Vilka skor springer du i?

Lämna ett svar

Alltid när jag anmäler mig till Tallinn maraton finns det en fråga om vilka skor jag springer i. Eller jag har tolkat frågan så i alla fall, att det handlar om vilka skor. I run in… Jag brukar oftast svara Nike eller Adidas, för det stämmer. Adidas är bäst för intervaller och snabba pass, och snyggast. Nike är bättre för långpass och mängd. Vad Nike är absolut sämst på, är skosnören.

vilka skor springer du i

De går alltid upp, hur jag än knyter. Är det ens lite blött eller fuktigt, är det lönlöst. Nikes skosnören känns hala. De är ”runda” i formen och inte ”fyrkantiga”. Och är väl säkert därför halare och fungerar sämre i regn.

Nu när det varit vinter har jag sprungit i mina Nike trailskor. Jag vill inte springa i dubbskorna ännu, plus att det inte varit såå halt ännu. Det är mest vår gata som är hal, sedan blir det typ barmark. Jag har klarat mig med trailskor och skulle säkert ha klarat mig med vanliga skor också. Men de är alla vita till färgen, medan trailskorna är mörkblå…

en lugnare träningsvecka

Men skosnörena alltså, jag blir tokig. Jag får åtminstone en gång per runda stanna för att knyta om dem. För att de gått upp. Jag vill inte knyta dem för spänt heller, med risk för att få ont i fötterna. Jag tycker att jag knyter dem på exakt samma sätt som mina andra skor, jag har inte problem med andra märken. Det är bara med Nike, så det måste ju vara snörena.

träningsupdate

Det är ju inte ett stort problem egentligen, det är bara irriterande. På maraton brukar jag sedan satsa på dubbelknut och då går det bättre. Kanske jag måste göra det på träning också.

Vilka skor springer du i?

Bibehålla snabbheten

2 svar

Planen för hösten och vintern var visst att bibehålla snabbheten i löpningen. Men snälla, hur tänkte jag?! Det går så inte att bibehålla snabbheten i dessa förhållanden. Är det inte snöslask så är det isgata. Eller så är jag bara totalt osugen på att springa. Just för att det är snöslask eller isgata. Eller bara kallt som fan. Jag gör det ändå, för jag vet att det känns bättre efteråt, men det är inte alltid så njutbart under löpturen.

bibehålla snabbheten

Den här veckan har jag sprungit tre gånger, men snabb är jag inte. Jag lunkar på i tempon kring 7:30 och det är väl inte direkt där jag vill vara. Vissa kilometer går fortare, så farten finns nog där ännu. Trots allt. Just nu tror jag mest att det är förhållandena som stör.

Det är mycket roligare att springa fort på sommaren i dagsljus i shorts och t-shirt. Det är åtminstone lättare att pusha sig själv då. Nu blir jag lite lat, eller bekväm av mig, när det är pissigt väder. Jag orkar inte ta i lika mycket när snön piskar i ansiktet. Dessutom vet jag ju att jag inte behöver ta i lika mycket nu. I juli vet jag att Tallinn maraton väntar om några veckor, i novembermörkret är det bara för mig själv jag behöver prestera. Och då blir jag lat/bekväm. Inte för att jag behöver prestera för någon annan inför Tallinn heller, men det är ändå en annan sak att träna inför lopp än att springa en tisdag kväll.

Snart är det jul och då får jag vara glad för varje träningspass jag kan göra. Ju närmare jul, desto mer bråttom på jobbet. Det har jag åtminstone lärt mig från tidigare år. Jag kan inte ha träningsplaner eller mål i december.

Tredje passet simning

Lämna ett svar

Jag har nu simmat tre gånger den här hösten. Första passet kändes ju så där, men det var väntat. Då skrev jag också att jag sedan på tredje passet borde ha kommit in i ett flow. Idag var då det tredje passet, så hur gick det?

tredje passet simning

Hyfsat. Jag tycker kanske att jag simmar ganska mycket bröstsim mellan varven, att jag inte riktigt har hittat ett flow med frisimningen ännu. Men det går i alla fall i rätt riktning. För tillfället tycker jag mest att det hela tiden är något som stör.

