Förra veckan gjorde jag mitt första styrketräningspass på evigheter. Det resulterade i grym träningsvärk, som väntat, och jag lovade att nu skulle jag inte låta det gå lika länge mellan passen. Idag var det tänkt att jag skulle ha tränat styrka igen. Vad lyckas jag inte göra då? Jo, få världens största papercut som går genom hela handflatan. Det mäter säkert tio centimeter. Det går från handleden, till pekfingret, precis tvärs över. Det gör inte direkt ont, det blöder inte, men det sitter på ett extremt olämpligt ställe. Hur kan ett så litet (och med litet menar jag ett sår som inte är djupt), göra så stor skada.

Jag fick skippa tanken på styrketräning idag, eftersom det inte går att hålla i en hantel. Poängen med min styrketräning nu var att jag skulle göra med vikter igen, och inte bara fokusera på kroppsvikt som jag gjort tidigare. Istället för styrketräning blev det löpning. Inte fy skam det heller, men jag ville ju komma igång med styrkan igen. Få det till en rutin en gång i veckan. Löpningen kommer automatiskt, det behöver jag inte planera in eller tänka på att få till. Jag skulle ju helst bara springa, men vet hur viktigt styrkan är.

Jag hoppas kunna göra mitt planerade pass styrketräning senare den här veckan. Jag tror nog att mitt sår kommer att läka snabbt och det borde inte vara några problem att träna styrka i helgen. Men att jag kan vara så klumpig alltså! Jag är mest bara irriterad på mig själv. Vem får ett papercut på 10 centimeter?!