Nu är det den tiden på året igen, då nästan alla löppass springs i mörker. I alla fall om man springer på kvällen efter jobbet. Jag har inget emot att springa i mörker, men det gäller att vara utrustad på rätt sätt. Reflex är ett måste och borde vara en självklarhet för alla. Jag använder mig av en väst, plus att det oftast finns reflexer insydda i kläderna. Springer jag på vägar där jag vet att det inte finns mycket gatubelysning har jag även en pannlampa. Jag vill se var jag sätter fötterna, dessutom vill jag att andra ska se mig.

Dagens löprunda efter jobbet var okej. Jag har långt till toppformen, men tycker att löppassen går bättre igen. Känslan är bättre i kroppen. Jag tycker steget är lättare och rullar bättre. Jag har ett bättre flyt helt enkelt. Jag har inte sprungit några långpass eller intervaller ännu, men jag är inte det minsta sugen på det. För tillfället är jag nöjd med mina sex kilometers rundor efter jobbet. Just nu vill jag bara springa. Få det till en rutin igen, och känna att jag fortfarande kan.

Klockan var strax efter sju när jag kom iväg. Det var första gången för den här hösten som jag var tvungen att ha reflexvästen på mig. Tidigare har jag bara sprungit på dagen, eller så har det inte varit mörkt ännu. Nu blir det mörkt mycket tidigare och snart är det mörkt hela tiden. Så känns det i alla fall. Om jag inte gillar hösten, är nog vintern nästan värre 🙂 November är värst. Mörkt, kallt, ruggigt, långt kvar till jul…

Tycker du om att springa i mörker?