Idag var då dagen jag skulle bestämma mig inför Tallinn halvmaraton. Jag skulle springa min första löprunda på en vecka och på basen av hur det kändes så skulle jag besluta mig för vilken sträcka det blir nästa vecka.

Jag for ut strax efter elva och hade bestämt mig för att bara springa, inte fundera så mycket på hastigheten utan bara fokusera på känsla. Jag sprang min vanliga ”testrunda” som jag brukar springa inför lopp. Det är en rutt som jag sprungit många (många) gånger och kan den utan och innan. Den brukar ge en ganska så bra indikation över min form, jag vet hur länge den brukar ta på ett ungefär.

Som tur så kändes allt bra under hela turen, farten var helt normal för att vara mig. Benen kändes pigga, men det är kanske inte så konstigt när jag inte sprungit på en vecka. Flåset var okej, jag tror t.o.m att jag nog kunnat springa snabbare ifall jag hade pressat mig, men det skulle jag inte göra idag. Idag var det bara meningen att jag kom ut och sprang och allt kändes okej. Och det gjorde det 🙂

Så nu har jag bestämt mig, det blir nog halvmaraton i Tallinn som planerat! Jag måste lita på mig själv att jag klarar av det. Det vet jag ju att jag gör, tiden får vara en bisak den här gången. Vem vet, kanske all den här vilan har gjort mig gott och så blir det pers iaf? Hur som helst är ett halvmaraton alltid ett halvmaraton, oavsett tiden!

Förra året i Tallinn, just efter målgång på mitt första halvmaraton nånsin