På fredagen kändes löpningen lätt och som om det var vår i luften. Jag sprang visserligen på dagen i solsken, och inte på kvällen som idag. Men idag höll jag ju typ på att frysa ihjäl på min löprunda. Det var inte så att jag trodde att det var vår och sprang i t-shirt. Utan jag sprang i helt vanliga kläder, som jag sprungit i tidigare. Underställ, jacka, vantar, pannband… Hela köret, men det var så kallt så kallt. Iskalla vindpustar och snön som piskade i ansiktet.

Löpningen däremot kändes fortfarande riktigt bra. Jag hade inte mina icebugs på nu heller, utan sprang i samma skor som på fredagen. Löpningen rullade på bra, jag hade tryck i steget, trots att jag nästan frös ihjäl. Det va kanske därför jag sprang så fort också. För att hålla värmen uppe 🙂

Jag överdriver kanske lite nu, men jag tycker jag har blivit bortskämd med löprundor i solsken. Nu kom det nästan som en chock att behöva springa i ruggigare förhållanden. Jag är inte van vid att springa på kvällen, men ibland har jag inget annat val ifall jag vill springa. Det är bara att springa efter jobbet, eller att inte springa alls. Allt som oftast brukar jag välja att springa 🙂