Heidi goes trail

Jag är en asfaltslöpare och springer väldigt sällan i skogen. Eller rättare sagt, jag springer aldrig i skogen. Det gjorde jag idag. Med lite god fantasi kan man få det till traillöpning. Egentligen sprang jag varv på varv runt motionsslingan nära där vi bor, men med tanke på att jag alltid springer på asfalt, så räknas det som trail för mig.

traillöpning

Idag var tanken att jag skulle springa veckans långpass, över tio kilometer. Det blev inte över tio kilometer, men det blev det längsta jag sprungit på ett bra tag. Klockan stannade på 9,6 kilometer och det fick duga. Jag hade säkert orkat springa längre, men jag fick problem med magen och avslutade passet i förtid. Det var länge sedan jag hade löparmage och det är inte kul att ha. Jag hoppas att det var en engångsföreteelse och inte något återkommande. Det är nämligen under långpass som jag kan ha problem med magen och jag vill inte behöva oroa mig för det. Just när det känns som om mina pass blivit längre igen.

Löpningen fram tills magproblemen kändes i alla fall riktigt bra. Jag har sprungit på motionsslingan flera gånger och den är väldigt kuperad. Tiderna går inte att jämföra med vanlig platt asfaltslöpning, men eftersom jag sprungit där tidigare, vet jag ungefär vad jag brukar ligga i för tempo. Jag höll nästan samma tempo som jag brukar på asfalt och jag sprang uppför backarna. Där är en monsterbacke som jag brukar gå upp för, men idag sprang jag. Backen är i två delar. Först är det en backe, sedan är det platt en liten del och så svänger det och hello nästa backe. Du ser inte den andra backen eftersom den blir bakom krönet, men jäklar vad pulsen är hög när du är uppe. Självkänslan med för den delen när jag sprang uppför!

Totalt blev det 4 varv på slingan med några fotopauser. Det sista varvet gick jag ganska mycket för jag började känna av magen. Då tycker jag att det hjälper att gå, i alla fall känns det inte lika jobbigt för stunden. Det var kul att springa i skogen och det är ju bra träning att springa kuperat. Jag vet inte varför jag inte gör det mer egentligen? Kanske fastnar jag också för traillöpning?

 

 

 

0

8 tankar kring ”Heidi goes trail

  1. Maria

    Skönt med ett sånt pass, men mindre trevligt med löparmage. Hoppas att det var en engångsföreteelse!
    Jag har helt fastnat för trail, men funderar ännu om jag ska gå med i TNT när de startar upp gruppen här i april….

    Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Jag läste om det och funderar också om jag ska gå med eller inte. Jag är bara så förbaskat dålig på att springa i grupp och anpassa mig efter speciella tider och platser. Jag vill springa när det passar mig och med mitt jobb och arbetstider passar det sällan då när det passar för andra 🙂

      Svara
  2. Löpar-Åsa

    Det är ju så underbart att ta sig ut i skogen! Vare sig det är motionsslinga eller stigar, tycker jag.
    När jag springer på asfalt är det ofta av bekvämlighetsskäl. Det är ju bara att ta på skorna och ge sig iväg. Mina turer i skogen måste därför nästan alltid bli lite länge, eftersom jag då måste springa dit först. Fast det händer att jag tar bilen… 🙁

    Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Det var riktigt kul att springa i skogen som omväxling. Jag håller mig dock till motionsslingor ännu. Jag vågar inte bege mig ut ensam i skogen, risken är stor att jag skulle tappa bort mig fullständigt 🙂

      Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Jag ska börja smått och springa oftare längs motionsslingan i alla fall. Jag och lokalsinne är inte den bästa kombination och lägg till skog på det och det är en katastrof waiting to happen 🙂

      Svara
  3. Madelene

    Jättebra träning ju! Efter många pass i skogen känns det så lätt att springa på asfalt. Också är det skonsammare för kroppen också. Klart att motionsspåret också kan kallas trail :).

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *