Enligt träningsplanen för de kommande veckorna skulle jag springa långpass under helgen. Tanken var att jag skulle springa 12-14 kilometer, det längsta jag sprungit sedan början av juli. Igår klockan två bytte jag om till träningskläder och begav mig ut. Det hade regnat från och till och jag ville vänta tills det klarnade upp. Till sist kunde jag inte vänta längre, eftersom festligheter väntade på kvällen och jag ville verkligen få till mitt pass.

Det regnade inte när jag startade, det var snarare en tryckande värme, som om det kunde komma en åskskur när som helst. Jag hade så varmt och var genomblöt när jag kom hem. Delvis av regn, men mestadels av svett.

Jag hade planerat att ta det lugnt och bara få till mina kilometer. Värmen gjorde att jag var tvungen att gå på sina håll för att ha mer kontroll över pulsen. Den var lite för hög med tanke på att jag skulle springa ett lugnt långpass, men andningen fungerade bra. Benen var inte speciellt pigga idag och när jag försökte på mig några fartökningar mot slutet, fanns det inget tryck alls.

Totalt blev det strax över 12 kilometer. Jag hade kunnat sluta efter 11, för jag var hemma då, men jag sprang en extra runda runt kvarteret för att få ihop till tolv. Egentligen gör en kilometer hit eller dit inte mycket för formen, men mentalt känns det bättre. Dessutom gör det gott för självförtroendet att veta att jag kan göra upp en träningsplan och följa den.