Ibland har jag tur

Idag var tanken att jag skulle springa ett lite snabbare pass eller intervaller, men jag var osäker på hurudant. Så råkar jag se att Träningsblogga tipsar om norska intervaller… Sagt och gjort alltså, det fick det bli.

Nu är min rubrik lite missvisande, för jag vet inte om jag vill kalla det tur att jag fick tanken att springa dem. Jösses amalia vad det var jobbigt! 4 gånger 4 minuter, ungefär så snabbt som möjligt. Halvvägs in i den andra intervallen, kom kräkkänslan…

Trots den stundtals (väldigt) jobbiga känslan, var det skönt efteråt. Fast det är det alltid när jag sprungit intervaller. Det är kanske inte så kul just där och då, men efteråt känner jag mig som en vinnare.

Jag har tyvärr inte ännu heller lyckats fixa till min klocka, den visar fortfarande bara tid/sträcka, inte hastigheten på mina intervaller. Jag trodde redan att jag löst problemet, men tydligen inte. Jag måste fortsätta experimentera med inställningarna. Gissningsvis gick mina intervaller idag i 4:50 tempo-ish. Jag försökte snegla på klockan medan jag sprang och det var väl i de trakterna farten rörde sig.

Imorgon blir det vilodag och på söndagen har jag planerat in långpass. Det har nämligen lovats solsken och 12 grader.

0

0 tankar kring ”Ibland har jag tur

  1. Åsa

    Fattar bara inte hur man kan springa fort så länge och flera gånger! Fast en dag ska jag väl testa jag också, men jag väntar lite. Men grymt bra jobbat! Alla galningar som ger sig på den sortens intervaller imponerar otroligt på mig!

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *