Tagg: sjuk (sida 1 av 2)

Vilken dag

Jösses vilken dag det har varit idag! Jag har just och just överlevt mitt tandläkarbesök. Det känns mycket värre än det gjorde senast. Det var mycket svårare att få loss tanden och allt gör mycket sjukare nu. Såret blöder, huvudet bultar och jag tycker väldigt synd om mig. Jag hoppas att det är bättre imorgon.

Den här gången hade jag i alla fall lärt mig från senaste gången och ätit innan besöket. Så som jag känner mig just nu, kommer jag inte att kunna äta på länge. Jag vill mest sova. Ligga på soffan, se på film och känna mig ynklig.

vilken dag

Nu hoppas att jag att jag inte behöver ta bort fler visdomständer!

3

Jag vill ha mat

Jag är hungrig, jag är trött och jag vill ha mat. Jag har överlevt borttagningen av visdomstanden, det var väl egentligen inte så farligt. Det gick snabbt och smidigt och inga komplikationer. Problemet är snarare nu efteråt när jag inte får eller kan äta. Jag kan i princip bara äta flytande föda än så länge och jag är hungrig. Jag vill ha riktig mat. Mat att tugga på, inte saftsoppa. Det ger mig inte alls tillräckligt med energi och jag går omkring som en zombie. En zombie med svullen kind och blodsmak i munnen. Så även om jag kunde äta, är jag inte direkt sugen. Det är en konstig kombination.

jag vill ha mat

Träning är inte ens att tänka på. Det finns ingen energi eller ork till det. Jag har mest legat på soffan och kollat på film eller tv-serier. Vilket i och för sig inte alls gör mig piggare. Jag har inte ont, men jag känner mig så trött och energilös. Kanske värkmedicinen tröttar ut mig, men mycket tror jag att beror på att jag inte ätit något ordentligt sedan frukosten igår. Jag försökte äta en macka idag på morgonen, men det gick inte att tugga. Jag får hålla mig till saftsoppa och yoghurt.

Imorgon ska jag på jobb igen. Förutsatt att jag inte somnar stående, ska det nog gå bra 🙂 Det är säkert bara bra att komma ut ur huset och aktivera mig. Dessutom tror jag nog att det är bättre imorgon. Det är betydligt bättre idag redan mot vad det var igår. Då kunde jag knappt öppna munnen eller prata normalt, för att jag var så bedövad i ansiktet. En dag vila ännu och en god natts sömn gör säkert mycket. Och mat. Nämnde jag att jag vill ha mat?

1

Kurerar mig från förkylning

Min förkylning visade sig vara av den värre sorten, jag har inte alls blivit bättre. Snarare sämre. Jag har helt tappat rösten. Jag hostar, harklar och jag bara väser när jag försöker prata. Det kommer inget ljud. Nu ska jag vara ledig i två dagar och förhoppningsvis är det bättre till helgen. Jag kurerar mig genom att äta kycklingsoppa, glass och dricka honungsvatten. Jag har även köpt ingredienser till att laga min ingefärashot igen. Det är kanske för sent för att det ska hjälpa nu, men jag tänker börja ta den i förebyggande syfte. Jag var inte sjuk på hela vintern eller våren när jag drack av den. Vet inte om det var tack vare den, men gott är det. Det kan inte skada att dricka av det igen tänker jag.

0

Så. Jäkla. Typiskt

Jag hann knappt skriva att jag från och med nu skulle fokusera på maraton, innan jag blev sjuk. Typiskt. Jag sprang intervaller på fredagen och allting kändes bra då. Jag läser i mitt inlägg att jag skrev att kroppen inte riktigt var med på noterna, att jag fick kämpa. Jag tänkte inte så mycket på det då. Jag är väl alltid tvungen att kämpa på intervaller? Jag menar, det är ju intervaller. Pulsen var inte högre än normalt, den gick ner under vilan och vilopulsen var som den brukar när jag startade klockan. Jag trodde den sega känslan berodde på resan och att jag inte var återhämtad från den.

Men på lördagen kände jag direkt när jag vaknade. Förkylning på kommande. Så jäkla typiskt alltså. Jag har inte tid med en förkylning. Jag tycker inte att min träning gått alls bra under juni. Jag har hittills sprungit 64 kilometer i juni. Det är inte bara en känsla jag har. Jag har verkligen inte tränat bra inför maraton. Speciellt många fler kilometer lär det inte bli i juni heller, eftersom jag fortfarande snorar. Jag har känt mig pigg hela tiden, inte haft feber (det har jag aldrig, och har jag, så har jag 40 grader), inte ont i halsen mer, men detta snor. Det finns ingen stop. Jag väntar med träningen, förstås, men det kliar i kroppen. Både av tristess och av stressen inför maraton.

