Min träningsiver och motivation går upp och ner för tillfället. Det beror mycket på dagsform och hur träningen känns. Främst hur löpningen känns. När det går bra, är motivationen högre och när det går sämre, blir också motivationen lägre. Just nu pekar det uppåt igen. Jag har inte sprungit sedan söndagen då löpningen inte kändes bra. Då var pulsen hög från början, benen tunga och inget stämde. Kanske hade jag gått ut för hårt. Tränat för mycket, för snabbt. Idag hade jag bestämt mig för att springa igen. Ett good old fashioned fredagsfys före fredagsmys. Plus att jag var ledig, vädret strålande, så vem vill nu inte springa då?

Jag har förvånansvärt lite träningsvärk i benen efter gårdagens styrketräning. Jag var orolig för att det skulle påverka min löpning. Jag var också lite orolig över att känslan skulle vara lika dålig som förra söndagen. Att jag skulle känna mig tung och sliten i kroppen. Att pulsen skulle vara hög och att det skulle kännas som ett enda kämpande. Jag vill ju att löpningen ska kännas lätt. Just nu tränar jag inte för något mål. Jag går på känsla, springer och tränar vad jag vill. Ingen tanke på tid, fart, distans… Nu ska jag inte behöva kämpa. Det kan jag göra sen när jag ska springa intervaller.

Det visade sig att jag hade oroat mig i onödan. Jag flög fram. Benen var lätta, andningen funkade, stegen stämde och det var en helt annan känsla än på söndagen. Så här vill jag att varje pass ska kännas. Vid varje kilometer blev jag mer och mer förvånad. Hur fort springer jag egentligen? Jag vet att jag just skrev att jag springer på känsla, men det är klart att det kul när det går fort i alla fall. Att det dessutom kändes väldigt enkelt och bra i kroppen, gör det bara roligare. Mera liknande pass tack!