Kategori: Tankar och funderingar (sida 1 av 7)

Normalläge

Jag vågar inte riktigt ännu påstå att jag tillbaka till mitt normala träningsself, men jag har redan nu tränat lika mycket som hela förra veckan. Det känns som om jag är på väg mot rätt håll i alla fall. Förra veckan blev det ett corepass och lite yoga. Ingen löpning överhuvudtaget och ingen egentlig styrka.

Den här veckan har jag som sagt redan tränat lika mycket och jag har ännu planer på att träna fler gånger. Måndagens löppass kändes bra och jag vill springa en gång till den här veckan. Jag tänker mig imorgon efter jobbet, men vi får se hur det blir. Idag gjorde jag nämligen ett grymt benpass och jag gissar att jag kommer att ha träningsvärk imorgon. Det brukar hjälpa med rörelse och jag har ingen plan för min löpning för tillfället. Bara att jag springer och att jag kommer in i en rutin igen.

 

Dela gärna

Inne i en svacka i min träning

Min träning går upp och ner för tillfället. Jag trodde redan att jag var igång igen, men så kom bakslaget. Min träningsiver och lust är som bortblåst för tillfället. Jag är väl inte egentligen trött, men känner mig sliten. Lite låg och deppig, och har ingen lust att träna. Oftast brukar det hjälpa att träna, men tror inte att det gör det i det här fallet. Jag väljer att lyssna på kroppen och avstår från träningen. Istället väljer jag soffan, mys med kissor och att blogga om min icke-träning.

Det är en konstigt känsla för mig, att inte ha lust till träning. Oftast kan jag ha det efter lopp, det brukar vara en sån urladdning och prestation för kroppen. Då är det bara skönt att ta några vilodagar eller veckor. Nu känns det underligt eftersom jag var igång igen och plötsligt är all träningsiver bortblåst. Puts väck! Det kan förstås vara att vädret spelar in. Det har inte direkt varit fint löparväder de senaste dagarna. Igår kom dessutom den första snön. Ugh!

träning i snö

Oh well! Det finns inte mycket att göra åt saken. Jag litar ändå på att min motivation kommer tillbaka. Det har den gjort tidigare också när jag haft svackor.

Dela gärna

Trött huvud och kropp leder till vila

Igår skrev jag att det är viktigt för mig att få till träningen och hålla mig till min rutin. Ta mig själv i kragen och göra fastän jag inte har lust. Att lusten brukar komma bara jag börjar, det första steget är alltid det svåraste att ta osv. Jag borde ha lagt till ett stort MEN. Det finns faktiskt tillfället då träningen tar mer än den ger och att det då inte är lönt att pressa sig. Idag är en sån dag.

Jag hade tänkt yoga idag, men jag känner att det också är för mycket. Kroppen orkar inte idag. Jag är trött både i kropp och huvud. Det känns som om en förkylning är på ingång. Jag har inga symptom (halsont, snuva…), men känslan i kroppen är liknande. Kanske kroppen försökte berätta något i går redan, men att jag ignorerade känslan. Nu tänker jag i alla fall lyssna på kroppens signaler och vila. Jag har lärt mig att det kommer tillbaka värre ifall jag ignorerar kroppens signaler. Nip it in the bud helt enkelt.

Imorgon och på onsdagen är jag ledig. I värsta fall får jag två vilodagar där det förhoppningsvis ger med sig. I bästa fall hjälper det med en god natts sömn och så kan jag träna som jag vill imorgon redan. Jag hoppas förstås på det senare alternativet, jag vill ju träna. Det är irriterande när jag just precis hade kommit in i en bra rutin. Typiskt!

vila

En som förstår sig på vila

Dela gärna

Hur svårt ska det vara?

Hur går det med styrketräningen kanske ni undrar. Det går inte alls för tillfället. Handen är bra sedan länge, men det är bara ursäkter på ursäkter till varför jag inte får tummen ur. På söndagen blev det ingen träning överhuvudtaget fastän planen var att träna styrka. Igår var planen att styrketräna efter jobbet, men istället blev det en löptur. Ikväll, då jäklar, då ska det styrketränas!

Jag förstår inte hur det kan vara så svårt. Jag vill ju egentligen träna (styrka), men jag hittar alltid på något annat att göra istället. Igår tänkte jag hela dagen på det på jobbet. Vilka övningar jag skulle göra, hur länge det skulle ta, vad jag skulle ha för kläder på mig osv. På bussen hemåt ändrade jag mig och bestämde mig för att springa istället. Jag vet inte ens varför, plötsligt hade jag inte lust att träna styrka längre… Löppasset däremot var det bästa passet jag gjort på länge. Det var pigga ben och bra flås rakt igenom. Vilket inte egentligen gör saken bättre. Hur ska jag nu få till styrkan när löpningen kändes så bra?

reflex

Det är väl bara att bestämma sig. Ikväll ska jag träna styrka. Punkt. Så svårt ska det inte vara. Tummen ur och just do it!

