I-landsproblem och snilleblixten

Som jag skrev igår så börjar mina långpass vara över två timmar i längd, ibland ännu längre. Jag har mina vanliga rundor, som jag sprungit många (!) gånger tidigare. Jag vet exakt hur långa de är och hur länge de tar. Behöver jag ens säga att det är ganska tråkigt ibland.

Jag har min 5:a, min 7:a, min 10:a och så då kanske 15 kilometer och spring hem från jobbet rundan, 19 kilometer. Alla dessa, med undantag när jag springer hem från jobbet, börjar med samma två kilometer ungefär. Sen vet jag att viker jag av till vänster blir det 5, till höger 7 osv…

Nu då till mitt problem. Det är ju så förbaskat tråkigt att alltid springa samma runda. Nu när jag dessutom ska springa längre så vet jag inte var jag ska springa. Så kom jag på att jag kan springa samma runda, fast två-tre gånger. Det löser ju inte problemet med att det är tråkigt att springa samma runda, men… Eftersom mitt kommande maraton i sommar kommer att springas två varv runt halvmara banan, så är det bra träning för mig (och pannbenet) att springa samma sak två gånger.

Lura hjärnan lite. Hahaa… du är nästan hemma (= i mål), men nu ska vi ännu fortsätta! Lika länge till. 

2016-05-25 21.20.21

Favoritblomman blommar nästan

0

0 tankar kring ”I-landsproblem och snilleblixten

  1. Åsa

    Haha, jag förstår precis! Och det där med att lura hjärnan är ju nästan a och o när det gäller löpning!
    Men har du dessutom testat att springa och lyssna på något? Typ en bok eller en pod? Det kan bli ganska skön distraktion när man behöver det.

    Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Förut sprang jag ALLTID med musik, men jag har slutat med det. Främst för att min telefon krånglade mycket med musiken och jag blev så irriterad på det. Dessutom vill jag inte förlita mig på det för att orka, utan vill ”klara mig utan”

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *