saker som jag bara skjuter upp. Under 2019 ska jag besöka tandläkaren. Jag ska även gå på synkontroll, för det var evigheter sedan senast. Jag ska besöka företagshälsovården angående mina fotproblem. Mina fötter ser rent ut sagt för jävliga ut efter mitt maraton. Nu ska det bli bot och bättring.

Har du några nyårslöften?
2

Hur gick det med mina nyårslöften?

Nytt år och nya tag. Eller hur var det nu igen? Hur gick det egentligen med mina nyårslöften för 2018? För att vara helt ärlig, så minns jag faktiskt inte riktigt vad jag lovade. Jag var tvungen att kolla bakåt bland mina inlägg. Det betyder väl att det inte gick så bra…

nyårslöften

Mina nyårslöften för 2018 var (tydligen)

Fortsätta på den vegetariska linjen
Nja… Halvcheck. Det känns som om jag av gammal vana väljer köttfärs eller kyckling. Inte för att jag inte skulle tycka om vegetariskt, utan för att jag inte har många recept på lager. Det blir mest wok med mifu eller svamppasta. Det kan jag laga utan recept, det går snabbt och det kräver varken inspiration eller förberedelser. Ibland får jag feeling, googlar recept och testar något jag aldrig lagat tidigare. Men jag är snart tillbaka till kyckling och ris igen, när jag inte kommer på vad jag ska laga till middag.

Vara mer social
Halvcheck på det också. Jag tycker jag har deltagit i mer kalas, träffar och utekvällar än tidigare, men inte så mycket som jag skulle önska. Till viss del handlar det om jobbet och att jag inte alltid kan delta i allt. Inte för att jag inte vill, utan för att jag jobbar då. En annan orsak är nog också att jag själv inte är aktiv. Jag har ordnat en brunch i år. Ingen fest, ingen tjejkväll, inget födelsedagsfirande… Inget.

Träna/springa i grupp
Jag går på zumba, det räknas väl? Springa i  grupp? Hahahahaa 🙂 Vi skippar den kategorin…

Bloggen
Här tycker jag att jag har lyckats. I något skede bloggade jag varje dag i flera veckor på raken. Jag tycker att jag har bloggat 5-6 gånger per vecka och det är klart godkänt. Till och med på sommaren när vi var på resa till Kroatien, hängde bloggen med. Jag hade tidsinställt inlägg ifall jag inte kunde blogga på ställe och plats. Bloggen har växt och det har kommit nya läsare. Kul <3 Jag har fixat till min facebooksida. Jag är med i olika grupper och det har ökat min synlighet. Bloggen lever och mår bra.

Hur gick det med dina nyårslöften?

1
« Äldre inlägg

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