Jag fortsätter ännu på temat löparmage med några tankar som inte kom med i gårdagens inlägg. Idag känns magen bättre och jag hade säkert kunnat springa idag igen. Jag tog i alla fall det säkra före det osäkra och valde att istället träna veckans styrketräningspass idag. Det som är svårt med att drabbas av löparmage är att det kommer plötsligt. Hemma kan magen kännas hur bra som helst och även in i passet. Jag kan springa flera kilometer, nästan hinna avsluta passet, när det plötsligt hugger till. Därför avstod jag från att springa idag, även om magen redan känns bra. Jag har inte upptäckt något mönster när jag får löparmage. Att jag ätit si eller så och att det är därför jag drabbas. Då hade det ju varit enkelt eller enklare att undvika det då jag vill träna. Nu blir det mer av en gissningslek och hoppas på det bästa. 
På lopp är det alltid problematiskt med sportdrycker. Ett tips som oftast ges är att prova på allt innan lopp. Vare sig det sedan gäller vilka skor eller kläder man ska springa i, eller att testa energigels och sportdrycker. Det kan fungera om den sportdrycken som används på loppet finns att köpa och testa, men det är ändå ingen garanti för att det kommer att fungera på själva loppdagen. Jag brukar oftast ta bara lite sportdryck vid kanske varannan station och samtidigt ta vatten. Jag har aldrig hittills vågat ta av gelen som delats ut.
På kortare lopp som 10 kilometer går det ännu att klara sig utan att ta sportdryck eller annan form av extra energi. På längre lopp som halvmaraton och speciellt maraton behöver man/jag fylla på med energi under loppet. Då blir det en balansgång med hur mycket behöver jag ta mot hur mycket vågar jag ta. Utan energi orkar jag inte, men med en kollapsad mage är det inte heller kul. Vad är värre, pest eller kolera? Jag brukar oftast ta av ”maten” som delas ut vid vätskestationerna vid lopp. Banan, russin, saltgurka, apelsin… Det fungerar bättre än sportdryck. På Paavo Nurmi Maraton förra sommaren hade jag egen energi med i form av dextrosol. Det har fungerat för mig och fungerade tack och lov även då.
Återhämtningen från ett pass störs också av att ha drabbats av löparmage. Direkt efter ett hårdare eller längre pass borde jag fylla på med energi för att skynda på återhämtningen. Vara pigg till nästa pass och med fyllda energidepåer. Tyvärr är mat det sista jag vill tänka på då. Jag är både tömd på energi från att ha tagit ut mig på passet och tja *tömd på annat sätt också*. Och när jag inte tillför något pga illamående och olust blir det som en dålig spiral.
Det har hänt, men tack och lov inte särskilt ofta.
Eftersom jag springer i skogen hjälper det ju en del (”bara” hoppa in bakom ett träd i värsta fall, liksom).
Däremot har jag en tendens att kräkas om jag tar ut mig för hårt. Vet inte om det hör ihop med löparmage? Har ju inte ont eller är bubblig. Gissar att det har att göra med saltbrist.
Kräkts har jag aldrig gjort, men nog blivit illamående och yr. Fast i.o.f.s bara när det är varmt, så det har säkert att göra med saltbrist som du säger. Även om jag älskar värmen i normala fall, är det svinjobbigt att springa när det är varmt. Jag blir röd som en kokt kräfta i ansiktet och fullständigt tappar all energi 🙁