Jag köpte nya simglasögon för de förra läckte. De förra blev sedan lämnade på Cypern. Det nya paret har varit bra, om än lite spända. Så jag justerade dem, med den konsekvensen att de glappar. Så nu har jag simmat, justerat, simmat, justerat, simmat och så vidare. Idag beslöt jag mig för att ha dem supertighta igen, för det är åtminstone bättre än läckage. Idag hade jag sen igen problem med håret. Jag tror jag hade fel frisyr, för jag hade hela tiden hår i ögonen.

första simningen

Egentligen är det här små saker, men när man inte är så bra på att simma frisim, blir minsta lilla sak som stör, en mycket större grej. Och därför har jag svårt att hitta ett flow. Idag simmade jag 1700 meter varav långt över hälften frisim. Så hyfsat ändå tycker jag. Det finns definitivt saker att jobba på, men det är inte helt katastrof. Mest skulle jag önska att det inte skulle vara så tusans trångt i bassängen. Idag var vi som mest fem på en bana och det är alldeles för många att dela på 25 meter.

Bästa löppasset sedan maraton

Lämna ett svar

Dagens löppass var det bästa löppasset sedan maraton. Det första där jag kanske kände mig som mig själv igen. Att det rullar på och att jag kommer in i ett flow. Där det känns som om jag kan fortsätta att springa. Bra tempo, pigga ben och bra flås.

bästa löppasset sedan maraton

Efter maraton känns det alltid motigt att springa. Träningen inför kräver mycket med långa långpass och mycket mängd. Snabba intervaller och en tung känsla i benen. Sedan är själva loppet förstås krävande och efteråt tar jag alltid en planerad lugnare period. Promenader och lättare träning. Men sen känns det alltid tungt, sen när jag känner mig redo och vill springa igen. Därför är jag nu glad över att vara tillbaka. Jag tror nämligen att dagens pass var det bästa löppasset sedan maraton.

Nu var det visserligen bara ett pass ännu, som det kändes bra på. Jag vet att det kan vända igen, men nu känns det åtminstone som om det är på rätt väg. Det här passet gav hopp, nu orkar jag jobba vidare för att jag märker resultat. Inte för att jag egentligen har något mål att jobba vidare emot just nu, men jag vill inte helt förfalla heller 🙂 Jag vet att det kommer att löna sig sen på våren i alla fall. Sen när jag inleder nästa block av maratonträning.

Jag tycker ändå om att ha ett mål att jobba emot. Nu känns det lite tomt, som om jag inte vet vad jag ska satsa på. Ska jag fokusera på simningen? Eller mer styrketräning? Eller ingenting alls, för snart är det ändå jul och jag kommer att jobba, jobba och jobba. Ingen tid för fokuserad träning.

Men just idag, på dagens löppass, kändes det i alla fall bra och det tänker jag fokusera på.

Första simningen sedan juni

Lämna ett svar

På fredagen blev det första simningen sedan juni. Då simmade jag två gånger, eller kanske det var tre, under vår semester på Cypern. På fredagen var det Kaarinan uimahalli som gällde igen.

min träning på cypern

Första simningen är alltid svår. Jag har väl inte tappat allt, men det märks tydligt att jag inte simmat på länge. Simning är en teknikgren och ifall jag faktiskt vill bli bättre på det och utvecklas, borde jag göra det betydligt oftare. En gång i veckan är bra, men fler skulle vara ännu bättre. Och så ska man kanske inte ha en paus på flera månader.

Jag tycker det är svårast att komma in i ett flow. Jag vet vad jag ska göra, jag hittar tekniken, men jag är inte där att jag kan simma längd på längd på längd. Frisim alltså. Det kommer sedan kanske tredje gången. När jag fått tillbaka rutinen. Nu känns det mest som om jag flaxar omkring.

första simningen

Jag tror jag simmade 1500 meter. Jag har gett upp hoppet med Garmin. Den mäter helt fel. Till och med när jag pausar vid bassängkanten tycker den att jag simmat 50 meter. Den räknar så mycket i överkant.

