Nu är det färdigkalasat för en tid. I alla fall tills tisdagen 🙂 Min bror fyller år då och då är det dags för nästa kalas. Det är mycket kalas här i november för snart fyller även mamma år. Och så blir det ju jul…
Det blev en springtur idag innan kalasen. Jag fick ihopskrapat hela 12 kilometer. Frågan är om det var värt det. Jag har nämligen nackspärr från helvetet nu. Det går inte att vända på huvudet och det gör så ont så ont. Jag kände av nacken lite när jag stack iväg på min runda, men jag tänkte inte så mycket på det.
Jag tror inte att jag har haft så här sjukt tidigare. Vrider jag huvudet lite ens åt fel håll eller för mycket så strålar smärtan. Känns det så här imorgon finns det inte en chans att jag kan jobba. Alla rörelser gör ont, jag vill bara sitta blickstilla och inte alls röra på mig. Försök jobba på ett café sedan. Som tur så har jag snälla kolleger, så plan b ifall jag inte kan jobba imorgon är redan fixat. Det är skönt att inte behöva fundera på det.
