Idag var jag på återbesök till företagshälsovården och jag fick godkänt från fysioterapeuten. Jag har gjort mina rehabövningar och kämpat på. Det är svårt att märka en skillnad efter bara en månad, men några framsteg kunde hon se. Jag har också själv märkt att vissa övningar jag gjort går klart bättre nu än då i början. Som till exempel vissa balansövningar som jag fick att göra på ett ben. Då vobblade jag från sida till sida, men nu kan jag göra dem utan problem.

Nu fick jag nya övningar att jobba vidare med. Liknande balansövningar som tidigare, men svårare. Nu ska jag göra dem på ett ostadigare underlag som en balansboll eller liknande. Inte bara på golvet med andra foten som stöd, utan utmana balansen och fotlederna mer.

godkänt från fysioterapeuten

Det känns skönt att ha fått godkänt från fysioterapeuten. Att hon märker en skillnad, att hon förstår mig och själv är löpare. Att hon förstår att jag vill springa och att hon vill hjälpa mig. Min mardröm var ju att hon bara skulle säga att det inte finns något annat att göra än sluta springa. Nu finns det hopp. Jag har aldrig (hittills) haft något annat problem med mina fötter, annat än att mina skor slits sönder snabbt.

Jag har inte eller har inte haft ont. Det är väl också en orsak till att jag skjutit upp besöket till företagshälsovården och fysioterapeuten så länge. För det har inte varit ett problem. Egentligen. Men jag har blivit klokare med åren, och jag vill ta tag i saken innan det blir ett problem. För om det går för långt kan det ju hända att det inte finns något annat att göra än sluta springa.

Nu är planen att fortsätta med rehabövningar och gå på ett till besök om en månad igen. Då ska vi utvärdera på nytt och sedan tror jag fasiken att jag ska belöna mig med nya löparskor 🙂

3