Jag har skrivit om det tidigare, om mina problem med magen när jag springer. Hur jag ibland utan förvarning drabbas av löparmage. Hur jag inte kommit på vad det beror på och varför jag drabbas. Vilket förstås gör det svårare att förebygga. Ifall jag visste att det beror på något jag ätit, hade det varit mycket lättare. Bara att inte äta av det, och problemet löst.
Jag har försökt med olika metoder, men inget tycks hjälpa. Eftersom jag inte vet vad som är problemet. Är det mjölkprodukter som är felet? Jag tror inte det, för jag äter inte mycket av mjölkprodukter egentligen. En yoghurt och två skivor ost om dagen, kan väl inte vara tillräckligt för att få problem. Eller är det gluten som är problemet? Eller är det ”bara” löparmage och det finns inget att göra åt saken.
Plötsligt får jag bara löparmage, för att på nästa pass inte känna av något. Och sedan inte drabbas på flera månader igen. Jag har varit inne i ett bra träningsflyt och alla pass har känts bra. Kroppen har svarat, benen har varit lätta och farten högre än den varit på länge. Något som jag inte nämnt, är att jag på de senaste passen alltid drabbats av löparmage.
Jag börjar känna av det ungefär halvvägs in i passet. Magen börjar knorra och det känns som att tja… Jag måste på toa helt enkelt. Det är hanterbart, men ibland är jag tvungen att sänka tempot eller gå en sväng. Inte för att jag inte skulle orka springa, men för att magen börjar göra sig påmind. Oftast blir det bättre av att jag går, men här någonstans börjar tankarna på att korta av passet komma. Vilken är den snabbaste vägen hem ifall det skulle krisa ordentligt?
Jag läser bland kommentarerna till tidigare inlägg om att det kan handla om intensiteten på passet som gör att jag får löparmage. Att det inte nödvändigtvis handlar om distansen. Men jag tycker ändå, att såå fort har jag inte sprungit. Fast det känns bra och som om jag är inne i ett bra träningsflyt, tycker jag inte att det är några snabba pass. Det är bara en bråkdel av passet som jag springer snabbt. Plus att jag också fått problem med magen på korta, lugna rundor.
Så, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Hoppas på det bästa typ. Fortsätta springa och inse faktum. Att min mage är krånglig. Fortsätta äta som jag gör, träna det jag vill och inte fundera så mycket. Inte börja mixtra med maten, för det kan bara förvärra allting. För jag vet ju att det går över.
Det är jobbigt att inte kunna lita på sin kropp. Att magen ska vara det jag oroar mig mest för inför lopp. Inte för att inte orka springa, utan för att magen ska krascha. Jag brukar alltid ta immodium innan lopp och ha extra med på längre lopp, men det är ju ingen garanti.
Det är ju på grund av min mage som jag valde att lägga om kosten helt. Vet precis hur det är när det börjar göra ont mitt i passet. Det har hjälpt för mig att göra den här kostomställningen. På kuppen har jag fått sovande ben istället så vet inte vad jag ska göra. Mer än att kämpa vidare och tänker att det snart släpper.
Jag har med spänning läst om din keto resa. Jag är inte riktigt där ännu att jag skulle vilja testa. Det verkar för jobbigt även om det förstås blir lättare när man kommer in i det.