Styrketräning för ben är hatkärlek för mig. Jag tycker om när jag gör det. Det är kul att kunna använda betydligt tyngre vikter än när jag tränar överkroppen. Jag känner mig stark och som om jag har power i kroppen. Känslan dagen efter eller ibland direkt efter passet är en helt annan. Jag känner minsann av att jag tränat ben. Benen skakar, all power är borta, för att inte tala om nästa dag då träningsvärken är ett faktum. När allt gör ont och jag vaggar fram för att jag inte kan gå normalt.

Den här veckan är det mycket på jobbet och mycket efter jobbet och därför blir träningen lidande. Jag måste välja vad jag prioriterar mest i träningen, eftersom jag inte kan träna så många gånger som jag skulle vilja. Tiden räcker inte till. Jag har valt att satsa på ett bra löppass, som jag gjorde igår, och ett styrketräningspass. Övrig träning är bonus. När jag bara kan/hinner träna ett pass styrka i veckan, väljer jag styrketräning för ben. Det tycker jag är viktigast. Visst är det kul att träna armar också, men det är benen jag behöver träna för löpningens skull.

Jag valde igen en gång mitt trogna P90X benprogram. Den här gången med tyngre vikter. Jag hade dessutom (lätta) vikter i vissa övningar som jag tidigare gjort utan vikter. Det är inte länge sedan jag gjorde programmet för första gången efter ett uppehåll, och då orkade jag knappt igenom programmet. Nu lassar jag på vikter och orkar hela vägen. Jag känner mig stark igen och det är en kul känsla. Att träningen jag gjort har haft effekt och att jag har utvecklats.

Ibland tänker jag att det skulle vara kul att testa hur ”bra” jag kan bli på styrketräning. Jag gillar känslan av att känna mig stark och det är kul att se att jag utvecklas. Samtidigt vet jag att det i så fall skulle bli på bekostnad av löpningen. Den uppoffringen vet jag inte om jag är villig att göra. Jag tycker ändå mest om löpningen…