Det känns surt att inte kunna träna. Det känns också typiskt att bli sjuk, när jag vill komma igång igen. Jag skyller på flygplanet och på den torra luften där. Jag hoppas det går över fort och att jag kan träna innan veckan är över. Jag känner mig redan bättre, men väntar för säkerhets skull några dagar till. För vill inte, inte, inte bli sjuk fler gånger. När det här har lagt sig, då jäklar ska jag träna inför maraton.

0

Ännu mera vila

Idag var det tänkt att jag skulle ha sprungit långa intervaller. Samma intervaller som förra veckan, 6 minuter i 7:00 tempo och 2 minuter i 5:30 tempo. Jag hade egentligen utmärkta förutsättningar, vädret var prima, solen sken och det var varmt. Jag var ledig och hade hela dagen på mig. Jag var utvilad och pigg…

Det var bara en liten detalj som var fel. Jag har så fruktansvärt ont i ryggen att jag knappt kan röra mig. Att springa intervaller är inte ens att tänka på. Jag har tagit mig igenom dagen med hjälp av triangelmedicin som blev kvar från i höst då när jag hade nackspärr. Jag förstår inte vad jag har gjort, jag kan inte komma på något specifikt ögonblick som gjorde att jag fick så här ont.

Blir det inte bättre imorgon är jag väl tvungen att gå till läkaren och sjukanmäla mig till jobbet. Jag vill inte sätta kollegorna i klistret eftersom det är köpcentrets där jag jobbar ”rea-dagar”, skanssiaiset.  Det kommer att vara mycket folk och vi har redan ont om personal. Ifall jag sjukanmäler mig så vet jag att det kommer att vara problem att hitta en ersättare…

Jag vet att man inte ska tänka så, är man sjuk så är man, men… Hmph! Vårblommorna blommar i alla fall…

20170326_172615

0

Träningsveckan avslutad för min del

På måndagen när jag skrev min träningsplan för veckan så kändes allting bra i kroppen. Jag har inte riktigt hållit mig till planen, men jag har i stort sätt följt den. Jag sprang mitt planerade långpass på torsdagen i stället för fredagen. Det passet slutade förövrigt på 14 kilometer, inte riktigt 15 som jag strävade efter. Passet i sig var bra, benen var pigga och pulsen okej, men det började snöa massvis efter ca 10 kilometer. Jag var dyngsur när jag kom hem och kall. Jag vet att jag skulle ha orkat springa en kilometer till, men jag ville inte riskera att bli förkyld i de förhållandena.

Igår sprang jag snabbare än jag gjort på länge och det verkar som om kroppen inte tyckte om det. Jag har nämligen ont i benhinnorna på högra ben. Jag tänker vara förnuftig och ta det säkra före det osäkra och vila imorgon. Som det känns just nu, så vill jag inte springa. Det gör helt enkelt för ont.

Egentligen gör det inte så mycket, för jag hade planerat ett kortare pass tills imorgon. Jag hade tänkt mig en lugn och mysig femma. I det långa loppet vet jag att det inte spelar någon roll ifall jag springer fem kilometer imorgon eller inte. Det som däremot kan påverka är om jag springer skadad.

Vila it is!

20170215_171531

Bilden har absolut inget med texten att göra, men ett inlägg måste ha en bild

0

Lugn(are) (tränings)vecka

Den här veckan kommer att bli en återhämtningsvecka träningsmässigt. Dels är det mycket på jobbet, det finns helt enkelt inte tid till träning. Den största orsaker är ändå att jag känner mig lite småsjuk.

Förra veckan när jag sprang så hade jag högre puls än vad jag brukar ha. Den var högre redan hemma när jag startade pulsklockan och var svårare att kontrollera under passen. Jag gissade redan då att jag kanske hade en förkylning som lurade i kroppen.

Jag tror att förkylningen bröt ut under julhelgen. Jag var kanske stressad inför den, fast jag inte tyckte att jag var det. Det har varit mycket här före, mycket på jobbet, begravningen, vår katt som var sjuk… Jag tror helt enkelt att det blev för mycket för kroppen till slut och att den därför inte orkade kämpa mot förkylningen mer.

Nu har jag lite kli i halsen, täppt näsa och en allmänt trött känsla. Jag har inte feber, men jag har förhöjd kroppstemperatur. Den har varit där kring 37,0-37,5. Så inte riktigt feber, men inte riktigt frisk heller. Nu är det vila som gäller, ingen träning tills jag känner mig frisk igen.

