Det där lät visst lite väl dramatiskt. Jag ska försöka förklara vad jag menar. På lördagen går Kaarina Syysmaraton av stapeln. Jag har de två senaste åren sprungit 10 km där, det har alltid varit mitt sista lopp för säsongen. Jag gillar banan, det är en snabb bana och jag har sprungit bra tider där.
Jag har haft i tankarna att jag även i år skulle springa 10 km där. Samtidigt så har jag ”vetat” att jag antagligen kommer att vara på jobb då enligt vårt rullande schema på jobbet. Vi jobbar i fyra veckors perioder, där det efter fyra veckor börjar om från början igen, med samma arbetsturer. Så jag kan räkna ut längre fram hur mitt schema kommer att se ut. Förstås förekommer det ibland ändringar, så det har jag hoppats på in i det sista.
Förra veckan fick vi vårt arbetsschema och som jag redan gissat så kommer jag att jobba på lördagen. I ett svagt ögonblick tänkte jag att jag kanske skulle hinna springa i alla fall. Starten för 10 km är nämligen redan 10:35 och jag börjar jobba först klockan 12… Springer jag i mitt ungefärliga tävlingsfart på milen på ca. 1 timme så borde jag hinna…
Sedan insåg jag att det kanske inte är värt det i alla fall. Jag vill inte stressa till jobbet och komma dit genomsvettig med andan i halsen. Samtidigt gör det säkert inte nytta för min prestation att stressa och hela tiden tänka på att jag måste hinna till jobbet. Jag vill kunna njuta av loppet och stämningen och inte vara stressad redan från starten.
Dessutom är jag kanske inte riktigt i sådan form jag vill vara i. Jag har ju sprungit med låg puls sedan början av augusti och det betyder att jag har sprungit i långsammare tempo än normalt. Jag tror nog att konditionen har förbättrats, men knappast snabbheten. Så frågan är om jag ens kan springa kring timmen i dagsläget? Och kan jag inte springa det, så vet jag inte om det är värt besväret. (och nu menar jag absolut inte att man måste springa under timmen på millopp för att det ska ”räknas”, men det är min nivå)
Får jag inte ens njuta av stämningen och loppet för att jag måste stressa till jobbet och dessutom springer på en tid som jag blir besviken över, så är det inte värt det. Jag har sprungit lopp tidigare och kommer att springa många fler, det här skulle i så fall bara bli ett i mängden. Dessutom är det ju inte direkt gratis heller…
Men tja… Liiiite surt är det trots allt! Jag vill ju springa!
Foto: Tomi Junnila
Vad trist att du inte kan springa i år! Men som du säger låter det ju inget vidare om du skulle bli tvungen att stressa iväg till jobbet sen, det tar nästan bort halva glädjen av att springa lopp och det är väl ändå mest därför vi motionärer gör det ?
Blev du officiellt fotad ifjol? Jag blev det inte, men det kanske beror på vilken sträcka man sprang?
Jag lyckades visst fastna på bild i fjol. Jag tror jag finns med på foton vid målrakan också, men då är minen inte lika glad mer 🙂
Ja, de är ju sällan väldigt smickrande de där fotona som tas i slutet av lopp eller efter lopp ?
Nu såg jag att årets foton har kommit, och jag hade fastnat på ett på slutrakan. Måste vara världshistoriens sämsta foto på mig! Alltså herregud, jag skrattade så tårarna nästan rann. Dessutom märkte jag att jag visst också hade fastnat på foton från förra årets lopp, men de var tagna under sträckan och där såg jag ändå lite mer normal ut 😉
Som tur ser ju ingen bra ut på foton från målrakan 🙂 Alla är lika röda och svettiga och ser lika plågade ut. Dessutom tyckte jag att fotografen hade fotat från en konstig vinkel, eller det var ju verkligen en närbild av vissa 🙂