Sämsta idén någonsin

Ponera att självförtroendet inför lördagens maraton vacklar. Vad ska man då inte göra? Jo, gå in på diverse diskussionsforum och läsa om andra människors uppladdning inför maraton. Läsa om andra som sprungit betydligt mer och längre långpass än jag gjort och som undrar om de ska klara av att springa ett maraton. Jag läser om personer som sprungit 35 kilometer flera gånger och som är nervösa om de ska orka hela sträckan. Här sitter då jag som har som längst sprungit 27 kilometer… Hur ska jag då orka springa 42,194 kilometer om någon som sprungit 35 kilometer inte orkar det?!

Äsch! Det finns inte så mycket att göra åt saken mer. Imorgon hämtar jag ut nummerlappen och nu tänker jag bara äta och fokusera på positiva tankar. Jag kommer att fixa det. Jag kommer att fixa det. Jag kommer att fixa det…. Happy thoughts only 🙂

IMG_20170629_173345

0

0 tankar kring ”Sämsta idén någonsin

  1. Löpar-Åsa

    Kom nu ihåg att löpning till extremt stor del handlar om HUVUD, inte ben. Så klart måste du tänka ”Jag fixar det här!” Något annat finns inte på agendan. Även när det är tungt, kom ihåg det. Du kan mycket väl konstatera att det är tungt, men sen lägger du på ”men jag fixar det!”
    För du fixar det. Om någon gör det, så är det du.
    Sen säger jag direkt att jag förmodligen inte hinner uppdatera mig på hur det har gått för dig förrän tidigast tisdag, för jag ska sitta ett par dagar i bil på väg till Norrbotten. Men så klart, du kanske postar på Insta??? Snälla, gör det! För jag kommer att tänka på dig imorgon!

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *