Dagens långpass resulterade i nästan 19 kilometer och en genomblöt och genomfrusen löpare. Det började så bra, det var soligt och fint väder och benen kändes riktigt pigga trots en arbetsdag. Jag skulle alltså springa hem från jobbet igen.
Jag tyckte att jag hade riktigt bra fart, för att vara långpass och i relation till pulsen. Så jag tänkte redan att fredagens intervaller hade gett resultat. Det kanske de i.o.f.s har gjort också, men nu slutade rundan lite snöpligt. 
Jag tyckte att himlen såg mörk ut och det hade faktiskt lovats regn, men eftersom det var så soligt när jag startade så tänkte jag inte så mycket på det. Jag stannade och fotade när jag hade ungefär sju kilometer kvar. Himlen var verkligen svart och jag ville hinna hem innan regnet.
Gjorde jag det? Nej! När jag var kanske fyra kilometer hemifrån så öppnade sig himlen. Det kom regn, det kom hagel, det kom snö… Alltså hur kan jag bli så blöt på fyra kilometer? Det var såå skönt att gå i en varm dusch och bastu efteråt kan jag tala om för er. Nu känner jag mig som en ny människa.
0
Fyyyy! Och jag som tyckte lite synd om mig som hamnade i en hagelskur när jag sprang igår – men den gick ju över på nolltid och jag kunde till och med ta av jackan några kilometer senare.
Tur ändå att det var på slutet som det började regna och att du sprang hela vägen hem. Då fick du ju snabbt av dig det blöta!
Bra jobbat!
Jag tänkte på de stackare som sprang Stockholm maraton 2012 och tänkte kunde de då, så kan jag nog också springa nu.