Kanske jag kommer att bli tvungen att definiera mig som en cyklist i framtiden? Dagens cykeltur på dryga 30 kilometer gav mig en sådan mersmak på cykling att jag funderar på att göra det till min sommarträning. Jag kommer inte att lämna bort löpningen, men kanske fokusera mer på cykling de kommande månaderna.

Jag har inget lopp jag tränar för, utan jag kan träna som jag vill. Det kan jag ju förstås göra året om, men det är såklart svårare ifall jag vill prestera tidsmässigt på ett lopp. Nu har jag inga nya lopp i sikte. Jag insåg efter Forssa halvmaraton att jag inte kan springa Paavo Nurmi i år. Det går helt enkelt inte med lopp och bröllop på samma dag. Stressen blir för hög och jag vill inte riskera en kraschad mage.

Jag vet inte vad det var som gjorde att dagens cykeltur kändes så bra. Jag hade sånt tryck i benen, jag cyklade till och med förbi andra cyklister. I en backe. Det var efter att jag redan cyklat över 25 kilometer. Vad har hänt med mig? När blev jag en cyklist?

Jag tror att det hjälpte mycket att jag hade vatten och energigel med mig idag. Det var en helt annan känsla än jag haft tidigare. Då har jag mest hängt på styret mot slutet och varit tvungen att kämpa för att orka ens hem. Nu kändes kroppen stark hela vägen och jag fick ingen dip. Ingen vägg som kom emot som sist, utan jag hade lärt mig av mina misstag. Jag kunde trycka på, orkade ända till slut och kunde till och med öka. Jag hade högre medelfart än jag haft tidigare och cyklade dessutom längre än jag gjort tidigare. Så bra känsla idag!

Dagens cykeltur var egentligen lite av ett test. Jag hade inte tänkt cykla så långt som jag gjorde, men känslan var för bra för att sluta. Jag hade redan innan dagens cykling planer på att cykla mer i sommar och besöka olika ställen. Vissa närmare och vissa lite längre bort. Efter idag känner jag mig ännu mer pepp på att cykla och jag fick bekräftelse att jag nog kan cykla långt.