Dela gärna

Paavo Nurmi maraton flyttat

Den här veckan fick jag mejl från organisatören av Paavo Nurmi maraton att datumet till nästa år är ändrat. Det är inte precis så att jag anmält mig redan och att det nya datumet inte passar mig, men… Jag har de senaste fem åren sprungit där och har väl tänkt göra det nästa år också. Inte bestämt mig för distansen, men ett nytt maraton lockar nog. Jag har sprungit alla distanser på loppet, milen, halvmaraton och maraton. Nu till ”problemet”.

maraton 2017

Organisatören har valt att senarelägga datumet. Tidigare har loppet alltid arrangerats i slutet på juni, början på juli. Nu går loppet av stapeln den 18 augusti. Själva datumet är inget problem i sig, men jag hade även tänkt springa i Tallinn igen och det arrangeras den 9 september. Det är bara tre veckor mellan loppen. Jag är inte direkt Piggelina som betar av lopp efter lopp. Jag behöver och vill ha återhämtning efter lopp. Speciellt om jag tänkt springa maraton i Åbo. Då är det alldeles för tätt inpå att springa lopp om tre veckor igen. Oberoende av distans i Tallinn…

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det är långt in i framtiden och mycket kan hända tills dess. Samtidigt ifall jag vill springa maraton igen, kan jag inte flumma i all oändlighet. I något skede måste jag ha en träningsplan och göra en satsning. Då måste jag bestämma mig för vilket lopp som är viktigast. Vilken distans jag vill springa. Ska jag bara springa maraton i Åbo och strunta i Tallinn? Ska jag springa halvmaraton i Åbo och halvmaraton i Tallinn? Vilket inte heller känns optimalt, det känns också väldigt tätt inpå med två halvmaraton inom loppet av tre veckor.

Ska jag springa milen i Åbo och en längre distans i Tallinn? Det låter nästan som det vettigaste förslaget. Det går ju faktiskt att springa maraton i Tallinn också, jag har alltid sprungit halvmaraton där. Då skulle jag dessutom få till ett bra fartpass veckorna innan Tallinn och bra träning inför loppet. Hmm… Måste fundera vidare på saken. Det är inte så att jag måste bestämma mig nu genast, men lite irriterad är jag. Eller inte direkt irriterad, men det tidigare upplägget har passat mig bra. Nu känns det mest att hur jag än väljer, så blir det halvbra…

Dela gärna

Tankar kring Tallinn halvmaraton

Det är bara två veckor kvar tills jag ska springa nästa lopp. Söndagen den 10.9 ska jag springa halvmaraton i Tallinn igen. Det känns som om jag är redo för det, men sen vad tiden kommer att bli är en annan sak. Jag är inte nervös för distansen, även om ett halvmaraton ändå är rätt långt, men själva sträckan skrämmer mig inte. Jag hade hoppats på ett nytt personbästa och gärna under två timmar, men med två veckor kvar inser jag att det kommer att bli svårt. Jättesvårt. Typ omöjligt. Jag ska försöka att bara njuta av loppet, stämningen, omgivningen och inte bry mig om tiden.

Med två veckor kvar till loppet finns det inte mycket att göra för formen mer. Grunden finns där och jag vet att jag klarar av att genomföra loppet, men farten är inte tillräckligt hög för att springa under två timmar. Det skulle betyda snittfart på 5:40 och det är verkligen önsketänkande. Mitt rekord på halvmaraton är 2:06 och det är snittfart på 6:00. Redan det känns svårt i dagsläget och att springa ännu snabbare finns inte på kartan. Tyvärr.

Image result for spring skutta flyg tallinn

Idag sprang jag mitt sista långpass inför Tallinn. Jag skulle enligt planen springa 14-16 kilometer i ett snabbare tempo. Det gick inte riktigt som jag tänkt. Jag hade beräknat rutten fel och det blev bara 12,5 kilometer när jag var hemma. Ibland brukar jag springa kringelikrokar och runt kvarteret ett par gånger för att komma upp i kilometermängd, men det struntade jag i idag. Jag var nöjd med 12,5.

