Jag får alltid nu och då tankar om att delta i triathlon. Det hänger oftast ihop med längre cykelpass. Jag tycker om att cykla, jag blir ivrig på det och vill göra det mer. Löpningen är det inget problem med, men den där simningen. Jag har alltid trott att det är det som stoppar mig. Att jag inte kan simma. Och ja, jag kan simma, men inte tillräckligt bra teknikmässigt för att det skulle vara behagligt att delta i triathlon. Plus att öppet vatten skrämmer mig, med alla fiskar som kommer att attackera mig. Sjögräs som jag tror är ormar. Alla andra simmare jag måste trängas med och få kallsup hela tiden. Och så är det kallt i vattnet.
På något sätt har jag ändå tänkt att jag kan komma över det. För jag vill, och på vilja kommer man långt. Jag kan lära mig att simma bra, lära mig att tycka om öppet vatten. Att det bara är mina egna hjärnspöken, att det inte är farligt. Egentligen. Det var innan jag skrev om misstaget på Helsinki city run. Jag som trott att simningen är problemet. Lär jag mig bara att simma, kommer det inte vara något problem med triathlon. Tills Jessica kommenterade om byte av gren. Hur man ofta byter kläder/utrustning på samma plats, men sedan ska åt olika håll beroende på om man skall cykla eller springa.
Jag hade inte ens tänkt på det. Måste jag tänka på det också? Då kan man inte bara följa klungan, utan man ska ha koll på vart man ska till näst. Jag skulle så börja cykla på springbanan eller börja springa fastän jag ska cykla… Eller typ ta någon annans cykel för att alla ser likadana ut i raden av cyklar. Jag vet att de är numrerade enligt ens tävlingsnummer, och att det nog säkert finns pilar och skyltar till vart du ska näst. Funktionärer som visar vägen och liknande. Men ändå. Triathlon känns som ett mycket större projekt. Mer prylar att komma ihåg, och packa allt i rätt påsar. Det här ska jag ha till cyklingen, det här behöver jag till löpningen.
Det är inte bara att välja kläder och skor till löpningen, vilket brukar vara ett tillräckligt stort bekymmer bara det. Komma till starten i tid och sedan följa med klungan. I triathlon är det mycket mer att fundera på. Och jag som trodde att simningen var ett problem. Det verkar ju vara det minsta av mina bekymmer…
1
Bor i Danmark o här finns det tri-lopp bara för kvinnor o lite som att få testa på det, 300-400 m simma inne, cykla 20-30 km o springa 4-6 km. Låter i tri världen som korta distanser men kanske du kunde testa nåt liknande först, bara för att se att det kanske inte är så läskigt med alla byten. You can do it ?
Tack för peppen! Det där låter som en lämplig början för mig, och speciellt att simma inne. Öppet vatten skrämmer mig, men att simma i pool är inte lika farligt 🙂
Skulle också vilja lära mig att kråla, sku va coolt ? men mest skrämmer tri med de super dyra cyklarna o att jag är hopplös på att fixa punkterade däck ?
Alltså, hur kan en cykel kosta så mycket?! Det är jag också orolig över, för tänk om jag inte tycker om det sen i alla fall?
O så kan man heller inte låna nån annans då cykeln ska vara inställd helt till en själv ?