Jag har mina vanliga rundor jag springer från gång till gång. Jag vet vad som är en 5 kilometers runda, en 7:a, tio kilometer, långpass osv. Jag är jättedålig på att utforska nya rundor. Främst för att jag är alldeles för feg och rädd för att tappa bort mig. En gång tappade jag bort mig vid motionsslingan vid golfbanan. Jag hade hört att det bara var att springa upp för backen vid parkeringen att så skulle jag vara där. Jag sprang upp för backen, stigen delade sig i tre delar och det fanns en varningsskylt. Se upp för golfbollar. Jag valde en stig och plötsligt var jag typ mitt på golfbanan. Halloo! Var är min motionsslinga? Dessutom började det ösregna och åska och jag tänkte att jag springer samma väg tillbaka. Kom ut nånstans heeelt annanstans än vid parkeringen. Snarare vid någons bakgård.

Så nya rundor och jag är inte direkt kompisar. Jag läste ett inlägg hos Malin om smultronställen som man inte vet om. Jag blev inspirerad av inlägget och tänkte att nu ska jag också våga testa något nytt. Jag har haft en runda som jag velat testa länge, men inte vågat. Jag har kollat på kartan (google) och enligt det ska det finnas en väg som går igenom och kommer ut till en annan runda jag brukar springa. Vid ingången till vägen finns en skylt som visar på en återvändsgränd. Därför har jag inte vågat testa.

Idag skulle jag springa min vanliga 9 kilometers runda. Jag var ungefär två kilometer hemifrån när jag bestämde mig för att vika av och se om jag kommer runt. I värsta fall vänder jag om. Under skylten för återvändsgränd finns en mindre skylt där det står privat väg, körning till tomten tillåten. Det här börjar ju bra. Jag tänker, gå får man väl ändå. Jag får väl låtsas att jag bor här då 🙂 Jag gissade att det inte skulle vara en speciellt lång omväg, max ett par kilometer. Enligt vad jag kom ihåg från kartan skulle jag bara följa vägen till slut och sedan vika av mot vänster.

Jag förstår mig inte på dem som springer trail. Hur vågar ni? Jag kände mig så borttappad även om jag i princip visste var jag var hela tiden. Jag sprang i ett bostadsområde mitt på ljusa dagen. Breda asfalterade vägar. Folk. Hus. Gatuskyltar. Hur vågar man springa i skogen? Lättnaden när jag kände igen omgivningen var stor. Jag hade klarat det. Jag hade sprungit en ny runda. Visserligen bara 1,5 kilometer, men för mig är det stort. Jag tappade inte ens bort mig. Woohoo!

Ute på andra sidan igen