Tempot idag var bra och betydligt högre än vad jag sprungit långpass i den senaste tiden. Snittfarten blev 6:27 och det är jag väldigt nöjd över. Det var jobbigt på sina håll, men jag kämpade på. Jag tänkte att jag ville pressa kroppen lite och se hur det känns och vänja den. Jag menar, det kommer att vara jobbigt att springa halvmaraton sen också…

Snittfart på 6:27 ger ändå en indikation om att det finns lite fart i benen och jag vet att jag springer fortare på tävling. Men att gå från 6:27 till 6:00 eller 5:40 på två veckor känns inte realistiskt. Det är bara att inse att det inte kommer att bli ett nytt personbästa.

Dela gärna

The plan

Den 10.9 ska jag stå på startlinjen till Tallinn halvmaraton. Det är tredje gången jag springer halvmaraton i Tallinn och femte gången totalt. Själva sträckan skrämmer mig inte längre, speciellt inte efter mitt maraton tidigare i sommar. Jag vill förstås ändå prestera så bra som möjligt och ett nytt personbästa skulle sitta fint. Banan i Tallinn har tidigare varit platt och snabb, men i år har rutten ändrat och jag har faktiskt inte kollat på banprofilen. Jag vet inte vad som väntar.. Kanske jag borde träna backar?

Min träningsplan för de kommande fyra veckorna är gjord så att jag ska kunna prestera så bra som möjligt på loppet. Det är något jag funderat på själv, på basen av vad som tidigare funkat för mig och vad jag tror att jag behöver i dagsläget. Jag litar på att jag har gjort min grundträning då till maraton och nu behöver jag ”bara” få in lite fart i löpningen och några långpass för känslans skull.

Det längsta jag sprungit sedan mitt maraton var 10,5 kilometer, det sprang jag förra söndagen. Benen kändes väl inte direkt lätta, men jag sprang distansen utan problem. Jag hade kunnat fortsätta längre, men tidsbrist och oro för en viss katt gjorde att jag ville hem så fort som möjligt. (Katten är okej nu, tackar som frågar)

20170807_200336

Nå ja, nu är vi alltså i vecka 32 och loppet är i vecka 36. Det betyder fyra veckor av fokuserad träning. Den här veckan inleddes med korta intervaller på måndagen och planen är springa imorgon och få till ett långpass på helgen. Jag tänker mig att öka långpassens längd med ett par kilometer per vecka och springa ett intervallpass per vecka. Plus ett distanspass på 8-10 kilometer, ett pass styrka och lite yoga på det.

Heidis halvmaraton plan:

Vecka 32:
korta intervaller – check
distanspass – imorgon
långpass 12-14 km – helgen
styrka – check
yoga – check

Vecka 33:
progressiva intervaller
distanspass
långpass 14-16 km
styrka
yoga

Vecka 34:
långa intervaller, tusingar
distanspass
långpass 16-18 km
styrka
yoga

Vecka 35:
tröskelpass eller snabbdistans
distanspass
långpass 14-16 km, men med snabbare tempo
styrka
yoga

Vecka 36, raceweek:
korta, snabba intervaller
halvmaraton

Vad tror ni?

Dela gärna

Suget efter träning

Jag har medvetet valt att inte träna något ännu. Det har blivit några promenader och en cykeltur, men inget desto mer ansträngande. Igår var första dagen jag kände suget till att träna igen. Det har äntligen varit lite sol och värme igen, plus att vi ordnade grillfest igår, så jag har fortfarande inte tränat. Jag har helt enkelt prioriterat annat, som solstolen.

20170709_190307

Nu är min semester slut för den här gången och jag ska tillbaka på jobb imorgon. I och med jobbet kommer jag att återgå till mina vanliga rutiner. Med rutiner menar jag även träningsvanan. Jag brukar träna mellan tre och fem pass i veckan. Jag siktar inte på något speciellt antal, utan jag kan träna som jag vill och vad jag känner för. Nu börjar det i alla fall kännas som att jag vill träna igen efter maraton.

Det är väl ett bra tecken?

Dela gärna

Post maraton blues och tankar kring träningen

Jag har inte tränat något sedan lördagens lopp, bortsett från några promenader. Jag vill låta kroppen återhämta sig till fullo efter lördagens urladdning och ta det lugnt med träningen ett tag. Det blev lite mycket där innan maraton. Inte egentligen mer träning som i fler pass, men mer stress över att få till träningen ju närmare loppet kom. Vilket inte är så konstigt egentligen, men nu när loppet är över känns det lite, jahapp… Vad nu då?!