Det var som vanligt trångt i bassängen. Det var nog kanske roligare att simma på Cypern. Ensam i hotellpoolen tidigt på morgonen. Även om den var mindre, fick jag ändå hela poolen för mig själv. Jag kunde simma i eget tempo och nöta in tekniken. Nu blir jag tvungen att pausa. Vilket jag förstås vill göra eftersom jag inte orkar simma jättemycket frisim för tillfället. Jag vill bara pausa när jag själv vill, och inte för att någon är framför mig.

Nu borde det i alla fall inte bli en lika lång paus, eftersom vi ska och simma nästa vecka igen. Då borde det redan gå bättre. Förhoppningsvis.

Ett svettigt löppass

Lämna ett svar

Jag trodde inte att orden svettigt löppass och november skulle skrivas i samma mening, men idag var det verkligen ett svettigt löppass. Främst för att jag hade klätt mig fel. För mycket kläder helt enkelt. Jag behöver kanske inte både långärmad tröja och jacka när det är elva plusgrader. Plus pannband och vantar. Vantarna skippade jag efter någon kilometer, för jag hade för varmt. Att jag aldrig lär mig hur jag ska klä mig. Jag borde ju veta bättre, jag har till och med skrivit ett inlägg om klädsel vid olika temperaturer.

ett svettigt löppass

Löpningen kändes så där. Jag tycker inte att jag har hittat ett bra flow sedan maraton. Jag är ju igång och jag tränar, men det är ”kämpigt”. Inte för att alla pass är roliga på sommaren heller när jag är i maratonträning, men nu är det jobbigare. Fast kanske det är vädret. För vem tusan är glad i detta väder, även om det är elva plusgrader. Det är så grått och dystert. Regnigt och allmänt blä.

Det finns kanske en orsak till varför jag brukar satsa mer på styrketräningen på hösten. För att det är mycket roligare att träna inomhus än ute. Nu ser jag nästan mer framemot de passen än vad jag ser framemot löpningen. Det är klart att jag vill springa också, jag blir bara deprimerad av vädret. Just när det är så grått och dystert.

On a side note, för fågelintresserade Pargasbor. Det finns en spännande fågel i Centralparken. Okej, spännande är att ta i, men jag har aldrig sett en tidigare. Jag såg den redan på måndagen när jag var på en promenad, men då hann jag inte fota. Jag trodde först det var en skarv, sen en dopping, men det borde vara en storskrake. Om en bara hade en bättre kamera…

Hur mentalt klara av att springa långt

4 svar

Efter maraton fick jag en kommentar om hur mentalt klara av att springa långt. Eftersom jag tyckte att det var en så bra fråga, förtjänar det ett eget inlägg. På maraton eller lopp generellt är det kanske annorlunda eftersom det finns publik som peppar en. Mycket att se på, en annan runda än man normalt springer. Då är det kanske inte lika lätt att bli uttråkad, men jag tycker att mina tips fungerar lika bra på träning som på ”tävling”.

springa på skärgårdsvägen

Hur mentalt klara av att springa långt

Dela upp det

Mitt överlägset bästa tips oberoende av distans är att dela upp det. Tänk inte att nu ska jag springa 42,2 kilometer. Nu har jag bara sprungit sju, det är jättelångt kvar, det kommer jag aldrig att orka.

På mitt senaste maraton hade jag delat upp det i 10 kilometer, uppvärmning. Fram till 25 kilometer, känn in, hitta tempot. 25-32 kilometer, musiken på, håll i det. 32 kilometer framåt, öppna spjällen, nu får du kuta och trycka på. 41 kilometer framåt, allt du har, ös på. Jag kan inte börja med att springa för hårt, jag vet att det straffar sig senare. Det är klart att det är lätt i början. Fokusera på ett block i taget.

det näst sista långa långpasset

På träning brukar jag dela upp det i antingen distans, eller tid. Lite beroende på i hurudan form jag är. När jag inleder långpassträningen, brukar jag börja med att gå den första 100 metern av varje kilometer, sedan springa i 900 meter tills klockan piper. Om och om igen. Då tänker jag inte på att jag ska springa säg 15 kilometer, utan jag fokuserar bara på 900 meter.

