Jag har gjort min yoga regelbundet och tycker att jag ser en förbättring. Att jag t.o.m är bra ibland. Jag har för det mesta följt diverse videos från youtube, ibland har jag övat själv. Mina ”pass” har alltid varit korta, max 25 minuter, (oftast snarare 15-20 minuter). Det har varit det längsta jag har orkat med. Både att fokusera och för att det helt enkelt har blivit för tungt om jag gör längre. Jag är så stel i kroppen och det blir för jobbigt om det är för långt.

Nu tycker jag att jag är så pass bra att jag igår vågade mig på ett längre program. Jag hittade en video från min favoritinstruktör på youtube, Adriene. Jag skulle göra 45 minuter total body stretch. Åh, hjälp vad det var jobbigt! Jag var kanske inte så bra som jag trodde sen heller 🙂 Det gick okej i början, men sedan märkte jag hur stel jag var och det blev bara jobbigare och jobbigare. Fast jobbigt på ett bra sätt. Jag märkte hur det gör nytta och att det hjälper. Det blev lite av en reality check. Jag får helt enkelt fortsätta med yogan och kämpa vidare.

Jag gillar yogan, även om jag ibland känner mig värdelös på det. Vissa rörelser går bra, medan andra är helt omöjliga i dagsläget. En är t.ex där man är på alla fyra, man lägger ena knät i marken och så ska man lyfta upp benet och ta tag i foten. Det går inte. Jag är inte ens nära på att få tag i foten och baksida lår krampar varje gång. Nämnde jag att jag var stel 🙂

Bild socialhermit.me

Jag får kämpa vidare. Jag vill bli bättre och jag märker för varje gång att jag blir liiiite bättre. Även om det är jobbigt i stunden, gör känslan efteråt att det var värt det.