Långpass i höstsolen

Det är lyx att kunna springa mitt på dagen och när dagen dessutom bjuder på ypperligt höstväder finns det bara en sak som gäller. Långpass löpning. Sist som jag sprang långpass blev det 10,5 kilometer. Idag ville jag springa längre än det. Jag hade inte bråttom någonstans, utan skulle vara ledig hela dagen och kvällen. Jag beslöt mig därför för att ta med mig kameran, alltså telefonen, och försöka fota lite bilder längs vägen. Vädret var underbart, soligt, varmt och precis som så jag vill att hösten ska vara.

Jag lunkade på i sakta mak och genast märkte jag varför jag inte brukar ha telefonen med mig. Herrejösses som den skumpade i jackfickan. Hur kunde jag tidigare alltid springa med telefonen i en ficka på armen? Det är ju jätteobekvämt! Eftersom telefonen var med och störde, tänkte jag att det är bäst att jag fotar massor nu. Så att den inte är med i onödan.

Jag sprang en runda jag inte sprungit på ett bra tag. Det är en tråkig runda eftersom den inte går att springa ”runt”. I något skede måste jag helt enkelt bestämma mig för att vända om och springa exakt samma tillbaka igen. Det är en svår runda att springa på det sättet att jag har svårt att bedöma hur mycket jag orkar. Ska jag vända vid 5 kilometer och då få en runda på 10, eller vänder jag först vid 7 och springer 14 totalt. Eller vågar jag springa ännu längre innan jag vänder?

Det fina med rutten är att den erbjuder bra fotomöjligheter och det var därför jag valde den idag. Första fotopausen kom vid den första bron jag springer över. Jag har ännu inte vant mig vid att stanna mitt på en bro och ta selfien när bilarna swoschar förbi. Hej hej, här står jag och fotar mig själv 🙂 Alltså det är ju okej när jag är turist och ingen känner mig, men tja detta är Pargas. Nu inser jag att jag har fullständig hybris. Ingen känner mig eller snarare ingen bryr sig väl 😉

långpass 2

Jag tassade vidare och njöt att vädret. En fot framför den andra och bara komma in i ett bra flow. Jag har saknat att springa långpass och vara ute länge. När jag dessutom hade tid på mig idag, jag behövde inte stressa hem för att något väntade. Jag kunde stanna och fota bäst jag ville.

Ibland kändes det som om jag fotade mer än jag sprang. Jag vände strax före sex kilometer idag och totalt blev passet knappa 12 kilometer. Väl hemma var jag väldigt förvånad när jag kollade på klockan och på medeltempot för hela rundan, 7:20. Jag var inställd på betydligt långsammare än det eftersom jag pausade så mycket och när jag väl sprang, gjorde jag inte det särskilt fort. Det kändes så i alla fall. 7:20 är därför riktigt bra!

 

0

4 tankar kring ”Långpass i höstsolen

    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Det är väldigt sällan, eller aldrig, jag springer utan klocka. Visserligen hade jag klockan med nu också, men jag kollade knappt på den. Tassade bara framåt i lugn och ro

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *