Idag känner jag mig redan mycket bättre, tack och lov. Jag har t.o.m. varit på en promenad. En liten halv timmes promenad runt kvarteret i maklig takt, men en promenad trots allt.
Ifall allt känns bra imorgon fortfarande, så ska jag kanske våga mig ut på en springtur. Det är nästan så att jag är nervös över det. Kommer jag ens ihåg hur man springer mer? Det är över en vecka sedan min senaste runda, sedan mitt senaste träningspass överhuvudtaget. Men med tanke på hur jag har mått de senaste dagarna, så är det inte ens så att jag har saknat/tänkt på det.
Nu när jag har piggnat till, så har tanken på sommarens maraton dykt upp igen… Jag skulle ju anmäla mig på tisdagen, för att det var sista dagen det var billigare då, men gjorde det aldrig. Med över en veckas träningspaus känns ett maraton skrämmande nära. Min ”vila” kom vid sämsta möjliga tidpunkt…
0