Jag tycker att jag har fått till riktigt bra långpass den senaste tiden. Det har blivit 12 kilometer, 14 kilometer och idag blev det 16 kilometer. Ifall jag vill springa halvmaraton i juni borde inte distansen vara ett problem. Jag känner mig i form och som om kroppen svarar fast jag ökar distansen. Jag har inte ont, benen orkar och konditionen finns där. Tempot är okej, det är inte maxfart ännu, men det litar jag på att det finns tid att träna upp. Just nu vill jag bara känna mig bekväm med distansen och att springa långt igen. Det tycker jag att jag gör nu. Nästa steg kommer att bli att försöka öka tempot.

ett riktigt bra långpass

Idag sprang jag en kuperad runda och jag sprang uppför alla backar. Ibland när jag sprungit samma runda har jag valt att gå i backarna för att spara kraft. Idag försökte jag hålla samma jämna tempo hela vägen. Det var flåsigt att springa uppför backarna, jag fick mjölksyra i benen mot slutet, men jag tycker ändå att det kändes bra i kroppen. Jag återhämtade mig när jag sprang nerför eller när det var ett flackare parti. Överlag kändes det riktigt bra fram till kanske 14 kilometer. Efter det började benen bli trötta och jag fick istället plocka fram pannbenet. Kämpa mer för att behålla tempot och inte tappa tekniken.

Nu är planen att börja blanda långa långpass med lägre tempo med kortare långpass och då istället springa fortare. Jag tycker att jag har distansen i mig, nu vill jag istället få upp farten. Jag vill inte öka på både distansen och farten på samma pass. Då är skaderisken högre. Jag kommer i stället att öva upp det på separata pass. Dagens långpass bidrog till att det blev en bra träningsvecka och den högsta veckototalen löpning på evigheter. Det blev hela 34 kilometer, vilket för mig är mycket just nu. Jag börjar närma mig mina normala mängder som jag hade förra sommaren när jag tränade inför maraton.

Två tummar upp!

1