När jag är i bättre form och närmare maraton brukar jag springa i 27 minuter och gå i 3. Främst för att det är lätt att hålla koll på när jag blir trött. Vilan använder jag sedan till att äta och dricka, fylla på med energi. Öva inför lopp. Då blir det ungefär som att spring till vätskestationen, sen får du gå.

steady state

Musik/podd

Musik är egentligen bättre för snabbare pass, medan podd passar för långpass. Eller kanske ljudbok skulle fungera. Hitta en bra podd du bara får lyssna på när du springer långt. Lunka på i eget tempo och tänk inte på att du springer. Lyssna bara på podden.

Musik fungerar bättre när jag är trött och behöver peppig musik. Jag brukar ha som regel att jag får lägga på musiken först efter 25 kilometer på maraton. Det är sen det jobbiga börjar, det är då jag behöver hjälp.

hur mentalt klara av att springa långt

Energi

Jag vet att jag själv är värdelös på det här, men det behövs bara ett dåligt pass och så lär jag mig igen. Du måste äta innan. (Note to self!!) Jag kan inte bara äta grillad majs och sallad kvällen innan. Sen två ynkliga skivor rostbröd och sedan tro att jag ska orka springa långt. Då hjälper ingen musik i världen och det är då jag börjar fuska med min uppdelning. Plötsligt springer jag bara 800 meter och går 200. Tills jag bara går hela tiden.

Extra energi att ha med är också viktigt. Jag tycker om colasmak på gel eller godis. Salt på sommaren, chips eller nötter. Då blir det något att se framemot under vilan. Spring till lyktstolpen, sen får du colagodis och chips.

gels som energi

Spring en ny runda/transportlöpning

För att få variation i löpningen, är det kul med nya vyer. Därför är lopp roliga att springa, för man får se så mycket av en stad man aldrig annars skulle få se. Då finns det hela tiden något att titta på.

På träning kan man springa en ny runda. Har man sprungit exakt allt som finns i hemstaden, ta bussen någonstans och spring hem. Eller kör till grannbyn och spring på deras motionsslinga. Eller spring hem från jobbet, eller till stugan, eller liknande. Är man äventyrlig och inte lika klumpig som jag, kan man springa i skogen.

hur mentalt klara av att springa långt

Det sitter i huvudet

Mycket, om inte allt, sitter i huvudet. Kroppen klarar betydligt mer än man tror. Jag tror det är viktigt att veta att man måste ”kämpa” lite. Pusha sig själv, kommer över gränsen, på andra sidan. Öka långpasset med en till två kilometer per gång. Tio kilometer ena veckan, tolv nästa, sedan 14, så 15, så 18. Plötsligt är du uppe i 20 kilometer utan att du ens tänkt på det.

hur mentalt klara av att springa långt

Cykla

Mycket av mina tips om hur mentalt klara av att springa långt handlar om att lura hjärnan i någon form. Ett tips är också att cykla sträckan. Då blir inte sträckan lika skrämmande. Om jag klarar av att cykla 30 kilometer, borde det också gå att springa det. Typ.

Jag vet att det låter helt jättefånigt, men jag tycker att det fungerar. För om man börjar tänka på det för mycket, varför skulle nån egentligen komma på att springa maraton? Det är ju jättelångt.

Perfekt väder för löpning

2 svar

Så trevligt väder det är då. Regn och rusk och grått och dimmigt. Mysigt värre och perfekt väder för löpning. Fast jag undrar just om det finns något som perfekt väder för löpning? För antingen är det för varmt, eller så är det snöstorm och glashalt. Eller så regnar det och är allmänt ruggigt. Det är bäst att bara springa och inte fundera så mycket på förhållandena.

perfekt väder för löpning

Löpningen kändes ändå helt okej idag. Farten finns nog där nånstans i benen fortfarande, men det är kanske svårt att få ut det när regnet piskar i ansiktet. Inte för att jag behöver vara snabb just nu, men jag tycker inte om en tung känsla i benen. Jag vill känna mig lätt och snabb. Tyvärr vet jag ju att det bara kommer att bli en sämre känsla ju mer vinter det blir. Mer kläder på och tyngre, klumpigare skor. Då är det svårt att känna sig snabb.

