Det finns långa långpass och så finns det kortare långpass. Och så finns det förstås riktigt långa långpass, men där är jag inte ännu. Dagens plan var att springa ett liknande långpass som förra veckan, upp mot 15 kilometer. Jag vill få det till en rutin, att springa ett långt pass i veckan. Om det sen är ett kortare långpass eller ett längre. Det spelar inte så stor roll. Huvudsaken är att det blir av. Med tanke på kommande möjliga mål…

Jag var inte direkt supersugen på att springa idag. Inte så att jag var osugen, men mer blaha. Jag funderade på att springa ett vanligt distanspass, men ville i alla fall testa på att springa längre. Jag vet att jag inte har möjlighet att springa långt senare i veckan, eftersom jag kommer att jobba då. Det var nu eller aldrig som gällde. Det är nästan konstigt ibland hur hjärnan fungerar. Direkt jag var utanför dörren och började springa var det som om lusten till löpning infann sig. Det är som om det ändrar direkt jag kommer igång. Jag kan vara osugen innan och gå och dra mig, men när jag väl börjar springa märker jag hur kul det är.

Vad som var mindre kul idag, var blåsten. Solen sken från en blå himmel, men det var svinkallt ute. Tack och lov att jag hade klätt på mig ordentligt, för annars hade jag nog varit tvungen att korta ner passet ännu mer. Det kändes som om det blåste från alla håll och jag hade alltid motvind. Jag kom inte framåt. Jag kämpade så gott jag kunde, men det var jobbigt att springa idag. Kroppen var pigg, men fick slita mycket. Jag hade säkert orkat att springa längre, men tyckte inte det var värt det.

Jag vet att jag kan och orkar, jag har fått det bevisat under de senaste veckorna. Det har blivit flera längre pass och jag har kommit in i en rutin. Det här var det tredje långpasset på tre veckor. Idag blev det 12,5 kilometer och det är nöjd över i dagsläget. Idag var dessutom väderförhållandena inte de bästa. Det finns mer att ge i kroppen, det vet jag 🙂