Jag minns inte när jag senast skulle ha gjort ett ordentligt, tungt benpass. Eller styrkepass överlag. På sommaren nån gång? Visst har jag tränat styrka sedan dess, men det har mest varit med hjälp av mina miniband eller bara med kroppsvikt. Nu tränar jag inte efter något program, utan jag tränar enligt känsla och lust. Jag behöver inte ta hänsyn till ett maratonprogram och tänka att jag ska ha pigga ben till intervallerna eller långpasset. Det var en orsak till att jag valde bort den tunga styrketräningen, jag ville fokusera på maraton och att de passen skulle gå bra.

Idag var första gången på evigheters evigheter som jag tränade med vikter. Jag gjorde mitt trusted P90X benprogram, främst för att jag inte hade någon inspiration till att hitta på egna övningar. Jag vet att det programmet är bra och fungerar för mig. Jag får ut det jag vill ha av ett benpass. Det känns minsann i benen både när jag gör det och kommer garanterat att kännas i morgon (och på söndagen). Det är några timmar sedan jag tränade och benen skakar fortfarande.

När jag skriver tungt benpass, så menar jag tungt för mig. Allt var tungt för mig idag 🙂 Det märks att jag inte tränat med vikter på länge. Jag fick ta lätta vikter på många övningar och på många var jag tvungen att skippa vikterna totalt efter några repetitioner. Tidigare har jag lätt klarat av att hänga med i programmet, med tyngre vikter, men idag var det jobbigt. Vilket förstås inte är konstigt eftersom jag inte tränat styrka på länge. Jag kan inte förvänta mig att jag ska behålla styrkan, jag måste jobba för det också.

Det var i alla fall roligt och det är huvudsaken. Även om jag kände mig svag i vissa övningar, var det snarare som om det motiverade mig till att fortsätta träna styrka. Jag gav inte upp och tänkte att jag kommer aldrig att styrketräna igen. Jag blev bara mer pepp till att fortsätta, för jag vet ju hur bra det är för mig. Plus att jag nog gillar att känna mig stark också.