Det här är nu den första veckan sedan maraton som var som en normal träningsvecka för mig. Tre löppass i veckan, ett styrkepass och en promenad. Fortfarande lite lägre intensitet än normalt, men mängden pass är samma. Härifrån kan jag bygga vidare. Nu är jag igång igen och kroppen svarar bra. Jag känner mig inte sliten, utan stark. Visserligen får jag träningsvärk av styrketräningen, men det är väntat.

Nu är planen att fortsätta på samma sätt. Snart ska jag börja simma igen och det kommer antagligen att ersätta promenaden. För let’s face it. Löpning kan jag göra i regn, för det är ändå träning, promenader gör jag bara i fint väder 🙂

Dags att ta tag i styrketräningen

Lämna ett svar

Jag har nu tränat styrka två gånger sedan Tallinn maraton. En gång förra veckan och en gång den här veckan. Varje gång när jag haft en paus, får jag sån jäkla träningsvärk efteråt. Jag vet att det är självförvållat när jag haft en paus på… tre månader. Men det blir alltid så inför Tallinn. Först lättar jag på träningen inför maraton. Både på längden på löppassen, på intensiteten och också på styrketräningen. Inför maraton vill jag ha en lätt, snabb känsla. Inte tunga ben fulla med mjölksyra efter ett tungt benpass. Och efter maraton blir det också en naturlig paus. Men nu är jag redo att ta tag i styrketräningen igen.

tre veckor av styrka

Jag vet att jag behöver det för löpningen, men annars också. Axlarna värker och nacken är stel. De behöver rörelse, annat än löpning. Det är verkligen dags att ta tag i styrketräningen. Pass nummer två kändes ändå bättre än första passet. Jag har redan kunnat ta tyngre vikter, och det efter bara två gånger. Det är åtminstone en positiv sak när jag börjar om. Att det går så fort att se framsteg i början. Sen att jag får världens träningsvärk är ju förstås inte så kul.

dags att ta tag i styrketräningen

Nu är jag i alla fall igång igen. Jag vet inte om man kan kalla två gånger för en rutin ännu, men just nu känns det åtminstone okej att träna styrka. Det är kanske inte roligt ännu, men okej. Allt behöver inte alltid vara så roligt. Huvudsaken är att jag gör det. Roligt kan jag ha senare. Under löppassen när jag flyger fram för att jag fått starkare ben av styrketräningen.

Målsättning för slutet av året

Lämna ett svar

Efter Tallinn maraton brukar jag alltid ha en viloperiod. En period där jag inte har några träningsplaner eller mål. Jag brukar börja med mina promenader, sedan blir det löpning och övrig träning och plötsligt vill jag ha ett mål igen. Oftast med fokus på att springa ett visst kilometerantal för att få en jämn och fin siffra i slutet av året. Så är fallet inte nu. Istället kommer min målsättning för slutet av året vara annorlunda.

min målsättning för slutet av året

Jag har hela året, sedan mars ungefär, fokuserat på att bli snabbare igen. Jag tror att det var en av orsakerna till att maraton gick så bra i år. För att jag fått upp grundtempot och faktiskt blivit snabbare. Både på kortare distanser och på maraton. Min målsättning för slutet av året kommer därför att vara att bibehålla snabbheten.

Jag skriver bibehålla för jag vet att det kommer att bli svårt att träna snabbhet när det blir snöslask och isgator. Målsättningen är snarare att jag i alla fall inte ska tappa så mycket. Eftersom jag inte behöver springa långt just nu, kan jag lika gärna springa fort. Jag behöver inte springa långpass, för jag tränar inte inför maraton, men jag har heller inget totalmål kilometermässigt för året. Jag har redan sprungit långt över 1000 kilometer i år, men jag har jättelångt till 1500. Då är det egentligen sak samma om totalen för året landar på 1300 eller 1400. Så snabbhet it is.

Just nu är det ännu fint väder, om än lite kallt, men bara vägar. Ingen snöslask eller halka. Jag borde kunna springa rundor i under 7:00 tempo. Jag kan springa intervaller om jag vill. Det kan jag väl göra på vintern också, men det är lättare att känna sig snabb när man inte har fyra lager kläder på, stela ben och dubbskor.