Oj detta coronavirus, som det ställer till det. För någon vecka sedan var mitt största problem ifall det var värt att träna inför Tallinn maraton, ifall loppet sedan blir inställt. Hur jag skulle vara tvungen att fixa med jobbet, boka hotell, ordna kattvakt. Nu känns det som ett futtigt problem att ha. Kommer jag ens ha ett jobb att behöva fixa med? Kommer jag ha råd att åka till Tallinn för att springa? Okej, riktigt där är jag inte ännu, men det känns som om det inte är långt ifrån. Jag kommer i alla fall att ha en massa tid till träning. Ifall jag bestämmer mig för att satsa.

Igår var den första dagen som jag är permitterad och om jag har förstått det rätt kommer alla restauranger i Finland vara tvungna att vara stängda till den 31.5. I alla fall. Sedan då? Jag fattar  att ingen vet svaret. Situationen ändras hela tiden och ingen vet hur det här kommer att sluta. Jag har bara svårt att förstå hur fort det har ändrats. Hur jag just för någon vecka sedan oroade mig för Tallinn maraton, och nu känns det som det minsta av mina problem. Samtidigt vet jag ju att jag är i en bra situation. Jag har mycket att vara tacksam för, och jag har sparpengar så att jag klarar mig för en tid.

Jag är egentligen mest fundersam över vad jag ska göra på dagarna. Vad tusan ska jag hitta på när jag plötsligt har en massa tid över? Jag kommer att klättra på väggarna. Jag kan inte träna varje dag. Efter en vecka har jag säkert städat alla skåp. Jag kan inte direkt resa någonstans. Eller fara och shoppa. Eller gå till gymmet eller simhallen. Jag kan inte träffa folk. ( och nej Sam, jag tänker inte rensa i trädgården 🙂 )

1

Jag tränar, jag äter, jag går till jobbet. På något sätt rullar livet vidare ändå. Jag försöker ha en rutin i vardagen, inte tänka så negativt och försöka leva som vanligt. Jag kan inte distansjobba och (ännu?) har vi inte stängt. Vi har ändrat våra öppethållningstider och det är så lugnt, så lugnt på jobbet. Försäljningen och folkmängden är en bråkdel av vad den var tidigare. Faktum är ju att alla går på minus. Det kommer att bli ännu fler förändringar och jag kommer att bli permitterad. Det vet jag redan nu.

För att få annat att tänka på, tränar jag. Inte på gymmet, inte i simhallen och ingen zumba, men hemmaträning fungerar utmärkt. Igår fick jag till ett riktigt bra styrkepass. Jag hade bra tryck och jag orkade. Nästa gång kan jag säkert lägga på max på stången igen. Jag har haft lättare vikter de senaste gånger jag tränat hemma, men nu känns det som om jag är tillbaka. Där jag var tidigare. Jag tror att all den här uppbyggda stressen och oron behövde få ett utlopp.

Imorgon är planen att springa. Första gången i dagsljus på evigheter. Det har lovats sol. Det ser jag framemot. Jag är fortfarande väldigt osäker på mitt mål för säsongen. Kommer det att bli Tallinn maraton? Som det känns just nu, har jag nästan tappat suget. Bara för att det känns så osäkert. Att träna inför ett maraton kräver ändå så mycket. Jag vet faktiskt inte om jag är beredd att lägga ner den träning det krävs för att sedan se loppet bli inställt. Som läget är just nu, är det osannolikt att loppet kommer att bli av.

Men sen igen. Blir jag mer besviken ifall loppet blir av och jag inte tränat inför det?

4

Coronaviruset, tänker vi på något annat just nu? Det verkar inte så, och när jag hittade den här listan, ville jag också fylla i. Det är mycket tankar och funderingar kring corona just nu, och tja, som Karolina skriver, kanske vi behöver prata av oss? Fyll i du med.

Listan om corona

Vad är dina tankar om corona just nu?
Jag har så dragits med i masshysterin, jag läser allt jag kommer över på nätet. Jag kollar på nyhetssändningar och jag vill veta allt. Hur kommer det att påverka mig och andra? Jag är väldigt glad över att vi var på vår resa i februari, och inte i april som var planen först. Nu hade jag inte ens velat resa någonstans.

Känner du någon coronaångest?
Jag är inte egentligen orolig för viruset, men jag dras lätt med i hysterin. När folk bunkrar upp, gör jag det också. Jag är mer orolig för hur det kommer att påverka jobbet. Kommer vi att behöva stänga, hur kommer det att påverka mig? Får jag lön då? Från jobbet, från Kela, från facket eller kassan? Jag kan inte distansjobba direkt. Jag jobbar alltså på ett café i ett köpcenter, och det känns inte värt att hålla öppet heller om ingen vågar komma. Eller när det uppmanas att undvika folkmassor. Det märks nu redan av, hur det blev mycket lugnare. Så jag oroar mig mest för om jag kommer att ha ett jobb när detta är över.

Påverkar corona dig på ett konkret sätt?
Inte ännu, men det är osäkert med jobbet just nu. Kommer vi att behöva stänga, eller ha andra öppethållningstider? Än så länge har jag gått på zumban och till simhallen och gymmet. Bussarna går fortfarande, men kanske det är nu jag blir tvungen att köpa den där bilen jag pratat om i många år.

Har du bunkrat upp med något?
Vi handlade redan lite extra torrvaror och basvaror på måndagen, och ja, planen är att bunkra upp imorgon. I alla fall lite. Jag var även till apoteket och köpte värkmedicin idag. Det hade jag i och för sig annars också behövt köpa, eftersom jag åt upp nästan alla i samband med min visdomstand.

Tankar om wc-pappershysterin?
Det här förstår jag inte. Det är väl inte diarré man får eller?! Men okej då, det köpte vi redan på måndagen. Det hade vi gjort annars också, för det var slut hemma.

Några andra tankar om corona? Ordet fritt
Även om själv lätt har dragits med i hysterin, vet jag ju, att jag borde ta det lugnt. Gå bort från nätet, inte läsa allt och lita på att det här kommer att gå över.

Vad ska du göra de kommande dagarna?
Jobba. Antar jag, inget nytt på den fronten ännu. Handla mat, gå på kalas, träna. Försöka ta det lugnt och leva som normalt.

10