Musjakt och busfrön

Igår kväll/natt hade vi en musjakt utan dess like i vårt hus. Vi har ju två kissor, Manda och Milli och de brukar hämta in små presenter som de allt som oftast lämnar under köksbordet som överraskning. Vi har fått koltrastar, talgoxar, möss, ödlor… Alltid lika uppskattat och trevligt. Speciellt när det är mitt i natten.

Igår på morgonen hade Milli tydligen hämtat in en levande mus, men i sin iver att leka med den, smet den. Musen alltså. Vi hade inga bevis, för vi hann aldrig se någon mus, men Milli ylade, krafsade och letade bakom bokhyllan. Dagen går, ingen mus syns till och allt blir bortglömt. Tills vi ska gå och lägga oss vid halv tolv.

musjakt

Då. Vad tusan sitter inte på mattan i sovrummet om inte en liten mus. Jag ser musen. Sam ser musen. Musen ser oss. Jag vet inte vem som blir mest skrämd. (jag). Snabbt som tusan stänga sovrumsdörren innan musen hinner smita. Nu ska musjäkeln fast. Jag tänker inte sova med en mus som sällskap.

Vi letar och söker. Musen gömmer sig. Vi ser musen, får inte fast den. Musen smiter igen. Kissorna vaknar och undrar vad som pågår. Vi river sängkläder. Vi flyttar möbler. Vi söker med ficklampan på mobilen. Var i helvete är musen? Kissorna blir insläppta i sovrummet i hopp om att de ska hjälpa till. Det gör de inte, de blir mest uttråkade och vill ha mat.

Efter vad som verkar som en evighet, men säkert bara var en halvtimme, är musjäkeln fångad i en toffla. Vi ska släppa ut den i frihet i trädgården igen, jag ska fota den, men är inte tillräckligt snabbt utan musen hoppar bort från tofflan. Då. Då vaknar Millis jaktinstinkt till och han fångar den. Två sekunder fick den typ i frihet innan den blev kattmat. Jag var inte glad då kan jag tala om för er. Det blev en och annan svordom…

Over and out från kattbloggen. De är till låns ifall man vill 🙂

1

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *