På söndagen gäller det då alltså, då springer jag mitt andra halvmaraton för i år (och det tredje nånsin). Planen var/är ju att gå under två timmar, men i dagsläget tror jag inte att det känns realistiskt. Uppladdningen har inte varit den bästa med en förkylning nära inpå. Men kanske jag är i toppform på söndagen, jag brukar alltid springa bättre i tävlingssituationer…

Samtidigt så har jag ju börjat tänka på det här med tidsmål. Jag vet att ett halvmaraton är en stor prestation (för mig iaf), så att jag egentligen borde vara nöjd med ett genomfört lopp. Jag är inte van vid att springa så långt och det är faktiskt bara mitt tredje halvmaraton så bara målgång är framgång. Jag tänker som så att jag delar upp min målsättning i tre delar. Eller fyra då beroende på hur man räknar.

Målgång är det jag stävar efter och utöver det är allt bara bonus. Guld är under två timmar, silver är PB (2.07.35) och brons är Tallinn PB (2.14.08). Så om jag tänker så är jag nöjd oberoende vad som sker. Och skulle något hända längs banan att jag inte kommer i mål, så ja då händer det. Jag vet ju att jag kommer att fortsätta springa och att det kommer fler möjligheter.