Det har varit lite si så där med träningsmotivationen efter sommarens halvmaraton. Jag brukar oftast ha flera lopp inplanerade till hösten, men i år har jag inget planerat. Jag behöver nog ha ett specifikt mål eller lopp som jag ska springa, annars blir min träning väldigt ostrukturerad.

Jag har haft svårt att bestämma mig för vad jag ska satsa på. Vill jag bli snabbare, vill jag springa längre sträckor, ska jag satsa mer på styrketräningen… Jag vill så mycket och helst allt på en gång 🙂 Jag drömmer även om att nångång delta i triathlon, så jag borde ta tag i den där simningen.

Nu tror jag dock att jag har bestämt mig för vad jag ska satsa på. Jag ska ge det här med (låg)pulsträning en ny chans. Jag har försökt med det tidigare, men alltid blivit så frustrerad över att det går så långsamt, så jag har gett upp. Jag förstår logiken i det hela och jag vet med mig själv att jag springer mina långpass och distanspass för snabbt, och mina snabba pass för långsamt. Eller tja, jag springer alla pass i ganska samma fart helt enkelt…

Nu ska jag verkligen försöka få en ändring på det hela. Springa med låg puls mina distans- och långpass. Den ska inte gå över 150. Jag har hittills sprungit två gånger med det tänket, lördagens och söndagens runda. Det gick väl sådär… Det var ett konstant kollande på klockan och jag var tvungen att sänka tempot rejält och gå lite mellan varven. Men det gick! Medelpulsen för båda passen var 146 och 148, så bevisligen går det ju.

Jag tror det främst sitter i huvudet. Jag har jobbat med mitt tempo länge och kämpat med att kunna springa rundor med medeltempo som börjar på 5-nånting och inte 6-nånting. Så att nu behöva springa i tempo 8-nånting är tungt mentalt. Jag försöker att inte bry mig och tempot, utan bara fokusera på att hålla pulsen låg. Jag ska ge det tre månader och så utvärderar jag på nytt sedan.