Idag var det då dags för mig att springa tusingar. Jag har inte sprungit såna intervaller på evigheter utan brukar istället springa 6 x 800 m. Idag var tanken 5 x 1000 m. Jag började med att värma upp ungefär 1,5 km och efter det blev fullt ös. Nå ja, nästan iaf… Den första intervallen visade sig vara den snabbaste som jag sprang, medan intervall 2, 3 och 4 gick på exakt samma medelfart. Hmm… Jag undrar just om det kan stämma, runkeeper är kanske inte känd för att vara så pålitlig.
Den sista intervallen blev sedan den näst snabbaste och det får jag vara nöjd med. Det märktes nog att jag inte sprungit långa intervaller på ett bra tag, det var svårt att välja en lämplig fart. Den första var den snabbaste som sagt, men kanske jag brände allt mitt krut för tidigt. För sedan gick de övriga intervallerna inte närapå lika fort. Dessutom börjar jag bli mer och mer övertygad om att jag måste skaffa mig en ordentlig pulsklocka (med gps alltså), en sådan som jag kan hålla reda på farten medan jag springer och inte bara få veta den efter ett avslutat pass. Kanske jag då skulle ha lite jämnare fart… Det kanske kan bli som en tidig julklapp åt mig själv…
Det var hur som helst jättevackert väder ute. Perfekt höst- och springväder. Jag älskar hösten när det är så här fint ute. Och nu har det äntligen blivit lite varmare ute igen, så jag behöver inte frysa för tillfället. Jag är inte redo för vinter ännu…
0
Jag känner igen det där. Särskilt då jag inte springer långa intervaller så ofta som jag kanske borde (*harkel*) När man väl gör det är det svårt att hitta ett jämnt tempo.
Skönt att höra att jag inte är den enda som har problem med att hitta jämn fart 🙂