2016-12-25-15-30-20

0

Nollställt hjärnan

Just precis som jag skrev att min plan med löpningen för tillfället är att satsa på lugna pass och inte tänka på farten. Bara fokusera på låg puls och på distansen. Vad gör jag inte idag? En fullständig urladdning av kroppen, full ös medvetslös ungefär. Så här fort har jag inte sprungit på evigheter och pulsen var därefter.

Idag var det precis vad jag behövde. Min hjärna bara snurrar med tankar och oro och jag behövde verkligen nolla läget. Jag är orolig för min mormor som tyvärr bara blir sämre och sämre. Dessutom så är våra två katter sjuka. De har matvägrat i ett par dagar nu och idag blev vi tvungna att ta den ena till veterinären.

De hittade inget fel på honom, men han måste börja äta nu. Men han vägrar. Vi har bytt mat, gett skinka, räkor, tonfisk, grynost… Inget går ner. Nu har vi fått pulver som blandas med vatten och en spruta som vi ska tvångsmata honom med. Jag är extra orolig för honom eftersom han drar sig undan och gömmer sig. Vilket inte alls är ett bra tecken med katter. Hon äter i alla fall lite. Jag tror främst hon påverkas av honom och hans matvägran.

Idag var det inte läge för en mysjogg med lågpuls. Idag behövde jag få något annat att tänka på en stund och jag sprang bara på känsla. Vilket resulterade i ganska hög fart eftersom jag antagligen hade så mycket adrenalin i kroppen.

img-20161202-wa0000

0

Sjukledig

Jag är väldig sällan sjuk, eller inte så att jag är ledig från jobbet i alla fall. Då för ett par veckor sedan när jag hade lite förkylningssymptom, så var jag ju ledig från jobbet enligt arbetsschemat. Sen när det väl var dags för mig att återgå till jobbet, var jag redan frisk.

Det här är alltså första gången på kanske två år som jag sjukanmält mig. Och för nackspärr sedan! Det går helt enkelt inte att vrida på huvudet. Jag var till läkare igår och fick två olika mediciner. En smärtstillande och en muskelavslappnande. Hittills har jag inte märkt någon skillnad, förutom att jag blir jättetrött av medicinen. Jag har sovit en tre timmar lång tupplur idag. *zzzzz*

Mitt nackspärr har kommit väldigt olägligt, fast när är det någonsin lägligt? På torsdagen ska vår hankatt kastreras nämligen. Då när jag bokade veterinärtiden,  visste jag inte att sambon är på kurs den dagen. Så jag är tvungen att gå själv. Jag var redan nervös för situationen i sig. Han (katten alltså) får inte äta något 10 timmar före ingreppet. Jag vet att det kommer att vara en måttligt glad katt på morgonen, som ser när honkatten äter och han inte får något. Sedan ska jag på något sätt fånga in kattfan och få honom i buren och inte bli alltför klöst i processen. Med nackspärr!

Nämnde jag att jag inte får köra bil? Både för att jag inte kan vrida huvudet och p.g.a medicinen som gör mig jättetrött. Det är ännu ett litet logistiskt problem hur jag ska ta mig till veterinären. Taxi? Ringa mamma? Med tanke på att känna sig vuxen

img-20161109-wa0000

0

Slut på kalasen och nackspärr

Nu är det färdigkalasat för en tid. I alla fall tills tisdagen 🙂 Min bror fyller år då och då är det dags för nästa kalas. Det är mycket kalas här i november för snart fyller även mamma år. Och så blir det ju jul…

Det blev en springtur idag innan kalasen. Jag fick ihopskrapat hela 12 kilometer. Frågan är om det var värt det. Jag har nämligen nackspärr från helvetet nu. Det går inte att vända på huvudet och det gör så ont så ont. Jag kände av nacken lite när jag stack iväg på min runda, men jag tänkte inte så mycket på det.

Jag tror inte att jag har haft så här sjukt tidigare. Vrider jag huvudet lite ens åt fel håll eller för mycket så strålar smärtan. Känns det så här imorgon finns det inte en chans att jag kan jobba. Alla rörelser gör ont, jag vill bara sitta blickstilla och inte alls röra på mig. Försök jobba på ett café sedan. Som tur så har jag snälla kolleger, så plan b ifall jag inte kan jobba imorgon är redan fixat. Det är skönt att inte behöva fundera på det.

2016-11-13-12-40-54

Håll tummarna att det här snart går över!

0
« Äldre inlägg

© 2020 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