Från och med nu gäller full fokus på maraton. Det är inte många veckor kvar, det är knappt ens många dagar kvar. Jag blir nervös av bara tanken. Loppet på lördagen gav mig en boost i självförtroendet. Farten finns där, känslan i kroppen var bra och det känns som om jag tränat rätt. Jag hade inte ont någonstans, benen var pigga och det var roligt att springa lopp. Efter loppet var det inte lika kul, men idag känns allting redan som normalt.

Jag hade först tänkt springa idag, men ändrade mig och gjorde veckans styrketräningspass i stället. Jag vill inte utmana ödet och utsätta magen för påfrestning ännu. Även om den känns bra idag, kan det snabbt ändras. Passen i träningsprogrammet börjar bli kortare, fortfarande lika många pass, men mindre intensitet. Färre intervaller och  kortare långpass. Det gör att jag inte är tvungen att planera in träningen lika mycket. Jag kan springa före eller efter jobbet om jag vill, för passet tar bara 45-60 minuter. Inte tre timmars långpass längre.

Lördagens lopp bevisade att den styrketräning jag gjort, har haft effekt. Tidigare har jag haft ont i benen efteråt och jag har behövt vila flera dagar. Nu var benen pigga redan igår och det kändes knappt som om jag sprungit lopp. Jag ska hålla i styrketräningen även om jag just nu har mitt fokus på maraton. Det är inte alltid kul med styrketräning, men det är såå viktigt för löpningen. Få starka ben som håller att springa långt.

Inför maraton vill jag ännu få till ett långpass. Inte ett jättelångt långpass, men 15 kilometer. Gärna i lite snabbare tempo för att få ett hum om mitt maratontempo. Några intervallpass på det, lite yoga och styrketräning och that’s it. Sedan är det ”bara” att springa maraton…

Nämnde jag förresten att jag är nervös?