Träningsblogga-Ida har många gånger berättat om hur hon började springa för att hon inte hann med spårvagnen en gång… Idag var jag i en liknande situation. Jag slutade jobbet 19:15, min buss startade 19:15 och jag ville verkligen hinna med den. I mitt huvud tänkte jag att det tar ungefär 8 minuter för den att komma till min hållplats och det tar ungefär 10 minuter för mig att gå. Jag hinner.
Halvvägs till hållplatsen inser jag att jag inte kommer att hinna. Jag får helt enkelt springa till den. Sagt och gjort. Jag sprang. Med vinterkappa, vinterkängor, mössa, shoppingpåsar och vad fan. Men! Jag hann!
Med fem sekunder till godo spurtade jag till hållplatsen och såg bussen komma. Jag hann inte ens ta fram busskortet, utan jag fick gräva fram det ombord på bussen… Med det spelar ingen roll, för jag hann med bussen!
Tack <3 löpning! Jag visste väl att alla pass i regn och rusk var till nytta!
Perfekt! En anledning till varför man springer… 😀
Och jag var inte ens andfådd, bara genomsvettig. Visade sig att jag inte riktigt var klädd för löpning 🙂