Nu när maraton är över, kan jag träna som jag vill. Jag behöver inte följa något program och få in ett visst antal pass i veckan. Inte springa intervaller om jag inte vill, inte springa långpass och fast inte springa alls. Fast det är klart att jag vill springa, men kanske fokusera mera på känsla istället för prestation.

Jag har inget inplanerat lopp förrän i början av september. Då är det igen dags för Tallinn maraton. Förra året sprang jag inte där, men i år är tanken att jag igen ska springa halvmaraton där. Jag trivs alltid i Tallinn och i år har rutten ändrats så att man springer på helt nya områden. Det är bland det bästa med löpningen, att få upptäcka nya platser. Sedan hur mycket jag hinner se mig omkring och njuta är en annan sak…

2014-09-14-11-25-32

Tanken och förhoppningen är att jag ska försöka springa PB i Tallinn. Eftersom det är så långt dit ännu, tänker jag att jag kan träna på som jag vill fram till augusti i alla fall. Grunden finns där, sträckan är inget problem och om jag börjar lägga in intervaller och mer fokus på loppet i augusti, borde ett nytt PB inte vara omöjligt.

Det var tankar kring löpningen. Vad var det som börjar på t då? Triatlon. Jag är så sugen alltså! Jag kan varken cykla eller simma, eller kan och kan, klart att jag kan, men tja…Jag vill kanske inte simma bröstsim och cykla med min tantcykel 🙂 Dags att ta tag i saken. Jag har ju faktiskt redan köpt en baddräkt, om än för ett halvt år sedan och den fortfarande ligger oanvänd i skåpet med prislappen kvar…

DSCF4779

Jag tänker, babysteps. Att jag ens far till simhallen (inte ens chans att jag simmar i havet, fryser vid bara tanken) är ett steg i rätt riktning. Bara ta mig till simhallen, plaska lite och bli vän med vattnet. Simma en längd eller två och få mersmak. Inte måste simma 1000m minst för att det ska räknas och vill aldrig simma igen. Utan plaska lite och sen när jag tycker det känns okej, kan jag försöka lära mig crawl.

20170515_195954

Cyklingen känns som ett mindre problem. Jag har cyklat upp mot 25 kilometer med min tantcykel. Jag får helt enkelt fortsätta med det, öka längden på mina rundor och se om jag tycker om det. Innan jag ens överväger att köpa en dyr landsvägscykel. De kostar ändå så mycket och det är bäst att jag gillar att cykla sedan ifall jag har en.

Vad tror ni om mina planer?

Dela gärna

Två dagar senare

Nu känns det som om jag hunnit landa från lördagen och lite kunnat samla mina tankar och reflektioner från loppet. Först och främst är jag så jäkla stolt och nöjd över mig själv att jag genomförde det. Jag kan knappt fortfarande fatta att jag sprang 42,194 kilometer. Jag.

I övrigt har tankarna varit som följer:

Kroppen känns idag (måndag) förvånansvärt fräsch. Det känns knappt i benen mer. Lördagskväll var ju inte direkt kul, det blev soffläge hela kvällen. Söndagen var redan betydligt bättre och idag, nästan som normalt

Jag måste köpa shorts med fickor. Jag valde att springa i mina knälånga tights på lördagen trots att jag gissade att det skulle bli varmt. Orsaken var att de har en liten ficka bak där jag fick min dextrosol att rymmas. Jag har många shorts, men inget par har fickor och jag ville inte springa med vätskebälte

Jag förstår inte varför jag hade så svårt att springa ensam på loppet. Jag springer alltid ensam och det borde ju ha varit som vilken runda som helst. På loppet fick jag värsta mentala dippen när jag märkte att jag sprang ensam och varken såg löpare framför eller bakom mig

Jag önskar nästan att jag hade haft musik med mig för att distrahera mig. Jag springer aldrig med musik (mer) och saknade det under andra varvet

Hade jag tränat tillräckligt? Alltså, bevisligen kom jag ju runt och genomförde loppet, men i efterhand önskar jag att jag kanske sprungit lite längre långpass. Benen började göra ont vid 25 kilometer och riktigt ont vid 30. Det har gjort ont under långpass också, men det är en viss skillnad på att veta att jag får sluta springa om 2 kilometer eller 12

Vill jag springa maraton igen? Det är klart. Nu vet jag att jag klarar av det, men samtidigt också vad som krävs om jag vill förbättra mig

Vad ska jag göra nu då? Här har tankarna spretat åt alla håll och kanter, det får nästan bli ett skilt inlägg om det. *tips* det börjar på t…

dsc_0524.jpg

 

Dela gärna
Äldre inlägg

© 2017 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